Med miljön som drivkraft
Upphandlingsutredningen tar mycket tid i anspråk men han har många järn i elden. Möt utredaren, författaren och samhällsförbättraren Anders Wijkman.
Anders Wijkman ger ett öppet och ödmjukt intryck. Han berättar frikostigt om sina erfarenheter, uppdrag och åsikter och är angelägen om att sprida sitt budskap. Han är också mycket seriös i sin framtoning, skojar inte gärna om sitt arbete.
Jag berättar att jag i min research stött på ett tv-inslag från ett norskt humorprogram där han utan förvarning medverkar – och resultatet är så roligt att jag nästan trillar av stolen. Anders Wijkman förklarar hur det gick till när han blev lurad att medverka i programmet, men själv tycker han inte att inslaget är värt att skratta åt.
– Nej, jag ler möjligtvis när jag ser det, men jag skrattar inte, säger han.
Han tycker att den moderna informationstekniken har gett fantastiska demokratiska möjligheter, till exempel för att mobilisera – se bara på utvecklingen i Nordafrika.
– Det är bara 15 år sedan vi satt och klistrade kuvert och la på lådan. Nu når vi ut till tusentals människor med bara ett knapptryck.
Men det finns en baksida. Debattklimatet har blivit råare, och debattartiklar och inlägg på internet bemöts inte sällan med rena personangrepp och oförskämdheter.
– Vi har inte utvecklat ett ansvarskännande som lever upp till vad tekniken erbjuder – och det är väldigt allvarligt. En tidning har en ansvarig utgivare, medan nätet är totalt fritt. Man pratar om sociala medier, men ibland ligger det närmare att kalla det asociala medier, säger han.
Han hoppas att vi med tiden utvecklar en mer sansad och balanserad ton, men är inte helt säker på att det är den utveckling vi ser. Men tekniken är bara bäraren av budskapen och Anders Wijkman riktar inte sin kritik åt det hållet.
Tvärtom:
– Tekniken ger oss även möjlighet att göra hållbara val, som att läsa tidningen på skärm istället för på papper eller att ordna videokonferenser istället för att göra långa resor.
Oundvikligt miljöengagemang
Anders Wijkman var riksdagsledamot för Moderaterna under större delen av 1970-talet. Han lämnade politiken och arbetade sedan i tio år som generalsekreterare för Röda Korset, följt av Naturskyddsföreningen och Styrelsen för U-landsforskning. Han blev därefter biträdande generalsekreterare i FN.
Anders Wijkman har under årens lopp varit på tal som partiledare för både Moderaterna och senare för Folkpartiet, men avböjt. När han 1999 valdes in i Europaparlamentet var det med Kristdemokraterna i ryggen.
Miljöfrågorna har följt honom under dessa tre decennier och hans miljöengagemang är mycket starkt. Han menar att det är en logiskt följd av de erfarenheter och kunskaper han samlat på sig genom åren.
– Jag har sett samhällsutvecklingen ur väldigt många olika håll, i riksdagen på 70-talet arbetade jag med energifrågor, som generalsekreterare på Röda Korset och i arbetet i FN har jag på nära håll sett utvecklingen i tredje världen, tio år i EU-parlamentet har gett insikter om påverkan från kemikalier och utsläpp. Om man inte stoppar huvudet i sanden, utan lär sig hur saker hänger ihop, blir det omöjligt att inte engagera sig i miljön. Vi förstör den här planeten, och det går jävligt fort.
Anders Wijkman har flera gånger visat att han inte är en person som stoppar huvudet i sanden. Han tvekar inte att föra fram kritik.
– Det propageras ibland för att vi i Sverige framgångsrikt minskat vår klimatpåverkan, men det gäller bara den inhemska produktionen. Om vi ska räkna med vår importerade konsumtion förbrukar vi betydligt mer än vår beskärda del i världen.
Ta offentligt ansvar
Den offentliga sektorn står för nära 18-20 procent av Sveriges bruttonationalprodukt och därmed är offentliga inköp mycket intressanta att utvärdera.
– Det är viktigt att göra bra affärer, men det är också viktigt att det inte bara sker till lägsta pris utan tanke på kvalitet. Vi ska uppfylla ett ganska stort antal samhällsmål, säger Anders Wijkman.
Han tycker att det är rimligt att styra den offentliga upphandlingen mot ansvarstagande och hållbara inköp.
Som utredare för den aktuella Upphandlingsutredningen är Anders Wijkman väl insatt i upphandlingsreglernas tillkortakommanden. Han påpekar att ämnet är komplext och det finns många aspekter värda att analysera.
En åsikt som framkommer emellanåt är att det inte är några större fel på lagstiftningen, det är tillämpningen som måste bli bättre. Riktigt så enkelt är det inte, anser Wijkman.
– Det finns saker i regelverket att se över.
Små organisationer har svårare att leva upp till regelverket än stora organisationer. Det gäller både på upphandlar- och leverantörssidan.
Företagen beskriver att en offert på den privata marknaden tar dem cirka 4-5 timmar att formulera, medan ett anbud till offentlig sektor tar nära tio gånger så lång tid att sammanställa.
– Små företag har ofta inte en chans i upphandlingen – antingen därför att kontrakten är för stora eller på grund av att reglerna är för krångliga. Reglerna ska borga för icke-diskriminering och likabehandling, men för många småföretag kan det upplevas som en chimär, säger Anders Wijkman.
En annan fråga gäller överprövningarna, när och hur ska man kunna överpröva och ska det verkligen inte kosta något? Det finns tydliga exempel på okynnesöverprövningar, menar han, och tar ett exempel på en situation då det kan finnas uppsåt.
En leverantör som under många år haft ett omfattande avtal med en kommun, och som förlorar en kommande upphandling, kan vinna lite tid på att överpröva eftersom de får fortsätta att leverera i väntan på att ärendet är avslutat.
– Jag säger inte att det inte ska gå att överpröva, men det behövs en detaljerad analys. Domstolarna behöver resurser att hantera den ökade mängden ärenden och det har visat sig att praxis skiljer sig åt i olika delar av landet.
Som ett första delmoment i utredningen ska utredningen skriva en kommentar till EU – ett svar på den Grönbok om offentlig upphandling som EU-kommissionen publicerade i januari. Översynen av upphandlingsreglerna på EU-nivå var en av orsakerna till att den svenska utredningen startades.
– Det är min förhoppning att vi ska ligga steget före och komma med vettiga inspel i arbetet på EU-nivå. Det är viktigt att vi får med våra erfarenheter till EU, en mycket stor del av lagen fastställs ju där, säger Anders Wijkman.
Han har nyligen kommit ut med en bok – Den stora förnekelsen – som kritiserar samhällets och politikernas oförmåga att hantera miljö- och klimatkriserna.
– Vi utmanar de politiska partierna att ta tag i dessa frågor. En grundläggande fråga gäller myten om materiell tillväxt som drivande för samhällets utveckling. Man behöver inte vara nobelpristagare för att inse att det inte är en hållbar väg att gå. Naturkapitalet räcker inte till. Vi måste hitta alternativa sätt, främst genom att vårda det vi har och utveckla slutna kretslopp för materialanvändningen. Dagens slit och släng håller inte.
Själv har han lämnat partipolitiken och har inga planer på att återvända.
– Nej, jag ville föra in ett annat tänk i partipolit
iken, ett alternativt ekonomiskt ramverk kopplat till miljöfrågorna, men hade begränsad framgång. Så nu arbetar jag via andra kanaler.
Och det finns många andra kanaler. Anders Wijkman är idag rådgivare åt organisationen Tällberg Foundation, åt Stockholm Environment Institute, ledamot i Kungliga Vetenskaps Akademin, han föreläser på Linköpings universitet och blev nyligen utnämnd till hedersdoktor vid samma universitet. Inte konstigt att han har svårt att få tiden att räcka till.