Företag riskerar att gå i graven – på grund av upphandlingen

Då kom det att drabba, som befarat, även den verksamhet jag varit en del av i många år, och om vilket jag informerat både lokala kommunpolitiker samt högre ansvariga tjänstemän inom Regionens Länstrafik under lång tid vad utfallet kan utmynna i. 

Då kommunen valde att för styvt tio år sedan låta Länstrafiken sköta upphandlingen av kommunens lokala skoltrafik samt färdtjänst med mera var graven till den service de lokala taxi/buss bolagen upprätthållit i glesbygd sedan decennier i princip påbörjad. 

I och med det utfall senaste upphandlingen gav inför skolstarten hösten 2028 står bara stora bolag som prispressat sig in nu som vinnare, så nu är graven färdig. Djup och fin med höga kanter, så de lokala bolagen kan knuffas över kanten ner i graven, som skyfflas igen för tid och evighet. 

Baksidan av LOU ”lagen om offentlig upphandling” visar sig här tydligt när man inte har en aning om vad man upphandlar. Man delar upp persontransporter i olika upphandlingar, skoltrafik, färdtjänst, sjukresor och närtrafik separat med olika avtalstider. Detta har lett till en överetablering av fordon och chaufförer om troligen runt 40% i glesbygd då olika bolag sitter på olika uppdrag som Länstrafiken inte förmår samordna! 

Vi ser dagligen fordon åka parallellt i våra ytterområden, med dubbla kostnader som följd. Ur plånbokens fack (skattebetalarens) ser var del av upphandlad trafik bra ut, men om nån tar sig för att summera samtliga fack i plånboken kommer man att mötas av en tankeväckande upptäckt. 

Detta kan vi ställa mot det som jag föreslagit under många år, ”med en dåres envishet”, att inom ett geografiskt avgränsat område (förslagsvis skolors upptagningsområde) i glesbygd göra en uppdrags-upphandling av all skattefinansierad trafik där vinnaren tar hela ansvaret, samt även då åtar sig att serva allmänhets (skattebetalarnas) privata behov av att kunna beställa en transport även på de mindre orterna i kommunen. 

Här skulle då, förutom att all trafik lokalt kan samordnas, även skattepengar sparas i regionens ledningscentraler (KLT) då de kan koncentrera personalresurser att planera linjetrafik och avhändas planering av lokal skoltrafik, färdtjänst samt sjukresor. Dessa kräver mycken handpåläggning för att allt ska flyta på ett godtagbart och framförallt ekonomiskt försvarbart sätt. Detta ansvar bör givetvis ligga på de vinnande lokala bolagen. Det är de som sitter nära sina resenärer geografiskt, av både praktiska och framförallt ekonomiska skäl. 

Nu är inte detta ett problem bara för den verksamhet jag här beskriver, många mindre entreprenörer i glesbygd bygger sig flera ben att stå på för få lönsamhet i sina rörelser, nåt som i slutänden gynnar boende i ytterområden då de får tillgång en lokal service av allehanda slag, nåt som det sätt upphandlingar sker på idag slår sönder. 

När våra politiker tar den enkla vägen genom att använda LOU som upphandlingsrutin, utan att ta hänsyn till konsekvenserna, kommer glesbygdens service fortsätta utarmas. Denna utveckling skulle kunna vändas om vi fick lite mer engagemang, insikt och lyhördhet från våra valda representanter.

I vårt fall är det försent då den rörelse vi bedriver näppeligen kan överleva ett bortfall av den grund vi stått sedan decennier bakåt i tiden, en epok går tyvärr i graven, och den går knappast att återskapa. 

En ytterligare konsekvens av att man lämnar lokala verksamheter till stora rikstäckande bolag är att man utarmar sitt eget skatteunderlag ur vilket makthavarna hämtar sina egna arvoden, då delar av skatteunderlag riskerar hamna utanför egna kommunen. 

Jag kan inte låta bli att tänka på några passande ordspråk: ”Som man sår får man skörda” eller ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”.

Sedan några år tillbaka numera står jag nu som åskådare vid sidan av och ser förfallet, utan egen del i rörelsen längre, dock med den dystra insikten vartåt detta kommer bära hän.