Kontanter diskuteras alltmer

Krav på att det ska gå att betala med kontanter överallt är en fråga som diskuteras alltmer. Inte minst utifrån ett beredskaps- och krisperspektiv. Nyligen kom rekommendationer från Riksbanken om att hushåll bör ha cirka 1 000 kronor i kontanter per vuxen för oförutsedda händelser.

Aino Bunge, förste vice Riksbankschef.
Foto: Johanna Hanno/Riksbanken.

Detta som ett riktvärde. På myndighetens webbplats heter det: “Riksbanken rekommenderar allmänheten att ha tillgång till flera olika betalsätt för att kunna betala om ett av dem inte fungerar. Hushåll bör, i den mån det är möjligt, ha kort från olika kortnätverk, tillgång till en betaltjänst via mobiltelefon (exempelvis Swish), ha fysiska kort och pinkoder tillgängliga samt ha kontanter hemma i blandade valörer. Som riktmärke bör hushåll ha cirka 1 000 kronor i kontanter per vuxen, men även ett lägre belopp kan stärka beredskapen.”

Intervjuad av TT hänvisade första vice Riksbankschef Aino Bunge till det försämrade omvärldsläget. Hon riktar ingen uppmaning folk att springa och ta ut kontanter utan menar att det handlar om “en beredskap vi ska bygga över tid.”

Krav på kontant kollekt

Även inom Svenska kyrkan framförs krav på att man ska kunna fortsätta att ge kollekt i kontakt form, mot bakgrund av att en del församlingar slutat ta emot kontanter. I stället tas kollekten upp med Swish. I nr 9 av Kyrkans Tidning påpekar två Göteborgs-präster, Hans-Olof Andrén och Gunvor Hagelberg, att kontantlös kollekt strider mot Kyrkoordningen. De menar att insamlande av kollekt enbart med Swish utesluter många ur ett viktigt moment i gudstjänsten.

Lagrådsremiss kritiserad

Den 18 december lämnades en lagrådsremiss från regeringen med förslag på hur man ser på kontanthanteringen i samhället. Kritiska röster har redan höjts för att förslagen är för lama. Kontantupproret menade till exempel i en debattartikel i Göteborgs Posten att den efterlängtade remissen blev något av en besvikelse. “Centrala delar har strukits samtidigt som regeringen fortfarande hävdar att grundsyftet är att värna kontantsystemet”, skriver Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.

Björn Eriksson, Kontantupproret. Arkivbild.

Utredningen, som presenterades i december 2024, landade i tre förslag, konstaterar Björn Eriksson:

1) Livsmedelsbutiker och apotek ska vara skyldiga att ta emot kontanter. Det gör de visserligen redan idag, men en lagstiftning krävs för att förhindra att de blir kontantlösa i framtiden.

2) Offentliga aktörer, det vill säga myndigheter, kommuner och regioner, ska ta emot kontanter för offentligrättsliga tjänster som pass, körkort, bilbesiktning och vårdavgifter. Detta är också fastställt av Högsta förvaltningsdomstolen som en skyldighet för regionerna, men något som dessa helt öppet bryter mot.

3) Riksbanken ska få ett utökat ansvar att skydda kontantsystemet då man konstaterat att kontanter är centrala för förtroendet för hela det finansiella systemet.

“Svårt att förstå”

Kontantupprorets ordförande konstaterar att när lagrådsremissen äntligen kom hade två av tre centrala delar strukits. Kvar fanns bara kontantkravet för livsmedelsbutiker och apotek. “Det är visserligen viktigt, men reduktionen är ändå svår att förstå”, menar Björn Eriksson. Han anser att om politiken verkligen vill värna kontantsystemet borde det vara självklart att börja med den egna verksamheten. “Det är ofta svårare att kontrollera privata aktörer, men myndigheter styr regeringen direkt.

“Myndigheter gör tvärtom”

Ansvarig myndighet, MSB, säger att vi som medborgare ska ha kontanter. Samtidigt gör övriga myndigheter tvärtom och tar bort kontanthanteringen. Det skapar en motsägelse som underminerar hela beredskapsargumentet.”

Lagrådet har också kritiserat regeringens remiss. Den lag som regeringen föreslår är både onödig och verkningslös, anser man. Tanken är att den nya lagen ska träda i kraft den 1 juli i år. OFFENTLIGA AFFÄRER fortsätter att bevaka frågan.