”Det är inte idag som för 20 år sedan”

Carina Lundberg Uudelepp, biträdande stadsdirektör i Stockholm stad och krönikör i Offentliga Affärer, ger en bild av utvecklingen i offentlig sektor idag.

”Greta häver sig upp lite med hjälp av rullatorn och står nästan på tå! Hon vill verkligen kunna se allt som händer där, långt nere på gatan. Bilarna kör runt i rondellen nedanför klippan där Kattrumpstullens äldreboende ligger. Greta är nöjd med sitt boende som hon valt ut bland många andra. Flickorna som jobbar här är så snälla. Idag ska Greta nog äta frukost med de andra, hon tror hon orkar. Då kommer flickorna att fråga om hon vill vara med på bingo också, eftersom hon nu orkar. Greta vet inte om hon vill, hon tänker att hon är ändå 97 år och har haft många aktiviteter i sina dar. De kallar den så, bingon, en aktivitet på boendet. Greta vet inte varför, men hennes son Arne blir jätteglad när han kan läsa i omsorgsdagboken – där flickorna skriver i datorn om sådant Greta gjort under dagen – att hon varit med på någon aktivitet. Det verkar som om dagens unga tror att aktiviteter är något väldigt viktigt.

Ett par mil bort, men fortfarande i Stockholms stad, lämnar Gretas sonson Johan sin dotter i förskolan. De bor i Farsta och idag ska farfar hämta lilla Elin på förskolan. Då skriver Johan in det när de kommer dit. Inte i en bok eller på ett papper, utan på den pekskärm som finns på förskolan. Det är en jättebra sak, tycker Johan. Han valde förskolan för de verkade vara så framåt där och det stämmer. De har anammat all ny teknik så nu kan de skriva på skärmen under Elins flik att det är farfar som kommer. Johan gillar teknik och han gillar att enkelt kunna få veta i mobilen om något händer eller ska hända på förskolan och han tycker det är jättebra att hans pappa kan titta i omsorgsdagboken och läsa hur farmor haft det på dagen. Alla vet vad de behöver veta. Han vet att Elin nästan kan räkna, de arbetar med division i förskolan. Elin vet inte det för hon har inte lärt sig begreppen ännu, bara hur man gör och det är inte det sämsta.

Någon som känner igen sig? I glädjen över att vara en del av allt detta fantastiska som händer i offentlig sektor idag. Det skrivs inte mycket om allt som är bra, egentligen bara om det som är dåligt. Det är trist att bilden av offentligfinansierad verksamhet fortfarande är att vi hänger på spaden, fikar mest hela tiden, har omöjliga telefontider och ställer till med administrativa svårigheter för alla och envar bara för att vi kan. Sanningen som jag ser den är att vi inom kommunal verksamhet utvecklats enormt under de senaste tjugo åren. Vi har valfrihet inom nästan alla områden, mångfald som vi kan använda för att välja det som passar oss bäst, vi har e-tjänster och kontaktcenter, vi har webbsidor fullmatade med information. Vi arbetar med lean och resultatbaserad styrning, med ISO och integrerad ledning och styrning i webbaserade system. Vi har fristående ombudsmän och inspektörer, revisioner och oanmälda granskningar. Det är inte idag som för tjugo år sedan. Idag sätter vi alltid invånaren i centrum, i vårt fall stockholmaren. Oavsett om vi är anställda i kommunen eller arbetar i enskilt driven verksamhet på kommunens uppdrag har vi ett gemensamt – vi gillar förändring och vi ser utmaningar som något att anta. Ville vi ha lugn och ro skulle vi få söka oss till en annan sektor. Jag gillar att tänka på att Greta, Arne, Johan och Elin alla gör sina val och är nöjda, skulle de inte vara nöjda kan de byta och det gör mig riktigt glad att de har fått valfrihet! Tack och lov att den tid är över när vi var hänvisade till det som någon annan ansåg bäst för oss.

Carina Lundberg Uudelepp
Biträdande stadsdirektör
Stockholms stad