“Politiskt engagemang inte subversivt”

Det fanns en tid då lärare och tjänstepersoner kunde vara politiskt aktiva utan att det sågs som ett problem. I dag ser det annorlunda ut, skriver Fia Ewald i en krönika.

Fia Ewald. Arkivbild.

Hon är informationssäkerhetsexpert och skriver krönikor i bland annat Altinget. I den senaste berättar hon om sin tid i högstadiet där det var vanligt att lärarna var politiskt aktiva. “Min lärare i fysik var moderat, det fanns förstås ett antal folkpartister och en del sossar. Likadant var det när jag gick på gymnasiet. Även om jag inte delade mina lärares politiska åsikter upplevde jag inte att de försökte pracka på oss elever sina åsikter.”

“Självklart och adlande”

Hon berättar vidare att engagemang ansågs både som “något självklart och som adlande för människan.” Annat är det i dag, menar Fia Ewald, och konstaterar att “samhällsintresse framställs som något subversivt”, i alla fall för offentliga tjänstepersoner. Hon tycker sig märka att engagemanget genomgått “en professionaliseringsprocess och nu ses som något som endast ska utövas av de som har betalat för det.”

Krönikören avslöjar att hon på 1990-talet blev utskälld av en S-politiker i maktposition i det landsting där hon då jobbade för att hon utifrån sin funktion och professionella kompetens hävdade att offentlighetsprincipen skulle efterlevas även när det var obekvämt. “Politikern avslutade med att skrika: ‘ni tjänstemän ska inte ha åsikter’ “, skriver Fia Ewald.

Föredrar deltagardemokrati

Slutligen ställer hon frågan om vi vill ha en deltagardemokrati, där det pågår åsiktsbildning och andra påverkande aktiviteter hela tiden, eller en ren valdemokrati där väljarna sover mellan valen. Personligen tror Fia Ewald att det starka samhället byggs bäst i en deltagardemokrati där engagemanget ses som en dyrbar samhällsresurs. “Ska vi få några deltagare i demokratiarbetet måste engagemanget förstås uppmuntras och inte som nu läggas under en allt tyngre blöt filt av tystnadskultur.”

Läs hela krönikan här.