Tystnadskultur göder korruption
Korruption diskuteras nu i offentliga sammanhang. ”Den växande tystnadskulturen i myndigheter och kommuner gör vardagskorruptionen svårare att upptäcka och dessutom lättare att normalisera. Detta leder till en försvagad motståndskraft inom offentlig sektor.”
Detta hävdar Parul Sharma, generalsekreterare vid Institutet mot mutor (IMM). Mer om hennes debattinlägg nedan.
Parul Sharma. Arkivbild.
Dessutom har nyligen en rapport publicerats på uppdrag av Konkurrensverket med professor Olle Lundin vid Uppsala universitet som författare. Han har undersökt hur korruption ser ut i samband med offentliga inköp och andra offentliga kontrakt i Sverige.
Kärnan i rapporten – som fått rubriken Korruption i samband med offentliga inköp – är en intervjuundersökning med ett dussin personer från både offentlig sektor och privata företag som arbetar med eller i nära kontakt med offentliga inköp, antingen som upphandlare, chefer inom upphandlande myndigheter eller hos leverantörer till myndigheter. Samtal med dessa tyder på att korruptionsproblematiken när det gäller offentliga inköp upplevs vara relativt begränsad, heter det i sammanfattningen.
Högre risk i verksamheten
Men risken uppfattas vara betydligt högre när inköp görs ute i verksamheten där myndigheternas upphandlingsenheter har begränsad insikt och möjlighet att kontrollera att allt går rätt till, enligt rapporten.
Myndigheters beroende av experter och konsulter lyfts fram som ett särskilt riskområde. ”Många menar att inom särskilt vissa områden hamnar myndigheterna helt i händerna på experter vars intressen inte nödvändigtvis är samstämmiga med myndighetens”, heter det.
I rapporten pekar man också på en problematik som respondenterna lyfter fram kring branscher där det sker stort utbyte av personal mellan myndigheter och leverantörer. Byggbranschen nämns som exempel under intervjuerna. ”Personal eller konsulter som under till exempel en upphandling har hjälpt till att bereda den och som efter avtal slutits ges anställning hos den vinnande leverantören ses som problematiskt.” Och: ”Det är ofta svårt att veta när i upphandlingsprocessen en rekrytering påbörjades och om det faktiskt har lett till korruption, men företeelsen i sig får i alla fall uppfattas som skadligt för myndighetens förtroende.” Så långt rapporten hos Konkurrensverket.
Bygg- och anläggningsbranschen
Även Parul Sharma nämner bygg- och anläggningsbranschen i sin debattartikel i Dagens Samhälle. Hon hänvisar till IMM:s egna siffror som visar att under 2024 utdömdes sex företagsböter om totalt 10,4 miljoner kronor. Samtidigt ökade andelen domar för grovt givande av muta markant, ”och bygg-och anläggningsbranschen samt sjukvården framträder som riskbranscher” skriver hon.
Trots både meddelarskydd och en stärkt visselblåsarlag (SFS 2021:890) visar en rad verkliga händelser att tystnadskulturen väger tyngre än det rättskydd som finns.
Filtrerad information
Bland de skäl som debattören anger till att tystnadskulturer göder korruption nämns att information filtreras och aldrig når fram till rätt instans. ”När medarbetare upplever att det finns en risk för repressalier, tystas av lojalitetsnormer, eller möts av ’dövhet’, så dör signalerna tidigt” fastslår Parul Sharma.
Bland de åtgärder som kommuner och myndigheter kan genomföra för att arbeta mot tystnadskulturer nämner hon först att det måste bli riskfritt på riktigt att rapportera oegentligheter. Hon skriver: ”Säkerställ att visselblåsarkanaler (interna och externa) fungerar och används, och att chefer utbildas i efterforskningsförbudet och i hur man ger trygg återkoppling”.
Rapporten som Konkurrensverket beställt kan laddas ner här.
Parul Sharmas debattartikel kan läsas i Dagens Samhälle.