”Skyll inte mutor på naivitet!”

– Att skylla mutor och korruption på naivitet är ett omyndigförklarande, som ger ett tacksamt utrymme att slippa ta ansvar. Det menar Louise Brown, antikorruptions-specialist och styrelseledamot i Transparency International Sverige.
OFFENTLIGA AFFÄRER fick en intervju med henne efter att vi läst en debattartikel i Göteborgs Posten (GP) 2018-05-15 där hon påpekar att näringslivet i stort saknar förebilder som pratar om vikten och värdet av transparens och integritet.
OA: Sverige nu är sämst i Skandinavien vad gäller den upplevda förekomsten av korruption. Vad tror du det beror på?
– Flera år av stora skandaler som både upprört känslor, lett till insikt om att vi inte är förskonade från korruption men också en växande cynism mot bakgrund av uteblivna konsekvenser har naggat förtroendet i kanten, tilliten eroderar.  Man utgår inte längre nödvändigtvis ifrån att det finns ett gott ledarskap på strategiskt viktiga samhällsfunktioner och i näringslivet.
OA: Hur kommer vi till rätta med mutor och korruption?
– Lagstiftning, samordning och resurser. Allt kan inte lösas med resurser om man inte jobbar tillsammans. Våra myndigheter behöver bli bättre på att samordna och samarbeta. I dagsläget finns stort behov för det. Ett exempel är samverkan mellan Riksenheten mot korruption och korruptionsgruppen vid polisens nationella utredningsenhet.
– Det är också en fråga om ren vilja, och kunskap – att vilja sätta upp frågan på agendan. Att kommunicera att man jobbar med frågan betyder ju inte automatiskt att ens organisation är korrupt, vilken en del fortfarande verkar vara rädda för folk ska tro. Det handlar om modernt och hållbart ledarskap. Mutor och korruption leder bara till ökade kostnader, sämre kvalitet, vilket innebär kvalitetsbristkostnader men även skadlig varumärkespåverkan.

OA: I boken Den skenhelige svensken tecknar du bilden av Sverige som ett land där mutor blivit vardag i vissa människors liv. Där företag, myndigheter och organisationer varken har förmågan eller viljan att i grunden ta itu med det samhällsproblem som korruptionen innebär. Vad tror du denna slappa inställning beror på?
– Det handlar om hur vi ser på ansvarsutkrävande, både inom offentlig och privat sektor. En annan orsak är politiskt ointresse. Här har jag ändå en positiv förhoppning i samband med förslaget att se över lagstiftningen om tjänstefel. Detta avkriminaliserades på 70-talet, vilket präglat organisationer fram tills nu.
– Svag lagstiftning och svag utdelning är ytterligare ett skäl. Ta företagsboten till exempel, liksom uppfattningen att mutor utomlands inte kan dömas i svensk lag, med mera.

Har du något ytterligare att tillägga kring dessa frågeställningar?
– Sverige vill vara en ledare inom innovation och hållbarhet. Integritet och etik är kärnfrågor inom båda dessa områden. Kompisrekrytering i motsats till meritokrati leder till sämre förutsättningar för forskning och innovation.
– Mutor hämmar hållbar utveckling och möjliggör brott mot mänskliga rättigheter. Ett exempel är textilarbetarkomplexet Rana Plaza i Bangladesh som kollapsade och över 1 100 människor dog. Nödvändiga inspektioner gjordes inte då inspektörerna mutats att inte komma. Mutor innebär alltså även att man frångår socialt ansvar eller fuskar med miljöinspektioner.
– Och varför inte ta exemplet med internrekrytering på svenska lärosäten, där man i hög grad bryter mot rekryteringsreglerna för tjänstetillsättning. Det påverkar både den akademiska nivån och förtroendet för organisationerna. För att komma till rätta med många frågor inom agenda 2030, måste man först fokusera på att bekämpa korruptionen.

Vill du berätta litet om din bakgrund och vad du gjort tidigare?
– Jag har jobbat i näringslivet i 15 år utomlands, mest i Kina och Asien. Från 90-talet och framåt blev jag exponerad för många prekära situationer och fick se hur man lokalt hanterade mut-situationer och även hur skandinaviska affärsmän agerade på plats. Vi har hög svansföring hemma men agerar annorlunda när vi är utomlands!
Jag har läst management och bolagsstyrning och vet att man kan jobba systematiskt och värdeskapande med de här frågorna. När jag flyttade hem till Sverige 2008 gick det bara några år så briserade Teliaskandalen. Jag kände igen mycket av beteendet jag sett utomlands. Vi är inte så transparenta som vi tror och använder oss av personliga kontakter och har en ofta passiv inställning till att ta ansvar. Det är fascinerande rent beteendevetenskapligt!

Berätta mer om din bok!
– Min bok är den första som gör en djupdykning i de kända incidenter som vi haft i Sverige, kartlägger vad som fungerar och inte fungerar. Det var intressant att ta sig an frågan om det finns en specifik svensk mentalitet vad gäller just korruption. Därför intervjuade jag bland andra  Åke Daun som skrivit ”Den svenska mentaliteten”. Han delgav mig många kloka tankar. Som att vi i Sverige inte vill sticka ut från mängden, inte trampa någon på tårna. Ingen vill bli en ”obehaglig person”, vilket gör att man tvekar att säga ifrån när man ser eller misstänker ett korrupt beteende. Man har också sett att visselblåsare råkar väldigt illa ut. Alltså var det fascinerande knyta ihop perspektiven antropologi, kulturhistoria och lagstiftning. För korruption är inte bara en juridisk fråga. Långt därifrån.
”Vi behöver tänka längre”
– För att snabbspola till nuet:  Sverige har under många år fått kritik från OECD för vår tama lagstiftning, låga böter och låga straff för mutbrott. Få blir dömda, rättsväsendet har begränsade resurser och risken att upptäckas eller lagföras är låg.
– Det var intressant att mutor och korruption togs upp på Upphandlingsmyndighetens årliga konferensen i höstas. Då blev det uppenbart att folk tänker på ett visst sätt när man hör ordet korruption. Vi behöver tänka längre! Det handlar om förtroendekapital, integritet och ledarskap i stort.