Fullt upp för säkerhets­chefen i Malmö

Bilden av Malmö stad som en våldets och gängkrigens stad är en mediebild som inte stämmer överens med verkligheten, menar trygghets- och säkerhetschef Per-Erik Ebbeståhl. För Offentliga Affärer berättar han hur man får invånarna att känna trygghet i staden.

Per-Erik Ebbeståhl fick uppdraget som säkerhetschef i Malmö 2010, samma år som en serieskytt härjade som värst och slutligen greps i sin bostad. Under våren 2012 har rättegången startat där han åtalas för tre mord och 13 mordförsök.

De stora rubrikerna i media bidrar till att skapa en skräckbild av en våldsam stad, men bilden stämmer inte menar Per-Erik Ebbeståhl. Vi träffar honom när han talar inför en fullsatt konferens med säkerhetsansvariga från bland annat kommuner och offentliga bolag, OffSäk.

– Malmö är nästan ett värdeord i Sverige idag. Vad tänker ni på när ni hör Malmö, frågar han publiken.

Svaren han får är artigt positiva; Öresundsbron, Limhamn, kontinenten.

– Grå betong och dödsskjutningar, säger han själv.

Han ger oss lite fakta om Malmö. 30 procent av invånarna i Malmö är födda utomlands och där bor minst 175 olika nationaliteter.

– Det sägs att det till och med är fler nationaliteter än i New York.

Nära hälften är under 35 år.
Malmö är litet till ytan. Omkring staden ligger åkermark som hör till vårt lands bördigaste. Eftersom man inte vill bebygga marken har Malmö mycket hög befolkningstäthet, högre än i Stockholm.

– Att Malmö är en liten och tätbefolkad stad är viktigt att komma ihåg. Det uppstår många möten som för vissa provocerar fram bråk.

Rosengård är en stadsdel med 23 000 invånare. Att säga att Rosengård är problemområdet är inte särskilt exakt. Snarare är det specifika delar i Rosengård som kan pekas ut som oroliga.

– Det här är inte ett specifikt Rosengårdsproblem, det är ett problem för hela staden. Bilden av Malmö är viktig och det är också viktigt vad vi väljer att prata om.

Hur skapar vi trygghet?
Malmö stad har formulerat en vision om en trygg och säker stad att leva i och kommunen gör regelbundna trygghetsmätningar bland medborgarna. Den senaste mätningen presenterades i vintras. På frågan om vilken typ av otrygghet medborgaren upplever blir svaren: nedskräpning och buskörning på moped.

– Statistiken visar att allt färre Malmöbor utsätts för brott, och känslan av otrygghet minskar.

Han konstaterar att trygghet är en mycket subjektiv bedömning av ens omgivning. Hur kan vi medverka till att skapa trygghet och få medborgarna att känna sig trygga? Att öka andelen poliser på gatan är inte lösningen som man skulle kunna tro. Per-Erik Ebbeståhl visar en bild på en polishelikopter och frågar publiken vad den signalerar.

– Poliser signalerar inte trygghet utan tvärtom – att något brottsligt är på gång.

Ökad trygghet ligger på ett mer komplext plan än så. Individers ekonomi, socialt sammanhang, hälsa och meningsfull fritid är komponenter som han arbetar med för att öka känslan av trygghet i staden.

– Då blir vi som individer kapabla att hantera kriser i vår omgivning. Har Malmöborna rätt förutsättningar ökar känslan av att man kan ta hand om sig.

Demokratifrämjande åtgärder
Avdelningen för trygghet och säkerhet har tagit ett flertal initiativ för att öka tryggheten i staden. Det handlar bland annat om brottsförebyggande verksamhet, krisberedskap och krisstöd. I samarbete med polisen arbetar man med unga kriminella och unga i riskzonen, för att hindra nyrekrytering till kriminella gäng. Perspektivet är långsiktigt och förebyggande.

Malmö är en segregerad stad. I någon stadsdel är snittet på niondeklassare med behörighet att läsa vidare på gymnasiet under 50 procent medan snittet i Malmö är 76 procent. I Rosengård finns vissa klasser där 96 procent ej är behöriga att läsa vidare medan i andra har samtliga nior behörighet.

I Rosengård har 45 procent av barnfamiljerna socialbidrag, 22 procent har haft det under lång tid. Mellan 2009-2011 ökade antalet hushåll med socialbidrag från 6300 till 8800.

Barnfattigdomen i Malmö är 31 procent, och ligger i botten när Sveriges städer jämförs. I topp ligger till exempel Täby med 3 procent. Skillnaderna mellan städerna är så stora.

– Titta på kostnadsnyttan med att satsa på invånare, säger Per-Erik Ebbeståhl.

Han visar upp en graf: fram till cirka 20 års ålder är människor till ekonomisk belastning för samhället. Kostnader för barnomsorg, skola och hälsa betalas nästan helt av samhället. Kommer man då ut i arbetslivet tar det cirka 20-30 år innan man har betalat tillbaka vad man kostat. De sista åren före pension är plus i kassan för staten. För en frisk person med arbete vill säga.

– Vi är inte ute efter att jaga extremister, vi måste hitta de demokratifrämjande åtgärderna för att komma till rätta med situationen i Malmö.

Vem ska lösa problemen?
I början av året gick Malmös kommunordförande Ilmar Reepalu ut och krävde att justitieminister Beatrice Ask skulle ändra vapenlagstiftningen, för att lättare komma till rätta med situationen i staden. Per-Erik Ebbeståhl säger att det är en pusselbit, men det är inte de enskilda sakfrågorna som löser problemen. Han pekar på alla tänkbara aktörer som bidrar till situationen i staden.

– Näringslivet i Malmö har vi utnyttjat för lite. Det finns exempel på företag som har engagerat sig i sitt närområde – och tvärtom. Malmö har inte råd att skrämma bort företagen.

– Situationen i Malmö idag har även kopplingar till globala organisationer. Rörligheten på befolkningen är mycket stor och vi är väldigt beroende av alla dessa aktörer.

Malmöborna ska involveras i arbetet genom dialog i sociala medier. Ett första initiativ heter Heja Malmö, och går ut på att påverka invånarna att inte stödja den svarta handeln.

– Vi får inte sitta och beklaga oss över brottsligheten och sedan välja att köpa svartsprit på gatan, säger han.

I höst kommer en ny kampanj – våga vittna som uppmanar medborgarna att ta sin del av samhällskontraktet. Att agera i sociala medier är viktigt, för att inte låta bilden av Malmö styras endast av andra.

– Det finns vissa aktörer på internet som använder Malmö i sina politiska kampanjer, som för fram Malmö som ett misslyckat exempel på invandring.

Malmö jämförs med Chicago när retoriken tar lite för vida utsvävningar.

– I Chicago är antalet mord 18 per 100 000 invånare. I Malmö är motsvarande siffra 1,9 per 100 000 invånare. Det är faktiskt till och med lägre än motsvarande siffra för Stockholm som är 2,2.

Polisen är förstås en viktig aktör som staden samarbetar med nära.

– Det är bra men – det är agerandet som är avgörande. Vi måste få saker att hända, säger Per-Erik Ebbeståhl.