Nollvision för suicid oförenlig med dödshjälp

När är en människa så döende att samhället ska dela personens uppfattning att det är bättre att vara död än att leva? Frågan ställs av 14 debattörer som hävdar att dödshjälp är oförenlig med en nollvision för suicid.

En av undertecknarna av debattinlägget är Ludmilla Rosengren, legitimerad läkare och KBT-terapeut samt grundare Suicide Zero. Bland övriga undertecknare finns bland annat professorer, psykiatriker och andra med koppling till området.

Ludmilla Rosengren, grundare Suicide Zero.

Debattörerna påpekar att rapporter från de länder där dödshjälp tillåts visar att gissningar beträffande sjukdoms­utveckling, kommande symtom och kvarvarande livstid ofta är felaktiga. ”Vissa människor som har beviljats dödshjälp ångrar sig”, skriver de och påpekar att även i Sverige händer det att patienter efterfrågar dödshjälp för att senare ändra sig när sjukdomen eller symtomen har kunnat behandlas. ”Viljans kontinuitet är bedräglig”, slår undertecknarna fast.

”Finns det ett samband?”

Det lyfter även fram det faktum att i nästan alla Europas länder minskar antalet suicid, medan antalet ökar i Nederländerna som har en lång erfarenhet av dödshjälp. ”Finns det ett samband? Suicidala personer har en tendens att ta intryck av omgivningens inställning till livsavslut”.

Debattörerna avslutar med påpekandet att det inte är rimligt ”att med legalisering av dödshjälp signalera till suicidnära eller döende människor att samhället har givit upp ambitionerna att uthålligt och kompetent hjälpa och lindra.”

Läs hela artikeln och se alla undertecknarna här.