Hållbar upphandling – motvinden har vänt, hissa seglen

Det som för nästan 20 år sedan var starkt ifrågasatt och av många uppfattat som olagligt är nu rumsrent. Till och med något som är positivt och bra. Det jag tänker på är miljökrav i offentlig upphandling. Då ansåg många inom offentlig upphandling att inom ramen för dåvarande upphandlingslagstiftning saknades utrymme att ta hänsyn till hållbarhetsfrågor. Näringslivet var starkt ifrågasättande och rättsfall där miljöhänsyn ifrågasattes lät inte vänta på sig.
Nu har skutan vänt och vinden är med, istället för mot, miljökraven. I det nya upphandlingsregelverket som anlöper Sverige i början av nästa år kommer utrymmet att öka. Vi får ta hänsyn till en varas eller tjänsts miljöprestanda, till och med ur ett s.k. livscykelperspektiv, där bland annat råvaror och tillverkning ingår. Argumentet att miljökrav måste vara direkt kopplade till en produkts synliga egenskaper och alla krav måste kunna visa en direkt ekonomisk vinning för upphandlande organisation, är historia. Nu gäller även osynliga och indirekta kopplingar och den ekonomiska nyttan får gagna samhället i stort.
Det har även tillkommit ett systerskepp i flottan. Hon heter sociala krav och seglar jämsides med miljökraven i det nya regelverket. Mänskliga rättigheter, drägliga arbetsförhållanden, anti-diskriminering, anti-korruption, arbetsskapande villkor, schyssta lönevillkor är exempel på hänsyn som har hittat en hamn i regelverket.
Det är verkligen ett stort steg i rätt riktning att lagstiftningen ger ett tydligt stöd för det som kan sammanfattas i begreppet Hållbar Upphandling. Frågan är om det räcker. Kommer den nya lagstiftningen att leda till mer hållbara varor och tjänster köps in till offentlig sektor? Svaret är inte ett självklart ja. En förutsättning är att ambitiösa och korrekta krav ställs i upphandlingar samt att dessa föregåtts av en noggrann analys där behov och preferenser stäms av mot marknadens förmåga att leverera. Det ställer höga krav på våra statliga myndigheter, kommuner och landsting. Ibland måste man dessutom stanna upp och kolla att skutan håller rätt kurs. Det vill säga kontrollera att de krav man ställde i upphandlingen verkligen efterlevs under avtalstiden.
Det gäller särskilt krav som tar hänsyn till indirekta och osynliga miljö- och sociala aspekter. Dessa är ofta svåra att kontrollera och bevisa. De kräver därför uppföljningsinsatser från den som håller i rodret, dvs. den upphandlande myndigheten. Risken är annars att skattepengar finansierar dåliga arbetsvillkor, miljöförstörelse och exploatering av fattiga människor. Ett annat problem med utebliven uppföljning är att den leverantör som har minst på fötterna normalt vinner upphandlingen och konkurrerar ut de leverantörer som satsat tid och pengar i sitt hållbarhetsarbete. Ambitionen att använda offentlig upphandling som ett verktyg i hållbarhetsarbetet kan därmed få motsatt effekt om uppföljningen uteblir. Om offentlig upphandling ska kunna leverera hållbara varor och tjänster för våra skattepengar så måste uppföljning prioriteras i mycket större utsträckning.
Klimatutmaningen som världen står inför kommer att kräva stora insatser från oss alla. Offentlig upphandling är inget undantag. Här finns en stor potential att byta ut varor och tjänster som har ett stort klimatfotavtryck. FN har också tagit fram 17 mål för hållbar utveckling som offentlig upphandling kan bidra till förutsatt att vi navigerar rätt bland kravställning och uppföljning. Möjligheten lämna miljöanpassade och hållbara varor och tjänster i kölvattnet kommer snart vara historia.
Vi får i stället se till att rigga seglen och sätta kurs mot det hållbara samhället. Se till att navigera rätt bland de 17 hållbarhetsmålen och glöm, för bövelen, inte bort att hålla kursen!
Peter Nohrstedt, Hållbarhetsansvarig SKL Kommentus