EU föreslår ny upphandlingsförordning

EU-kommissionen vill göra om hela EU:s regelverk för offentlig upphandling. Tre centrala direktiv föreslås ersättas av en gemensam förordning. Samtidigt föreslås större utrymme för kvalitet, europeisk preferens samt hänsyn till säkerhet, resiliens och försörjningskedjor.

EU-kommissionen presenterade den 9 september sitt förslag till en ny Public Procurement Act. Förslaget innebär en omfattande översyn av reglerna för offentliga kontrakt och koncessioner inom EU.

Kommissionens förslag, COM(2026) 590, innebär att direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU ska ersättas av en enda förordning. Det är samma tre direktiv som ligger till grund för den svenska regleringen genom LUK, LOU och LUF.

Förslaget är ännu inte beslutat. Det ska nu behandlas av Europaparlamentet och rådet och kan därför förändras under den fortsatta lagstiftningsprocessen.

Tre direktiv blir en förordning

En av de största förändringarna är själva formen för regelverket.

I dag bygger EU:s centrala upphandlingsregler på tre direktiv. Medlemsstaterna har genomfört dem genom nationell lagstiftning. Kommissionen föreslår i stället en gemensam och direkt tillämplig förordning.

Kommissionens bedömning är att dagens regelverk har blivit komplext genom flera överlappande regler och nationella genomföranden. Den nya förordningen ska därför samla reglerna för offentlig upphandling, upphandling inom försörjningssektorerna och koncessioner i ett gemensamt regelverk.

För Sverige innebär det att dagens struktur med LOU, LUF och LUK behöver ses över om förslaget blir verklighet. Det går däremot inte att säga exakt hur den svenska lagstiftningen kommer att se ut förrän den europeiska lagstiftningsprocessen är klar.

Förhandling ska kunna användas i fler upphandlingar

En tydlig förändring gäller möjligheten att förhandla.

Kommissionen föreslår två nya huvudförfaranden: ett öppet förfarande och ett dynamiskt förfarande. Båda ska kunna genomföras med eller utan förhandling.

I det föreslagna öppna förfarandet ska den upphandlande organisationen redan när upphandlingen annonseras ange om den avser att förhandla. Om förhandling ska ske ska de ekonomiska aktörer som uppfyller kraven bjudas in till förhandling.

Det betyder alltså inte att förhandling alltid måste användas. Den upphandlande organisationen ska kunna välja att inte förhandla.

Kommissionen vill också uppmuntra marknadsdialog som ett normalt förberedande verktyg inför upphandlingar.

För upphandlande organisationer kan det innebära större flexibilitet, framför allt vid mer komplexa inköp där behovet inte enkelt kan beskrivas genom färdiga tekniska specifikationer.

Kvalitet ska väga minst 30 procent

En annan central förändring är att kommissionen vill minska utrymmet för upphandlingar där priset får en dominerande betydelse.

Enligt förslaget ska kontrakt som huvudregel tilldelas utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Kvalitetskriterier ska väga minst 30 procent av den totala poängen.

För kontrakt som till sin natur är arbetsintensiva ska kvalitetskriterierna väga minst 50 procent.

Förslaget innehåller samtidigt en möjlighet att avvika från huvudregeln om kvaliteten kan säkerställas på annat sätt, exempelvis genom krav i specifikationerna eller genom villkor för kontraktets genomförande. Den upphandlande organisationen ska då ange varför undantaget används.

Kvalitet kan enligt förslaget bland annat avse tekniska egenskaper, miljö- och klimatfrågor, sociala aspekter, innovation, säkerhet, resiliens och försörjningstrygghet samt kvaliteten på den personal som ska utföra kontraktet.

Det innebär att kommissionen vill göra kvalitetsdimensionen till en tydligare del av själva tilldelningen – samtidigt som pris och kostnader fortfarande ingår i bedömningen.

Europeisk preferens blir möjlig

Förslaget innehåller också ett nytt ramverk för europeisk preferens.

Offentliga köpare ska enligt förslaget kunna använda olika former av preferens för europeiska eller på annat sätt internationellt täckta leverantörer, varor, tjänster och byggentreprenader.

Det kan bland annat handla om att begränsa deltagandet till vissa ekonomiska aktörer eller ursprung, ställa krav på en viss andel unions- eller täckt ursprung eller ge preferens i utvärderingen.

Kommissionen ska dessutom kunna besluta om att vissa upphandlingar stängs för aktörer, produkter eller tjänster som inte omfattas av EU:s internationella åtaganden, när det ligger i unionens intresse.

Det är alltså inte fråga om ett generellt krav på att alla offentliga inköp måste göras från europeiska företag. Förslaget bygger på olika former av europeisk preferens och innehåller också undantag.

En upphandlande organisation ska exempelvis kunna avstå från att använda en europeisk preferens om de efterfrågade produkterna eller tjänsterna inte kan tillhandahållas av en leverantör från EU eller ett täckt land och det saknas ett rimligt alternativ. Det föreslås också undantag när preferensen skulle innebära oproportionerliga kostnader.

Säkerhet och försörjningskedjor

En av de tydligaste nyheterna är att säkerhet, resiliens och försörjningstrygghet får en mer framträdande plats i upphandlingsreglerna.

Kommissionen föreslår att offentliga köpare ska kunna – och i vissa situationer ska – hantera risker kopplade till bland annat kritisk infrastruktur, känslig information, cybersäkerhet, kritiska beroenden, störningar i leveranser och otillbörlig påverkan från länder utanför EU.

För vissa kontrakt ska nya regler om resiliens och försörjningstrygghet gälla särskilt när det handlar om viktiga eller samhällskritiska verksamheter och infrastrukturer.

Det innebär att frågor om leveranssäkerhet i större utsträckning kan behöva analyseras redan när en upphandling planeras.

Vilka risker i leveranskedjor ska vägas in vid en upphandling?

Det blir en viktig fråga för offentliga organisationer när de nya reglerna ska tillämpas – om förslaget blir verklighet.

Upphandling som strategiskt verktyg

Kommissionens förslag handlar därmed om mer än själva upphandlingsförfarandet.

I förslaget beskrivs offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg för bland annat europeisk konkurrenskraft, innovation, miljö, social utveckling och ekonomisk säkerhet.

Kommissionen hänvisar bland annat till Draghi- och Letta-rapporterna, som lyft fram offentlig upphandling som ett sätt att stärka Europas industriella bas, innovation och strategiska autonomi.

Det märks också i förslagets struktur. Regler om bland annat miljö, sociala hänsyn, innovation, säkerhet och resiliens samlas tydligare inom det gemensamma regelverket.

Digital upphandling ska bli mer sammanhållen

Kommissionen vill samtidigt bygga ett mer sammanhållet digitalt system för offentlig upphandling.

Förslaget innehåller en gemensam digital infrastruktur med interoperabilitet mellan olika nationella e-upphandlingssystem. Det föreslås också en elektronisk tjänst för behörighets- och företagsuppgifter samt nationella och EU-gemensamma datamiljöer för upphandlingsinformation.

Tanken är bland annat att företag ska kunna använda digitala företagsuppgifter på ett mer enhetligt sätt i olika upphandlingar och att gränsöverskridande deltagande ska underlättas.

Större fokus på leverantörskedjor

Förslaget innehåller också en förändring som kan få praktisk betydelse för hur upphandlingar delas upp.

När en upphandlande organisation överväger om ett kontrakt ska delas upp i flera delar ska den enligt förslaget bland annat kunna väga in möjligheten att öka små och medelstora företags deltagande, minska beroendet av en enda leverantör, stärka leveranskedjans motståndskraft och försörjningstryggheten samt främja innovation.

Det gör leverantörsberoenden till en tydligare del av den strategiska upphandlingsbedömningen.

Vad händer med LOU, LUF och LUK?

För svenska upphandlare är detta en av de mest centrala frågorna.

LOU, LUF och LUK bygger på de tre EU-direktiv som nu föreslås ersättas. Upphandlingsmyndigheten beskriver också de tre direktiven som grunden för den svenska lagstiftningen inom dessa områden.

Om EU antar den föreslagna förordningen behöver Sverige därför anpassa sitt nationella regelverk.

Det är dock för tidigt att säga exakt hur det kommer att ske. Den svenska lagstiftningen påverkas av det slutliga innehållet i förordningen och av de svenska lagstiftningsåtgärder som därefter behöver genomföras.

Det är också viktigt att komma ihåg att förslaget inte omfattar försvars- och säkerhetsupphandlingar som faller under direktiv 2009/81/EG. Dessa ligger fortsatt utanför den föreslagna förordningens tillämpningsområde.

Förslaget är inte beslutat – detta händer nu

Kommissionens förslag är början på en lagstiftningsprocess.

Det ska nu behandlas av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Innehållet kan därför förändras innan en slutlig rättsakt antas.

Förslaget innehåller redan en bestämmelse om att förordningen ska börja tillämpas två år efter att den har trätt i kraft. Men något datum är ännu inte fastställt.

Det innebär att svenska upphandlande organisationer inte ska börja tillämpa den föreslagna förordningen nu.

Men förändringen är värd att följa.

Om förslaget antas i huvudsak enligt kommissionens linje kommer det att innebära ett nytt sätt att se på offentlig upphandling: inte bara som ett regelstyrt sätt att köpa varor, tjänster och byggentreprenader, utan också som ett verktyg för kvalitet, innovation, säkerhet, resiliens och europeisk konkurrenskraft.

Fakta: Kommissionens förslag

Public Procurement Act – COM(2026) 590

• Tre direktiv föreslås ersättas av en gemensam förordning.

• Förordningen ska vara direkt tillämplig i medlemsstaterna.

• Öppet och dynamiskt förfarande ska kunna genomföras med eller utan förhandling.

• Kvalitetskriterier ska som huvudregel väga minst 30 procent.

• För arbetsintensiva kontrakt föreslås minst 50 procent kvalitet.

• Europeisk preferens ska kunna användas under vissa förutsättningar.

• Säkerhet, resiliens och försörjningstrygghet får en tydligare roll.

• Risker kopplade till bland annat kritisk infrastruktur, cybersäkerhet, leveransstörningar och kritiska beroenden ska kunna vägas in.

• Ett mer sammanhållet digitalt EU-system för offentlig upphandling föreslås.

• Förslaget är ännu inte beslutat och kan förändras under den fortsatta lagstiftningsprocessen.
  
  

Källor: Europeiska kommissionens förslag COM(2026) 590 och Upphandlingsmyndigheten.