4 utmaningar vid upp­handling av båt­trafik

Offentlig upphandling av båttrafik upplevs av många som problemfyllt och tidskrävande, både för beställare och för anbudsgivare. Orsakerna är flera. I många fall beror det på att förutsättningarna till stora delar skiljer sig från annan typ av trafikupphandling, men även mellan olika båttrafikupphandlingar.

En stor del av den passagerartrafik som sker med båt i den svenska skärgården är offentligt upphandlad kollektivtrafik, vilken upphandlas av myndigheter eller av myndighet utsedd organisation. Utöver färjetrafiken till Gotland samt trafiken med Trafikverkets vägfärjor, är det myndigheter i respektive län som ansvarar för upphandling skärgårdstrafiken. Trafikföretagen som bedriver den upphandlade skärgårdstrafiken, är ofta mindre företag med ett fåtal fartyg. I vissa fall har de inga fartyg alls då dessa tillhandahålls av den upphandlande parten. Trafikföretagen opererar ofta lokalt och i många fall ingår endast en linje i ett avtal, vilken i huvudsak kan trafikeras med ett ordinarie fartyg. Detta medför att offentlig upphandling av skärgårdstrafik till stor del skiljer sig från annan upphandling av kollektivtrafik, exempelvis busstrafik. Exempel på skillnader och svårigheter är:

”Hos de trafikhuvudmän och organisationer som upphandlar olika typer av kollektivtrafik utgör ofta båttrafiken en förhållandevis liten andel. Det innebär i många fall att det finns en ovana att upphandla båttrafik och det kan därför vara svårt att upprätthålla en hög upphandlarkompetens av båttrafik”, skriver Mats Andersson på Prospero.

1 Storlek på anbudsgivande trafikföretag samt vana vid anbudsgivning
I många fall opererar båttrafikföretagen lokalt och är förhållandevis små. I de flesta fall är de endast med och bjuder på trafik på enstaka linjer i deras närområde, vilka upphandlas med 8-12 års mellanrum. Kunskapen samt erfarenheten av offentlig upphandling är därför i många fall förhållandevis låg.

De bussbolag som deltar vid offentlig upphandling av busstrafik, opererar ofta över större geografiska områden och deltar mer frekvent i upphandling av trafik. De har därför normalt större vana att ta fram anbud. De problem som ofta uppstår med ovana anbudsgivare, vilket ofta är fallet vid båttrafikupphandlingar, är att anbuden i många fall håller låg kvalitet. Detta kan i sin tur leda till risk för överprövningsprocesser i anslutning till tilldelningen, vilken i sin tur är tidsödande och dyra.

2 Ickestandardiserade fartyg
Varje enskilt trafikåtagande är ofta unikt. Detta gäller bland annat:

• Tidtabellskrav (anger fartkrav)
• Krav på reservkapacitet
• Krav på fartygens storlek, fribord, antal sittplatser samt vilket fartområde fartygen skall operera i
• Utökade åtaganden såsom servering, godshantering, skötsel av bryggor, väntkurer samt fastigheter eller unika transporter såsom ambulanstransporter

Det kan medföra att ett fartyg som nyttjats i ett tidigare åtagande inte naturligt kan nyttjas i ett nytt utan ombyggnation. I bussbranschen är det annorlunda. Där används fordon i standardiserade storlekar, utseende och form (bortsett från färg och inredning).

3 Stora investeringar
En båttrafikoperatör som avser att bjuda på ett åtagande (som denne ej trafikerar idag), behöver i många fall investera i nytt/nya fartyg (eller bygga om befintligt). Avskrivningstiden på ett nytt fartyg är ofta 2-4 gånger avtalstiden. Detta leder till att det kan vara svårt att få in anbud med nya fartyg. Av naturliga skäl gynnas ofta befintlig operatör, då denne redan trafikerar åtagande med fartyg som helt/delvis är avskrivna och är anpassade för aktuell trafik.

I åtagande då fartyg tillhandahålls av beställaren, är därför normalt förutsättningarna för ökad konkurrens större. Avseende busstrafikavtal är i många fall avtalstiden i paritet med avskrivningstiden på bussarna. Stora busstrafikoperatörer har möjlighet att disponera om bussar från flera åtaganden, vilket medför att förnyelsen av bussflottan kan ske löpande under avtalstiden, så att medelåldern på bussflottan aldrig blir för hög. Problemställningen med förhållandevis stora investeringar initialt i ett åtagande samt att befintlig operatör gynnas är därför inte lika tydlig i busstrafikavtal.

4 Kompetens hos beställare av kollektivtrafik
Hos de trafikhuvudmän och organisationer som upphandlar olika typer av kollektivtrafik utgör ofta båttrafiken en förhållandevis liten andel. Det innebär i många fall att det finns en ovana att upphandla båttrafik och det kan därför vara svårt att upprätthålla en hög upphandlarkompetens av båttrafik.

Vad gäller busstrafikupphandlingar är dessa av en mer generisk karaktär, även om frågeställningarna i många fall är svåra och avtalsvärdena i många fall är mycket höga. Dessa upphandlingar sker dock normalt med tätare intervall vilket medför att förutsättningarna för att upprätthålla kompetensen är godare.

Ovanstående punkter visar på skillnader och svårigheter som finns gällande upphandling av båttrafik och annan kollektivtrafik. Det visar också på vikten av kunskap och stor förståelse hos alla deltagande parter. Därför är en aktiv dialog mellan parterna viktig, exempelvis genom samråd inför en kommande upphandling, där både beställare och potentiella anbudsgivare ha en dialog kring exempelvis upphandlingsregler, trafikutbud, infrastruktur, fartygskrav samt andra avtalsförutsättningar.

Mats Andersson, Prospero