Eliasson talade om hot och hopp

Det är otroligt viktigt i denna tid – när världsledare väcker misstro mot demokratin – att visa vad vi kan göra för att bevara demokratin, inte minst i de nordiska länderna. Det förklarade den tidigare diplomaten Jan Eliasson när han talade på OFFENTLIG CHEF i januari 2018. 
Han började med att berätta om sin far, som alltid betonade demokratins värde. Sedan skissade han på de stora utmaningarna. Först nämnde han Nordkorea och det kärnvapenhot som han inte trodde att han åter skulle behöva oroa sig för. Att svara med krigsretorik är helt fel, menade han. Det är diplomati som ska till för att lösa problemen, inte hotpolitik. Även Ryssland och Kina behöver delta, sa han.
Konflikternas natur har ändrats. Den forne diplomaten har märkt att de verktyg som han använde inte är så vassa längre som de var när han medlade under 90-talet och i början av 2000-talet. Det har kommit in en etisk och religiös dimension i konflikterna, en emotionell del som riskerar att öka hatet och resultera i etnisk rensning och folkmord. Detta har komplicerat medlingsarbetet.
Syrien – frustrerande
Den största frustrationen är dock Syren, på grund av att fler aktörer kommer in i konflikten, menar Eliasson. Först handlade konflikten enbart om ledaren Assad och oppositionen. Därefter har ett antal externa aktörer blandat sig i. Nu måste konflikten lösas på tre plan. Saudiarabien och Iran är två motståndare som angriper varandra indirekt på olika håll. USA och Ryssland står på olika sidor. Syrienkriget har blivit ett så kallar proxy war.
En annan stor utmaning är klimatfrågan.
– Jag kan inte nog understryka hur viktigt ett ord är idag: ansvar. När det gäller klimatet finns ingen planet B. Vi måste se till att vända utvecklingen. Jag har själv sett klimathotets konsekvenser i Asien och Afrika. Det handlar om livsföring, resande, vanor. Därför är det trist med president Trumps ställningstagande i klimatfrågan.

Polarisering är farligt
– Det fjärde är polariseringen, delningen i samhället. Man pekar på en viss grupp, gärna flyktingar, som man lägger skulden för problemen på. Sverige – världen är min devis, sa Jan Eliasson och nämnde svenska storheter som Dag Hammarskiöld, Olof Palme, Folke Bernardotte. Rädslan skapar ett vi och dom-samhälle, fruktar Eliasson.
– Migranter tillför tre gånger så mycket till tredje världen som hela det samlade biståndet. Därför är det viktig att vi har en insikt. ”Det finns en värld utanför Sverige” sa Eliasson och travesterade Shakespears Romeo och Julia.
 
Mycket är hoppfullt
Efter att ha pratat om deprimerande utmaning, som han kallade det, pekade Jan Eliasson på hoppet. Kvinnor och flickor utgör en kraft som kommer starkt på flera kontinenter. Det inger hopp. Det andra hoppet är de unga människorna. Mitt barnbarn Agnes tar fram mobilen och lär mig något nytt varje gång – på tio sekunder, berättade han.
Kunskapen är också ett hopp för framtiden. Nu har vi lätt tillgång till den, bland annat i mobilen. Tyvärr kan den användas till att skapa en hysterisk känsla av att man ska identifiera motståndare. Gränsen mellan sanning och lögn flyter. Trots detta är kunskap och vetenskap en enorm kraft i den moderna kommunikationsteknologin. Vi behöver den kraften för att uppnå FN:s utvecklingsmål. Kunskap och teknologi krävs på många områden: energi, jordbruk, bostäder, m.m.

FN behövs
FN är inte perfekt. Efter ansvar är tillsammans det viktigaste ordet. Sätt problemet i centrum, inte organisationen, regelverket eller byråkratin. Sedan frågar man sig: vem kan göra något åt problemet.
Eliasson avslutade med ett citat av Alva Myrdal: ”Det är ovärdigt att ge upp!” Sagt till en ung diplomat som ifrågasatte hennes vision om total nedrustning av kärnvapnen.
Han parafraserade också Dag Hammarskiöld: Framtiden är horisonten. Framtiden är också varje steg som du tar i dag, i morgon, nästa vecka, och så vidare. Vi behöver visioner men också hårt arbete.