Om inköpscentralers avgifter
På Linked in pågår en diskussion om en del fall där inköpsavdelningar finansierar delar av sin verksamhet genom bonusar eller avgifter, ofta i form av en procentsats på den summa som har levererats. Det är en vanlig modell hos inköpscentraler, men finns även hos enskilda kommuner.
”Är det någon har en aning om hur utbrett detta är”, frågar Stefan Persson, informationskonsult.
Han har även svårt att se hur man kan motivera en sådan avgift/bonus.
”Någon som har goda erfarenheter och/eller argument för en sådan finansieringsmodell”, undrar Stefan Persson.
Ett av svaren lyder i förkortad form så här: ”Det är utbrett och, som det känns, ett tecken på att organisationen inte betraktar upphandlingsverksamheten som en del av uppdraget. Många tror också att en avgift betyder att upphandlingsverksamheten blir gratis, utan att tänka på att denna avgift bakas in i priset. Det enda en sådan avgift leder till är en märklig relation mellan upphandlingsenheten och leverantören. Vidare ökar incitamenten för stora och inte alltid prispressade avtal. En upphandlingsverksamhet som finansieras av avgifter skapar sämre förutsättningar för en kostnadsprognostisering och minskar förutsättningarna för en transparent budget”, skriver Christina Möll Nielsen, jurist.
Statens Inköpscentral
Offentliga Affärer har sökt flera experter för att få fram fler fakta och till slut lyckats få en att svara, men skriftligen, nämligen Ylva Grahn Agering, avdelningschef vid Statens Inköpscentral. Nedan följer vår konversation.
Mellan vilka procentsatser varierar avgifterna hos de olika inköpscentralerna?
– Sedan förra hösten sätts avgiften för alla våra nya ramavtal till max en procent. Innan dess varierade avgifterna beroende på vilken myndighet som tidigare hade upphandlat ramavtalen. När det gäller våra IT-ramavtal är avgiften 0,7 procent.
Hur motiverar man en sådan avgift?
– Regeringen har beslutat att verksamheten ska finansieras med avgifter.
Vad leder sådana här avgifter till?
– I vårt fall leder avgifterna till att vi finns till och därigenom förhoppningsvis bidrar till att effektivisera upphandlingar i offentlig förvaltning, vilket i sin tur skapar besparingar för skattebetalarna.
Finns det en risk för stora och inte alltid prispressade avtal?
– Regeringen har slagit fast att myndigheterna inte behöver använda våra ramavtal om de bedömer att en annan form av avtal sammantaget skulle vara bättre. På så sätt kan man säga att systemet är självreglerande – vi måste helt enkelt upphandla konkurrenskraftiga ramavtal för att kunna bedriva vår verksamhet.
Källor: Linked in och Statens Inköpscentral