Unga vill inte bli "fan" av en kommun
Offentliga organisationer brottas med utmaningen att attrahera ungdomar till de demokratiska processerna och sociala medier har ökat hoppet om nya sätt att nå målgruppen. Men är det så enkelt?
– Det är inte ovanligt att man i organisationer pratar om vad som behövs för att attrahera ungdomar men det är förvånansvärt få som frågar ungdomarna direkt, säger Sofie Arvidsson som genomfört en undersökning om ungas syn på e-förvaltning på uppdrag av Finansdepartementet.
Hon påpekar att det är lätt att falla in i fördomar när man pratar om ungdomar och trots att hon själv är född på 80-talet hade även hon vissa fördomar som kom på skam under arbetets gång. En vanlig fördom är att ungdomar idag inte intresserar sig för politik.
– Det stämmer inte, de är engagerade men inte på samma sätt som tidigare. De intresserar sig för sakfrågor istället för ideologier och politiska partier. Internet har blivit en vanlig inkörsport för detta engagemang genom att man går med i en grupp på Facebook eller diskuterar frågorna i bloggar och så vidare, säger Sofie Arvidsson.
Samtidigt anser ungdomarna att internet är fel forum om man verkligen vill vara säker på att man påverkar en beslutsfattare.
– Då framhåller de istället mer traditionella former, som det personliga mötet, demonstrationer och media. Men tyvärr anger de samtidigt att de själva inte använder sig av dessa kanaler.
Utmaningen för samhället ligger i att fånga upp engagemanget och det lyckas vi inte med idag.
Vill ha personliga möten
Många myndigheter och kommuner har haft som mål att komma ut på nätet för att nå ungdomarna, men ofta har man inte klar strategi för vad man ska göra där och vem man ska nå.
– Generellt är det för mycket fokus på tekniken, på verktygen, och för lite på behoven och målgruppen. Det är svårt att marknadsföra sig på internet. Ungdomar är oerhört snabba på att utläsa om informationen är anpassad för dem, tio sekunder är vad du har på dig. Om inte deras behov och intressen är inkluderade går de snabbt vidare.
Att försöka bygga egna forum och tro att ungdomarna ska lockas dit automatiskt bara för att man använder en ny plattform blir lätt fel. Risken är att de blir händelselösa och tomma. Istället får man söka sig dit där ungdomarna rör sig.
– Det är inte heller lätt, när vi frågade ungdomarna hur de vill kommunicera med beslutsfattarna blir svaret att de inte vill ha dem i sina egna sociala forum. Tvärtemot vad många tror föredrar ungdomarna att få träffa dem personligen snarare än på Facebook.
Ungdomar verkar nämligen värna sin digitala identitet, det egna varumärket på nätet.
– Ungdomar visar gärna vilka sakfrågor de tar ställning i men man vill inte skylta med att vara ”fan” av en kommun. Vilka grupper man gillar på Facebook är en del av det personliga varumärket.
Den digitala klyftan
Sofie Arvidsson vill också göra oss uppmärksamma på att internet på många sätt fungerar på samma sätt som andra kanaler – det är inte en helt ny värld fri från de utmaningar som finns i ”verkligheten”.
– Utbildning och inkomst är fortfarande avgörande för hur vi tolkar och tar till oss information. Tjejerna är generellt lättare att nå än killarna, tjejerna bloggar också mer medan killarna spelar mer onlinespel.
Sådan information är också viktig när man ska använda internet för att kommunicera.
Vad bör myndigheter och kommuner tänka på när de vill ut på nätet?
• Var tydlig – vem vill du nå och vad vill du ha ut av din närvaro?
• Förstå den sociala webben som bygger på kreativitet och att ingen äger kommunikationen – alla deltar i skapandet av innehåll.
• Ha beredskap för att besvara användarnas inlägg relativt snabbt och visa att ni lyssnar. Tänk igenom innan hur ni ska hantera resultatet.
• Sociala webben fungerar inte per automatik. Det personliga mötet är minst lika viktigt för att skapa engagemang på nätet.
Sofie Arvidsson, rådgivare på PwC, har på Finansdepartementets uppdrag frågat ungdomar om Internet och politiskt inflytande och engagemang. Undersökningen redovisades i november 2009 och totalt 1600 ungdomars svar samlades in.