När kommer elbilarna, eller ’hur svårt kan det vara?’ e-mobility berör oss alla!
För några år sedan, när de första ’riktiga’ elbilarna kom, var det många som trodde att en förändring, ett paradigmskifte, skulle gå otroligt fort. På några år skulle elbilen bli marknadsledande, det är ju bara att byta ut en bil mot en annan bil fast med annat bränsle så var det klart! Det är nog vad vi alla trodde var realistiskt, då!
Riktigt så enkelt blev det faktiskt inte. Begreppet bil som funnits i drygt 100 år har genom åren förfinats, utvecklats och förändrats och blivit allt mer säker, bekvämare, fått bättre prestanda, lägre förbrukning och då också allt mindre miljöpåverkan. Det har alltså tagit 100 år till var vi är nu och att då tro att ett paradigmskifte kan ske mellan fredag till måndag, det var faktiskt lite naivt!
Det är inte bara att byta bil
Det är dessutom inte bara ’att byta en bil mot en annan bil’, det måste till en ny infrastruktur för laddning, det måste till nya aktörer på marknaden för att få ihop fungerande affärsmodeller, det måste till lagar och regler som möjliggör detta skifte.
Roadmap:Sweden är ett industribaserat konsortium med bred förankring inom alla berörda områden. Vi jobbar med lobbying, samordning, information och kunskapsöverföring och tillser att de frågor som berörs och de gap som finns, effektivt tas om hand.
Fyra frågeställningar att beakta
Jag skulle vilja dela upp frågeställningen i fyra delar eller kategorier. Först vill jag bara bredda begreppet elbil till elfordon, för då får vi med allt från elcyklar, mopeder, bilar, bussar och lastbilar. Kanske till och med elbåtar.
Första kategorin gäller själva fordonen; bilarna, bussarna och lastbilarna. I många stycken fungerande teknik, men produktionsprocesser, volymer, eftermarknad och liknande behöver ytterligare förfinas.
Den andra kategorin rör infrastrukturen. För mindre fordon kommer vi ganska långt med laddning hemma och på jobbet. Skall vi använda bilen som idag, med ibland långa körsträckor eller laddning av tyngre fordon som bussar och lastbilar, måste det till en publik infrastruktur med mycket högre effekter. Till detta skall också kopplas en IT-struktur som kopplar ihop information om
tillgängliga laddmöjligheter, och bästa vägen dit.
Tredje och kanske viktigaste kategorin berör själva affärsmodellen, värdekedjan. Nya aktörer på marknaden och nya tjänsteerbjudanden. Fordonen kommer att tillåtas köra nattetid i innerstäderna, kanske till och med inomhus, med direkta leveranser av människor och gods, ända upp på fjärde våningen! Vi måste också anpassa oss till något förändrade beteenden, eventuella subventioner skall på ett effektivt sätt beskrivas och kommuniceras.
Fjärde och sista kategorin har med alla regler, lagar, normer och förordningar som idag styr och reglerar byggande av fastigheter, var vi får köra våra fordon och var vi får parkera, hur vi tar betalt för energi, P-platser och liknande. Dessa regler måste ses över och tillämpas för att passa framtiden på ett mera effektivt sätt.
En utveckling av hela samhället
Omställningen till ett elfordons samhälle kommer att ta ytterligare några år, kanske 5, kanske 10 år, innan vi har anpassat vårt beteende fullt ut. Vi pratar alltså utveckling av hela samhället, i alla dess delar, för att fullt ut dra bästa nytta av e-mobility.
Städerna blir större och det ställs högre krav på både mindre utsläpp av lokala emissioner liksom globala CO2-utsläpp, vi vill ha tystare trafik i våra städer. Transporter av människor och gods kommer inte att minska, men de måste anpassas för att bli energieffektiva och minimera miljöpåverkan. Vi måste få in denna kunskap i skolorna, i undervisningen, i körkortsutbildningen! Vi måste informera och utbilda åkare, transportörer, taxibolag, bussbolag, kommuner och landsting att långsamt driva utvecklingen mot mera elektrifierade transporter. En förutsättning är att vi gör det tillsammans på ett samordnat sätt.
Ja, hur svårt kan det vara? Egentligen inte så svårt, men mycket, mycket komplext och resultatet kommer av att vi arbetar tillsammans, över gränserna, mot ett gemensamt mål.
Johan Konnberg, Ansvarig för Roadmap:Sweden, och före detta Senior Advisor vid Volvo car corporation, hybrid center.
Jag tycker att 100+100 miljoner de kommande åren i Supermiljöbilspremie är alldeles för litet. Ska vi få en Fossilfri fordonsflotta till 2030 måste detta belopp bli mycket, mycket högre. Vi måste titta på Norge som nu snart har 40 000 elbilar.
Dessutom måste andra incitament till som fri parkering, körning i bussfiler och gratis snabbladdarstationer i alla städer subventionerade av staten. Då först kan vi räkna hem en boom t.ex för elbilar.
67% av norrmännen bytte ut en bensin/dieselbil när de köpte en elbil. 28 procent köpte en elbil som extrabil.
80% av elbilsägarna anser att de låg driftkostnaderna är en fördel.
87% av de som äger en elbil i Norge vill köpa en ny elbil nästa gång.
(Källa norska TÖI, Transportökonomisk Institutt)