”Riktade statsbidrag – som godis”

– Just nu fungerar de riktade statsbidragen lite som godis. Man vet att det i längden inte är nyttigt, men det smakar ju så bra för stunden. Det menar SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog som hoppas att staten framöver vågar motstå frestelsen med kortsiktighet och ryckiga satsningar.

OFFENTLIGA AFFÄRER har fått en intervju med henne. SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) tycks driva något av en kampanj mot de riktade statsbidrag som staten stör över kommuner och regioner. Bidrag som är öronmärkta till en viss verksamhet och åtföljs av villkor. För regeringen och riksdagen är det ett sätt att stödja en önskad utveckling på ett centralt politikområde. Huvudmännen uppfattar dock att det ofta leder till detaljstyrning och betungande administration.

Från några få till 180
Efter nittiotalskrisen fanns bara några få riktade bidrag. I dag har de svällt ut till över 180 stycken, framgår det av Annika Wallenskogs blogginlägg på SKR:s hemsida.

Inlägget publicerades efter att SKR under Almedalsveckan lyfte frågan om statsbidrag på ett av sina seminarier. Paneldeltagare, representanter från kommuner och regioner, forskare och statliga företrädare var samstämt eniga om att statsbidragen behöver förändras. Helt enkelt för att få så mycket välfärd för pengarna som möjligt – och samtidigt bibehålla en lokalt fungerande demokrati, heter det.

Negativa konsekvenser
Annika Wallenskog pekar på att forskning, Statskontorets årliga uppföljning och Riksrevisionens granskningar visar negativa konsekvenser med riktade statsbidrag. Hon skriver: ”De skapar ineffektivitet, ger kostnadsökningar som ofta blir bestående när bidraget tar slut, ökar administrationen och riskerar att öka skillnaderna mellan kommunerna och mellan regionerna. Riktade bidrag bör alltså inte användas när det inte är en exceptionell situation orsakat av yttre omständigheter. Ändå fortsätter de specialdestinerade bidragen att trilla in.”

Rapport publicerad
Samtidigt som seminariet hölls publicerade SKR en rapport om statsbidragens utveckling. Den innehöll resultatet av en enkät som besvarats av ett antal styrelseordförande i landets kommuner- och regioner under våren 2021. Där framgick att 94 procent av de svarande instämde helt, och sex procent delvis, i att statsbidrag i första hand ska vara generella och nivåhöjande, med andra ord permanenta samt ta hänsyn till den demografiska utvecklingen.

– Ett talande och representativt citat bland de svarande är att riktade statsbidrag gör den kommunala planeringen kortsiktig och ryckig. ’Man gör det man får bidrag för. Inte alltid det som behövs’, citerar Annika Wallenskog ur svaren.

Politiskt debattinlägg
På DN-debatt skrev tre politiska företrädare för SKR i samma veva som Wallenskogs blogginlägg lades ut: ”Riktade statsbidrag blir allt fler och leder till ökade kostnader, har krångliga regler och innebär stora arbetsinsatser”. Undertecknare var Anders Knape, ordförande SKR, Carola Gunnarsson, vice ordförande SKR, och Anders Henriksson, vice ordförande SKR.

OFFENTLIGA AFFÄRER har fått utförliga svar från Annika Wallenskog på några frågor. Här följer intervjun som gjordes via e-post.

Vilken respons har ni fått från regeringshåll och opposition på er opinionsbildning kring riktade statsbidrag?

– Ingen särskild respons just nu. Det har länge varit känt för både regeringen och oppositionspartierna att kommuner och regioner behöver generella och långsiktiga planeringsförutsättningar för att kunna leverera välfärd på ett effektivt sätt, dvs med god kvalitet och relativt låga kostnader.

– För några år sedan arbetade vi på SKR tillsammans med Finans- och Utbildningsdepartementen för att minska antalet riktade bidrag. Det fanns en tydlig gemensam vilja, men tyvärr har detta arbete gått i stå och vi har fått fler riktade bidrag. I det politiska läge som råder med oklara majoriteter och många partier som vill visa att de driver sina hjärtefrågor har det tyvärr tillkommit ännu fler kortsiktiga, riktade statsbidrag med krångliga villkor, som ofta kommer med mycket kort varsel.

Tror du att man kommer att lyssna på SKR och minska antalet riktade bidrag framöver?

– Jag hoppas verkligen det. Ett avgörande ögonblick kanske skulle kunna vara om kommuner och regioner gemensamt, vid något tillfälle faktiskt säger, nej tack till ett bidrag.  I och med att många vet att de kortsiktiga och riktade bidragen ofta är kostnadsdrivande och att när de löper ut har den enskilda kommunen eller regionen en ännu större utmaning att ta tag i, då man byggt upp projekt eller verksamhet som man kanske inte alls har råd med på sikt.

– Vi har samtidigt också definierat att det i bland är mer effektivt med riktade bidrag, exempelvis när det sker stora samhällsförändringar som påverkar kommuner och regioner olika mycket och på olika sätt. Exempelvis kan det gäller vid brandkatastrofer, översvämningar, flyktingvågor eller pandemier.

– Man kan också tänka sig att kommunsektorn och staten samverkar för att genomföra stora investeringssatsningar, exempelvis att bygga ut hård och mjuk infrastruktur för att kunna använda ny teknik och digitalisera i syfte att minska kostnaderna på sikt.

Vill du lägga till något i övrigt kring frågan?

– De riktade bidragen ökar tyvärr fortfarande i omfattning och har blivit mer regel  än undantag. Ett exempel på riktat bidrag som utlysts den 29 juni, (dvs i samband med vår debattartikel) är 300 miljoner kronor 2021 för att stärka förutsättningarna för ett hållbart arbetsliv för personal inom hälso- och sjukvård samt äldreomsorg. Detta kan sökas för kostnader avseende projekt och de kan användas fram till och med den 31 december 2021, men projekten kan inte påbörjas innan ansökan om bidrag kommit in till Socialstyrelsen. Och sista ansökningsdag för årets pengar är den 1 september. Tiden för kommuner och regioner att ansöka, direkt efter sommaren – då utlysningen kom först när de flesta gått på semester är ofta alltför kort, om man ska få fram projektidéer och hinna få till de beslut i nämnder och motsvarande som behövs för en dylik ansökan.

– Ett annat statsbidrag som kommer att utlysas den 1 september är 2 miljarder för att minska andelen timanställda inom äldreomsorgen, där mer exakt information om mättidpunkter och hur det ska gå till blir klart först i september. Om mätningen ska ske via den officiella statistiken så bygger dessa på en mätning som görs årligen i november – och presenteras på våren, så kommunerna har extremt kort tid på sig att nå målen, och de vet heller inte hur det ska gå till att ersätta de privata och ideella anordnarna.