Kan inköpscentraler hota konkurrensen?

Inköpscentraler blir allt vanligare. Syftet är att effektivisera upphandlingarna; i stället för att hundra myndigheter upphandlar blir det en enda samordnad upphandling. Detta kan fungera men för kvalificerade tjänster är förlusten många gånger större än vinsterna med inköpscentraler då det finns risk att konkurrensen uteblir.
Det skriver Michaela Kanti i Upphandling24. Hon är upphandlingskonsult på AB1, ett konsultföretag som bland annat hjälper näringsliv och offentlig förvaltning att upphandla verksamhet och IT-tjänster.
Debattören menar de nationella inköpscentralerna i Sverige behöver analysera inom vilka områden det lämpar sig och är effektivt att ha nationella ramavtal. Myndigheterna får högre kvalitet när kraven inte behöver anpassas till hundratals myndigheter och därmed blir de inte heller alltför generella. Samtidigt skapas fler upphandlingar för leverantörer att delta i och därmed kan flera leverantörer erhålla avtal inom den offentliga sektorn. Det kan i sin tur kanske generera färre överprövningar.
Samordnade upphandlingar är bra, konstaterar Michaela Kanti. Men då ska det vara ett mindre antal myndigheter som går samman. Myndigheterna bör ha liknande behov och finnas på samma regionala marknad. Det är också viktigt att de som ingår i den samordnade upphandlingen är förpliktade att köpa från avtalet. Först om dessa villkor är uppfyllda går det att få effektivitetsvinster utan att äventyra konkurrensen.
Michaela Kanti skriver: ”När jag jobbade på Statskontoret/Verva (dåtidens motsvarighet till Statens Inköpscentral) fick jag den svåra uppgiften att upphandla it-konsulttjänster. Efter en omfattande förstudie stod det klart för mig att det är vare sig rätt eller gagnar myndigheter runt om i Sverige att upphandla ett landsomfattande avtal. Vi fattade ett beslut om att upphandlingen enbart skulle omfatta myndigheter i Stockholmsområdet.”