Ser inte nyttan
För flera av förarna har upprepade gånger drabbats av förflyttning på grund av trafiköverlåtelser vid nya upphandlingar och de ger uttryck för frustation och ser inte nyttan med ständiga byten av entreprenörer.
Vi har frågat några busschaufförer som idag är stationerade i Angered, där man byter entreprenör i juni 2012, på vilket sätt de påverkas och vad de ska göra när Keolis tar över busstrafiken?
Lilli Sörensen är 62 år har valt att inte söka ny anställning hos Keolis. Hon har arbetat för Göteborgs spårvägar i 33 år och vill stanna på företaget. Hon blir då erbjuden en omplacering.
– Det blir till att flytta på sig igen vilket är synd för jag både trivs med arbetsområdet och bor här i Angered. Jag har även tidigare kört i Angered men vi förlorade avtalet och vann då istället Ale. Körde där i tio år tills vi förlorade igen. Men då fick vi tillbaka Angered och nu är det alltså dags att flytta på sig igen.
Hon har svårt att se fördelarna med en ständig konkurrensutsättning.
– Jag förstår inte varför – priset är högt och det blir heller ingen kvalitetshöjning varken trafikmässigt eller för oss personal i och med upphandlingsförfarandet, säger Lilli Sörensen.
Kollegan Paul Chamat berättar att det snarare blir försämringar, i alla fall för egen del. Han har varit på intervju hos Keolis men har ännu inte bestämt sig för hur han ska göra. Med 23 års anställning hos Göteborgs spårvägar har han förmånen att kunna välja.
– Jag får inte mina 30 semesterdagar som jag har hos Göteborgs spårvägar, Keolis erbjuder mig 25 dagar. Efter en upphandling blir det också en ny turordning i och med en ny arbetsgivare.
– Jag har arbetat sedan 90-talet och varit med vid de djävla upphandlingarna som Västtrafik har gjort. Hur kan de tro att det blir bättre? Personalen blir tvungen att köra i områden som de inte vill och ställa in sig på nytt. Det är rent ut sagt för djävligt!
– Det är som att du står med kepsen i handen. Vi är som fotbollar man sparkar runt. För min del innebär det att jag kan göra val och stanna hos Göteborgsspårvägar och söka ett nytt område men det gäller inte alla mina kollegor. Nästa år är det dags för ännu en ny upphandling.
Lena började köra spårvagn 1982 och har varit anställd i snart 30 år, så även hon kan välja att stanna kvar hos Göteborgs spårvägar, med bättre semestervillkor, men det finns flera parametrar att ta hänsyn till.
– Alternativet till Keolis är att köra nere i staden, eller på Hisingen men där är det bara två år kvar innan nästa upphandling och jag är 52 år så jag måste tänka på att göra rätt val.
– Nu har jag promenadavstånd till arbetet och vill gärna arbeta i Angered där jag känner kunderna som också känner sig trygga med att känna igen föraren.
Hon tyckte att flera saker fungerade bättre när det var ett och samma bolag som skötte trafiken.
– Nu vet inte den ena vad den andra gör, till exempel i radiokommunikationen.
Mona Sundquist