Återbruk tar plats i upphandlingen

Allt fler upphandlingar tar sikte på cirkulär ekonomi. Men det handlar inte bara om att köpa återbrukat. Offentliga beställare kan också ställa krav på längre livslängd, reparation, återtag och återvinning – och ibland behöver frågan ställas redan innan det är dags att köpa något nytt.

Att köpa nytt har länge varit utgångspunkten. Men i en cirkulär upphandling kan den första frågan vara en annan: måste verksamheten verkligen köpa en ny produkt?

Upphandlingsmyndigheten lyfter behovsanalysen som en viktig del av arbetet. Finns det redan produkter i organisationen som kan användas, anpassas eller uppgraderas? Finns återbrukade alternativ på marknaden? Kan behovet lösas genom att hyra, dela eller köpa en tjänst i stället för en produkt?

Det förändrar också själva upphandlingen.

Från produkt till funktion

Ett sätt är att inte låsa upphandlingen vid en viss produkt eller metod. Med funktionskrav kan beställaren beskriva vad som ska uppnås, snarare än exakt hur leverantören ska lösa uppgiften.

Enligt Upphandlingsmyndigheten kan det öppna för fler anbudsgivare och nya typer av lösningar och affärsmodeller. Det kan exempelvis handla om delningstjänster eller lösningar där en produkt används längre.

Det innebär att återbruk inte behöver vara ett separat mål vid sidan av själva upphandlingen. Det kan byggas in i hur behovet definieras.

Kravet behöver inte vara ”återbrukat”

Ett annat sätt är att ställa krav som gör att produkten håller längre.

Det kan exempelvis handla om krav på kvalitet, garantier, reparerbarhet eller möjlighet till uppgradering. På så sätt kan en produkt som köps in som ny få en längre livslängd och bättre förutsättningar att användas igen när den inte längre behövs i den första verksamheten.

För vissa produkter kan även krav på återvunnet material vara aktuella.

Och i byggsektorn går det längre. Där pekar Upphandlingsmyndigheten bland annat på möjligheten att ställa krav på återbruksinventering och andel återbrukat material.

Även avtalet kan styra mot återbruk

Det är inte bara upphandlingskraven som avgör vad som händer.

Avtalsvillkor kan exempelvis reglera service, underhåll och uppgradering under avtalstiden. Det går också att ställa krav på återtag av oanvända produkter och spill eller skapa incitament för ökad cirkularitet.

Det gör uppföljningen viktig. Ett hållbarhetskrav som aldrig följs upp riskerar att få betydligt mindre effekt än det såg ut att ha på papperet.

Marknaden behöver vara med

Här finns också en balansgång. Ett krav på återbruk eller cirkularitet måste fungera tillsammans med det behov som ska lösas och den marknad som ska lämna anbud.

Upphandlingsmyndigheten rekommenderar därför behovs- och marknadsanalys innan kraven formuleras. Det kan bland annat ge svar på vilka återbrukade produkter och cirkulära affärsmodeller som faktiskt finns att tillgå.

Det är en utveckling som också syns i statistiken. Antalet annonserade upphandlingar där omställning till cirkulär ekonomi angetts som typ av miljömässig hänsyn ökade från 42 till 138 mellan 2024 och 2025. Samtidigt framhåller Upphandlingsmyndigheten att statistiken inte fångar alla upphandlingar där miljökrav faktiskt har ställts.

Frågan är därmed inte längre bara hur en organisation kan köpa mer hållbart.

Den handlar också om vad som behöver köpas, om något behöver köpas alls – och hur upphandlingen kan bidra till att det som redan finns används längre.

Källa:  Upphandlingsmyndigheten