Ett yrkesliv som upphandlare

Att otillåtna upphandlingar numera kan bötfällas har bidragit till att höja statusen för upphandlingsfrågor och för Sveriges offentliga upphandlare. Det menar Peter Lindblom, avgående chef från Konkurrensverket, och med ett långt yrkesliv inom upphandling bakom sig.

Peter Lindblom har arbetat med offentlig upphandling i 20 år och har fått uppleva en rad stora förändringar i lagstiftningen. LOU, lagen om offentlig upphandling, infördes 1994 och minst två reformer daterade 2008 respektive 2010, har passerat. Trots det pågår nu en omfattande översyn av regelverket.

Peter Lindblom sitter med som expert i den svenska utredningen som leds av Anders Wijkman, och trots att han går i pension i december kommer han inte helt att släppa upphandlingsfrågorna.

– Nej, jag kommer med intresse att följa händelseförloppet den närmaste tiden, men jag kommer naturligtvis inte att ha samma koll som jag har idag, säger han.

Först ut i LOU
Som utbildad jurist, född och uppvuxen i Finland och med en bakgrund i bankvärlden, närmast som bankdirektör, kom han till Sverige 1992.

– Jag började på Riksrevisionsverket (RRV) och hamnade direkt in i betalfrågor. De statliga betalningarna hade dittills skötts i Postgirots monopol och nu skulle de avregleras, vilket betydde att RRV hade en mycket omfattande och samtidigt komplicerad upphandling att genomföra.

Arbetet med upphandlingen planerades i god tid, men ganska snart fick vi klart för oss fördelarna med att invänta LOUs ikraftträdande.

– Visst hade vi en upphandlingslagstiftning innan LOU men den var väldigt blygsam. Vi beslutade oss för att avvakta med upphandlingen till efter årsskiftet ’94, vilket gjorde att vi var en av de allra första som annonserade en upphandling i enlighet med LOU, berättar Peter Lindblom. Ungefär samtidigt gjorde vi en separat upphandling av betalkortstjänster för samtliga statliga myndigheter.

När Riksrevisionsverket blev en renodlad revisionsmyndighet 1998 flyttade ansvaret för de statliga betalningarna över till Riksgäldskontoret – liksom Peter Lindblom, som fick en chefsbefattning.

– Upphandlingarna som Riksgälden handhade omfattade betalningar till oerhört stora värden, närmare 3400 miljarder kronor per år. Det inkluderade merparten av alla betalningstjänster i staten, från fakturor, lönebetalningar och skatter, till bland annat transfereringar och pensioner. Till en början tilldelades uppdragen två banker men allteftersom ökade vi antalet leverantörer till först tre, och idag är det fyra banker.

Syftet var förstås att ge marknaden en chans men även att öka valfriheten för de statliga myndigheter som använder tjänsterna.

– Bankerna har lite olika specialiteter, någon har utvecklat lönebetalningar medan en annan bank har lagt större vikt vid utlandsbetalningar, så det kan vara värdefullt för myndigheterna att få alternativ.

Under åren 1998-2003 satt Peter Lindblom med i Kammarkollegiets råd för den statliga inköpssamordningen. Rådet, som bildades 1998 i samband med den nya förordningen om statlig inköpssamverkan, bestod av medlemmar från de cirka tio myndigheter som tecknar de riktigt stora avtalen.

Synar leverantörernas anbud
När Peter Lindblom berättar om sin tid som upphandlingschef på Stockholm Vatten AB framträder en person som vill göra goda affärer, pressa priserna och syna leverantörerna. Inom ramen för upphandlingar inom försörjningssektorn, LUF, uppstod den möjligheten, och han ansvarade för flera stora avtal. Bland annat byggentreprenader till värden på flera 100-tals miljoner kronor.

– Det var en intressant tid för mig, framförallt eftersom LUF medger ett större utrymme till förhandling. Det är svårt att göra goda affärer om man inte har möjlighet att syna leverantörernas anbud ordentligt, vilket man kan göra vid en förhandling.

Han ser förstås vikten av tydliga regler och insikt om risken för korruption, men han tror inte att korruption sker i förhandlingsfasen, där det dessutom är flera personer närvarande.

Du som har ansvarat för så många viktiga upphandlingar till mycket stora värden – har du någonsin varit utsatt för mutförsök?

– Nej, jag har aldrig någonsin blivit erbjuden något. Jag har alltid i väldigt klara ordalag förklarat vad som gäller och inte i någon situation inbjudit till sådant .

Tillsynsman med muskler
Hur blev du sedan anställd på Konkurrensverket?

– Jag sökte jobbet via annons. I samband med att Nämnden för offentlig upphandling skulle inordnas i Konkurrensverket sökte de en chef för avdelningen för offentlig upphandling, och den vägen blev jag anställd.

Han började i september 2007 och var förstås då ett bekant ansikte för många.

I juli 2010 ändrades så lagstiftningen som fick oerhört stor betydelse för verksamheten på Konkurrensverket. Trots flera stora regeländringar under hans långa karriär framhåller Peter Lindblom den om upphandlingsskadeavgift som den mest omdanande.

– Innan dess var Konkurrensverket en tillsynsmyndighet utan muskler. Vi kunde skriva brev, vända oss till regeringen men det fanns ändå vissa myndigheter som obstruerade. Nu finns inte den möjligheten kvar.

Myndigheter som inte följer LOU kan riskera böter upp till 10 miljoner kronor. Det har satt sina spår.

– Först nu har LOU fått auktoritet. Nu är det allvar, tiden för lekstuga är förbi. Det har många myndigheter märkt, Konkurrensverket har fört flera ärenden till domstol .

Peter Lindblom menar att det har lett till upprustning för upphandlarfunktionen på flera håll.

– Flera myndigheter har gett upphandlingarna mer resurser på grund av läget, vi kan inte längre skoja bort de offentliga upphandlingarna. Det har definitivt bidragit till att höja statusen för upphandlare.

Vissa har reagerat på den nya skadeavgiften, och känt sig närmast jagade. Men jag tror inte att någon kan förneka betydelsen av att sanktionerna har ökat respekten för upphandlingslagstiftningen.

– Min uppfattning är att problemet inte ligger hos upphandlarna utan hos deras chefer. Många chefer har inte haft en susning om vad som krävs, exempelvis för att få direktupphandla eller så har cheferna bara struntat i regelverket.

Lyft fler ärenden till EU
Med den erfarenhet Peter Lindblom har måste jag passa på att fråga om den kontroversiella frågan om miljö- och sociala krav i upphandlingar. Konkurrensverkets uttalanden väcker irritation hos aktörer som anser att man motarbetar goda föresatser kring miljö- och sociala frågor.

– Konkurrensverket är ingen motståndare till miljö- och sociala frågor. Men dessa frågor är komplicerade. Man måste i varje enskilt fall göra en bedömning och en konsekvensanalys av hur kraven slår.

För att ge lika förutsättningar bör man se över kraven och utvärdera om de är rimliga för exempelvis de mindre leverantörerna, om de är uppföljningsbara. Han förstår att det är svårt för upphandlande myndigheter att agera i frågan.

– Ett problem är att det finns så begränsad rättspraxis när det gäller flera av frågorna och då svävar vi i ovisshet. Jag hade gärna sett att EU-domstolen tog upp några av dessa ärenden.

Varför gör de inte det?

– Frågan är hur ofta de får en chans att titta närmare på ett ärende. Svenska domstolar lyfter sällan frågorna vidare. En orsak kan vara att det tar sådan tid. Det är inte ovanligt att det tar EU-domstolen ca två år att komma med ett avgörande. I vissa andra medlemsländer är man villigare att lyfta ärenden till EU-domstolen.

Peter Lindblom ä
r 61 år och har valt att gå i pension i förtid.

– Nu vill jag prioritera livet. Jag har saker jag vill göra, bland annat ska jag ut och resa. Det känns jätteskönt och privilegierat – att man har den möjligheten, säger han.

Han har haft en spännande och relativt snabb karriär. Jag upplever att den finlandssvenska dialekten förstärker hans integritetsstarka person, som kanske är en del av hemligheten bakom Peter Lindbloms framgångar.

– Jag har gjort en intressant resa och har sett offentlig upphandling ur flera olika perspektiv. Jag har fått en mångsidig bild inom ett viktigt rättsområde och det är jag tacksam för.

…
Ellen Hausel Heldahl efterträder Peter Lindblom på tjänsten som chef över Upphandlingsavdelningen på Konkurrensverket. Hon kommer närmast från Socialdepartementet och enheten för offentlig upphandling. I nästa nummer av Offentliga Affärer kan du läsa en intervju med henne.