El-säljarnas dyraste ord

Sedan elmarknadens omreglering 1996 har branschen svämmat över av nya ord, uttryck och förkortningar. Det är sällan som de nya orden härstammar från elköparens sida, det är snarare elsäljarna som genererar dessa ord. Allt för sällan reflekterar köparna kring vad de nya orden de ställs inför egentligen innebär, menar elinköpsspecialist Magnus Kjellin.

Jag tänkte här resonera kring ett begrepp som har haft mycket stor betydelse för såväl säljare och köpare på elmarknaden. Begreppet är diskretionär förvaltning.

På Wikipedia lyder beskrivningen av ordet förvaltning ”administration av tillgångar för en huvudmans bästa”.  Om man lägger till ordet diskretionär före förvaltning får man en lydelse ”Att överlämna något att utföras efter dennes eget omdöme”. I elavtalssammanhang innebär det att man överlämnar till sin elleverantör att efter bästa förmåga prissätta den elleverans som jag där köper.

Sätt dessa tillsammans i ett elavtal som dikterats av elleverantören och du mest sannolikt gett din elleverantör en underskriven check där leverantören själv får fylla i beloppet. För att använda en något föråldrad metafor.

Magnus Kjellin, el-inköpsspecialist och vd på Magnus Kjellin Elhandelsutveckling AB.

Läs också:

Goda råd vid el-upphandling

Kravlöst förtroende
De samlade elkostnaderna för företag och offentliga verksamheter kan uppskattningsvis sänkas med tre till fem miljarder kronor per år bara genom att elköparna börjar ställa kritiska frågor till säljarna.

Hur kan denna miljardrullning få förekomma? Det finns förstås flera orsaker, men den sannolikt största orsaken är det oförtjänta och ibland kravlösa förtroende som elinköpare skänker den säljare som erbjuder en färdig lösning.
Detta gränslösa förtroende är en mycket intressant företeelse. Jag tror att det beror på flera saker; dels att elsäljaren är specialiserad på sin produkt och marknad vilket sällan elinköparen är. Ansvaret för elinköp kan finnas hos allt från ekonomiavdelningen till inköpsavdelningen och däremellan på miljöavdelningen.

Det kan också bero på ren bekvämlighet. Varför lägga ned resurser på något som tar tid och kraft? Dessutom är risken extremt liten att man som elinköpare ska tvingas svara på detaljerade frågor internt eftersom det ofta inte finns någon annan som ser eller förstår konsekvenserna av avtalet.

Bara för ordningens skull måste man ändå ställa sig frågan: Är det sannolikt att stora och seriösa elföretag med risk för att långsiktigt förlora kunden, avsiktligt utnyttjar köparens okunskap och förtroende?

Vi pratar miljardbelopp
Avsiktligt eller inte – vi pratar om miljardbelopp. Lättförtjänta pengar till säljaren där ansvaret faller tungt på den person som för köparens räkning skriver på avtalet. Detta leder ofta till att erfarenheter inte förs vidare från dåliga affärer eller obalanserade avtal. Det finns inget sammanhang där erfarenheterna och reflektionerna enkelt kan överföras mellan elinköpare och det blir helt enkelt allt för pinsamt att göra allt offentligt.

Om inte alla elinköpare tar detta på största allvar riskerar utvecklingen på elmarknaden att stanna av.
Börja med att vara på din vakt för de två ord som kanske kostar mest, Diskretionär och Förvaltning.

Magnus Kjellin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *