Så lyckas du med utbildningen

Genom att kombinera olika typer av utbildningsformer och anpassa innehållet till medarbetarnas dagliga arbete får man bäst resultat av insatserna.

Förändringstakten i arbetslivet idag är snabb, ny teknik, nya tankar om organisationsstyrning och nya kommunikationsvägar gör att de flesta av oss ständigt måste lära nytt på sina jobb. Även här har det skett stora förändringar och e-lärande, självstudier och distansutbildning blir allt vanligare inslag.

Fördelen är bland annat att det sparar tid, medarbetarna har inte alltid möjlighet att avsätta tre dagars intensivutbildning på annan ort utan kan, med datorstödd utbildning, ta in kunskap i flexibla former och själv bestämma tid och plats.

– Det är ett sätt att rationalisera det växande behovet av kompetensutveckling, men tänk på att behoven är betydligt mer komplexa än att man kan lösa dem med någon form av ”utbildning på burk”, säger forskaren Lars Svensson från Högskolan i Väst.

Han bedriver forskning i samarbete med olika företag och myndigheter om hur man bäst organiserar lärandet i det nya arbetslivet. Det kan handla om att skapa modeller för hur man lägger upp kompetensutveckling inom olika områden. Det kan också handla om att skapa digitala verktyg för att bedriva utbildning för anställda inom en viss verksamhet.

Tid för reflektion
Kompetensutveckling i arbetet omfattar väldigt många olika typer av insatser, allt från större formella utbildningar till de små informella utbytena. En utbildning förlagd till en kursgård har nackdelen att vara helt avknoppad från arbetsvardagen.

I andra änden av skalan har vi distansutbildningar på datorn, som medarbetarna förväntas genomgå när de har fem minuter över under arbetsdagen.

– Den senare modellen skulle jag vilja hävda är utopisk och blåögd. Man måste frigöra tid från den ordinarie verksamheten och anpassa utbildningsformen utifrån medarbetarens behov.

En lösning kan vara att arbeta med flera olika modeller parallellt. Datorstödd utbildning kan med fördel kompletteras med lokalt grupparbete. Lars Svenssons forskningsresultat visar att samverkan ger bättre studieresultat.

– Om man väljer självstudier kommer resultatet ge mindre effekt än om man väljer diskussioner i grupp. Om man dessutom sprider ut utbildningstillfällena blir det mer tid för reflektion och samverkan.

Hans erfarenhet är att det är mest framgångsrikt att skräddarsy utbildningen utifrån de behov som finns på arbetsplatsen, och i samarbete med en extern aktör.

– Ju närmare utbildningens innehåll ligger den vardagliga praktiken, desto bättre utfall i resultat.

Motivera med relevans
Lars Svensson och hans kollegor har bland annat, i samarbete med Länsstyrelsen, tagit fram riktlinjer för hur IT-stödda kurspaket för olika behov på Länsstyrelsen bör utformas.

Ett mer konkret utbildningsprojekt, i Västra Götalandsregionen, berörde attitydfrågor i hur personalen bemöter människor med funktionshinder i vården. Samtlig personal skulle genomgå utbildningen och därför anpassades formerna utifrån medarbetarnas situation.

– För personal på nattskift lämpade sig till exempel självstudier bäst, medan dagpersonal kunde ingå i arbetslag och gruppaktiviteter.
Hur ska man få alla medarbetare att genomgå utbildningen?

– Ofta löser det sig själv om kursinnehållet upplevs som relevant. Men ett antal påminnelser behövs i regel. Det är sällan viljan som brister, utan tiden.

I Västra Götalandsregionen lyckades man få hälften av personalen att genomgå utbildningen. Bland läkarna var uppslutningen 10 procent medan 70 procent av sjuksköterskorna genomförde utbildningen.

– Det är i regel så det ser ut, det är väldigt svårt att tvinga någon. Jag tror inte heller på att locka med någon form av diplom. Då måste i så fall kursintyget ha ett reellt värde för individen, som en certifiering som krävs för att få utöva sitt yrke.