Makt finns i varje relation

Åsa Lundqvist Coey, ”komplexitetsdoktor”, inledde torsdagen (18/1 2018) på OFFENTLIG CHEF i Uppsala. Hon talade klarspråk om makt, relationer och spänningarna mellan chef och anställd.
– Makt finns i varje relation. ”Varje relation styrs av den med minst intresse av relationen”. Men det skiftar, det är dynamiskt. Du måste hela tiden hantera obalans! Balans innebär återgång och död.
Det slog Åsa Lundqvist Coey, komplexitetsdoktor, fast i sitt högintressanta föredrag. Om några deltagare möjligen var trötta efter onsdagens bankett och prisutdelning så piggnade de snabbt till.
Hon berättade inledningsvis att hon arbetar med ”osäkerhetens och oförutsägbarhetens vetenskap”.
Planering är fantasier
– Det oförutsägbara föder oro och ängslan hos oss. Därför behövs strategier och planering, men de är egentligen en sorts fantasier. När ledningsgruppen åker i väg på några dagars planering handlar det om två dagars fantiserande… Det dämpar ångest och ängslan. Vi behöver det, men det ska inte överdrivas, då blir vi ännu mer oroliga och ängsliga, sa professorn.
Hon kom sedan in på relationer. En organisation är ”relationer präglade av ideologier, intentioner och makt”. Ordet ”borde” används ofta, påpekade hon.
Konsulter som ska utbilda chefer målar ofta upp en ideal verklighet som ska uppnås. Det handlar om vad vi borde vara, en sorts ”evangelism”. Mormoner, scientologer och kväkare låg bakom alla de ledarskapsideologier som Åsa Lundquist Coey tittade på.

Relationerna styr på jobbet
– Det blir problematiskt när dessa möter vår sekulära kultur. Folk känner att de aldrig duger. Vi säger att vi ska ha uppdraget i fokus, men det är relationerna som är den stora grejen.. Det är relationerna som styr, vi känner av varandra redan på morgonen.
Och Allt handlar om makt. Vi föds in i en familj, föräldrar har makt över barnen och tvärtom. Vi formas hela tiden av varandra. När jag står här och talar så påverkar jag er, men ni påverkar mig lika mycket.
Samarbete och konkurrens
Vi samarbetar men vi konkurrerar också. Den spänningen, paradoxen, måste hanteras av en chef. Vi kan inte ta bort konkurrensen, men vi kan som chefer reglera spänningen. Chefer är spänningsreglerare.
När någon blir sjuk så är det relationerna som behöver repareras. Det räcker inte att ”byta en mutter” på den sjuke. Att vara chef i dag är att reglera spänning. Alla kommer till dig med sin agenda och du måste bära en hel del spänning. Vi ska vara öppna, men vi kan aldrig vara totalt öppna. Då ger vi bort vår makt.