Makt vs Makt

Hur ska man som chef bemöta mediernas ifrågasättanden? Hur ska man förbereda sig och vad ska man förvänta sig när Uppdrag Granskning knackar på? Läs vad den grävande journalistikens förkämpe Janne Josefsson har att säga om saken.

Offentliga Affärer åkte över älven till tv-huset på Hisingen för att träffa journalisten och programledaren för SVT:s Uppdrag Granskning, Janne Josefsson. Det är inte utan att undertecknad kände ett uns av spänd förväntan inför intervjun.
Jag möts av ett varmt leende.

– Folk har överdrivet stor respekt för mig, men det kanske de ska ha. Jag hade själv blivit skraj om det kom någon från Uppdrag Granskning och ville granska mig, det är ju rätt naturligt. Men det är ingen fördel för mig, snarare tvärtom är det ofta en barriär och en nackdel, säger Janne Josefsson.

Ömsesidig respekt
Hur blir du som yrkesman bemött av chefer och företagsledare du kommer i kontakt med?

– Många gånger när de ställer upp, oavsett om det är myndighetschefer eller privata, förvånas jag över att man underskattar situationen. Man tror att man kan svamla eller prata bort grejer. Men jag är ju väl påläst när jag kommer och då gäller det för dem att också vara pålästa. Därför är det viktigt att det är rätt person man pratar med och intervjuar, svarar Janne Josefsson och fortsätter.

– Det är viktigt att jag också kan ta chefernas perspektiv och inse riskerna med journalistiken.  Jag är medveten om vilken makt vi har att förvränga, förstora och förstärka. De ska kunna begära av mig att det är fairplay och de ska ha rätt till sina bästa argument.

Ömsesidig respekt menar du?
– Ja, folk tror att vi vill att de ska sitta där med tunghäfta och inte kunna svara. De ska få chansen och tiden att sätta sig in frågan och sen tror jag att de flesta människor begriper att saker och ting kan gå fel ibland. Då gör de bara saken värre genom att svamla och försöka förvränga det. Säg istället som det är och försök förklara och ta ansvar, betonar Janne Josefsson.   

Myndigheter agerar
Med intensitet i rösten säger han att det är journalistens plikt att bevaka och berätta om verkligheten, och ger ett mindre smickrande exempel på en organisations agerande.

– Offentligt omhuldar myndigheterna vikten av undersökande journalistik men i själva verket avskyr de det när det kommer på deras bord. Till exempel mutskandalen i Göteborg där de gjort allt vad de kan för att dölja ärendet och inte ta ansvar.
Chefen som gömde sig, och när jag ringde sa; ”Hallå vem är detta, jag hör ingenting” och la på luren. Dessutom hyrde de in tre vakter för att, i princip, slänga ut mig, berättar Janne Josefsson och upprörs över maktmissbruk.

– Jag tycker inte att de ska behandla journalister på det sättet. Kommunen är en demokrati dit vi väljer representanter och ska ha insyn, och då är det viktigt att de agerar därefter!
Så agerar bara en rädd organisation, menar han.

– En chef som abdikerar skapar en underlig situation för de anställda i kommunen. Det är chefens uppgift att ta ansvaret, det är det han har betalt för. Men istället agerar de på ett sätt som inte är värdigt en kommun.

Chefs- och ledarroller
Han ger exempel på andra typer av chefer.
– De bästa är de chefer som är trygga i sin roll, de har en trygghet som lyser igenom.  
De som känner ansvar och svarar på frågorna, och kan man inte besvara vissa frågor kan man återkomma.

Har du några råd att förmedla om hur cheferna bör agera i mötet med media?

– De ska visa öppenhet och jag råder chefer och ledare att förbereda sig och fundera på vad det är vi kan tänkas vilja när vi tar kontakt. Vad handlar det om och vad kan vi tänkas vara intresserade. De ska vara ärliga, erkänna sina fel och ta ansvar för konsekvenserna – stå upp för och försvara sin personal och organisation, säger Janne Josefsson med eftertryck.
Hur ska cheferna inte agera då?

– De ska inte dra ner ridån, för då blir jag som en iller som aldrig släpper taget! Som till exempel när jag får den interna säkerhetsrapporten från en anonym uppgiftslämnare i från kärnkraftsverket i Forsmark. Jag läser den halv ett på natten och tänker vad i helvete är detta? Det här är ingen kärnkraftsmotståndare, det här är från deras egen säkerhetsorganisation! När de sedan får veta att vi är på gång, och de hör mitt namn, kallar man in de som skrivit rapporten på ett, mer eller mindre, regelrätt förhör och de förbjuds i princip att prata med mig. Och ridån går ner!  

– Att förbjuda personalen och lägga munkavle på dem fungerar kontraproduktivt. Det är som att hälla bensin på en som redan brinner. Då blir jag än mer tänd och tänker att det är någonting sjukt här, svarar Janne Josefsson.

Djävulens advokat
Han rannsakar sig själv och är medveten om sina tillkortakommanden.

– När det hettar till gäller det att ta det lugnt och se vad ens uppgift är. Då är det viktigt att ha kollegor som hjälper till att stanna upp om man själv inte kan hålla sig i skinnet.

Därför, menar han, är det inte hela världen om man inte har de egenskaperna själv. Det ligger hos programredaktörerna att ifrågasätta de antaganden som görs. Janne Josefsson kallar dem djävulens advokater.

– Vi är ju inte ofelbara på något sätt och vi kan ju inte alltid ha rätt. Saken är bara att om vi har fel så får det sådana helvetes förödande och oerhörda konsekvenser om vi utmålar en människa på felaktiga grunder.

– Och vi får se upp, vi är ju ett tesdrivande program. Då är det också lätt hänt att man förstärker den sida som talar för sin egen tes och trycker undan den information som talar emot den. Jag behöver verkligen människor som säger till mig att stanna upp och tänka efter.

Offentlighetsprincipen
Under vårt besök på SVT pratade vi även med Nils Hanson, projektledare och ansvarig utgivare för Uppdrag Granskning. Vi frågade honom om hans uppfattning om vad myndigheterna har för kunskap om vilka skyldigheter de har att lämna ut uppgifter och begärda handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

– Kunskapsnivån hos myndigheterna är högst varierande. Det kan vara väldigt frustrerande när vi inte får ut handlingar som vi vet att vi har rätt till. Men vi försöker ta oss runt problemet på olika vis, och vi löser det alltid på något sätt, säger Nils Hansson och fortsätter.

– Vi har också möjlighet att överklaga till kammarrätten, vilket vi gör ibland för att markera att vi inte accepterar det. Men det tar ju ofta lång tid och då har vi i regel löst det på annat vis.

Demokrati som drivkraft
Janne Josefssons drivkraft är att öppenhet måste råda i en demokrati och att öppenhet skapar trovärdighet och han poängterar också vikten av granskande journalistik.

– Vi tenderar att se Sverige som förskonat från korruption men i en demokrati gör makten ständigt manipulerande försök att styra undan obehagliga och obekväma frågor. Det i sin tur kräver att medborgarna har rätt till insyn, och min uppgift som journalist är att försöka ta fram historier som jag tycker är bilder av samtiden och gå till botten med dem.

Han uttrycker också sina farhågor angående yttrandefriheten och ger sin bild av varthän samhället är på väg.

– Jag tycker att det på de sena
ste tio åren har blivit en fruktansvärd utveckling av nästan sovjetisk modell, där allting ska gå via informationsavdelningarna och att det är störtnär omöjligt för oss att ringa till Volvo, eller en kommun och fråga efter en speciell befattningshavare. Jag kan förstå det utifrån företagets, kommunens eller organisationen perspektiv, för att de ska ge ett och samma budskap, men det blir fullständigt förödande.  

– Vi får problem och det blir svårare för oss att arbeta, men ytterst är det ett problem för demokratin och yttrandefriheten när folk inte vågar uttala sig.

Uppdrag att granska
Janne Josefsson har ägnat sig åt sin journalistiska gärning under en lång tid och har formats av sin tids stämningar och skeenden.  

– Jag har jobbat som journalist i 35 år, och det är inte någon större skillnad på mig idag och hur jag var i början. Det var en längtan efter att få arbeta med undersökande journalistik. Begreppet var inte vedertaget då, men det fanns ju mycket av de tankarna hos oss journalister som utbildades på mitten av 70-talet. De drömmarna och de idealen jag hade då har jag försökt att leva upp till.

– För mig är det journalistikens Rolls Royce att få jobba med Uppdrag Granskning där vi har resurser och möjligheter att verkligen få arbeta med undersökande journalistik.

– Jag tycker att det är viktigt att sådana program som Uppdrag Granskning i sin roll får existera. Det att man inte ger sig, att man försöker reda ut vad det är som händer, granskar och går till botten med rådande missförhållanden. Och de stora utmaningarna med den här typen av undersökande journalistik är att det måste finnas sådana som satsar på detta, för det är dyr journalistik. Därför är det inte heller så underligt att den finns inom Public Service och det är också viktigt att bevara det, poängterar Janne Josefsson.

Chefsdagarna
Den 31 augusti 2011 är det återigen dags för Chefsdagarna i Helsingborg, årets stora begivenhet i ämnet ledarskap där Janne Josefsson deltar.

Berätta om ditt deltagande på chefsdagarna?
– Jag kommer för att prata om hur vi på Uppdrag Granskning arbetar. Eftersom jag ofta möter chefer i beslutsfattande ställning, det kan gälla åldringsvård, polisövergrepp eller företag som agerar på ett klandervärt sätt, kan jag berätta om hur vi resonerar och vilka krav vi ställer på dem vi vill intervjua. Och att de naturligtvis ska kunna ställa krav på oss. Det tänker jag berätta om, säger Janne Josefsson.