Risker med samskapande i välfärden

Att flytta ansvar från det offentliga till den enskilde individen – så kallat samskapande – kan innebära att välfärdssektorn blir helt beroende av arbetsinsatser från redan hårt ansträngda och sårbara människor.

Det menar tre forskare som på debattplats framhåller det orimliga i att redan hårt ansträngda och sårbara människor ska behöva utföra ett omfattande arbete för att få tillgång till grundläggande stöd. ”Att säkerställa att välfärdstjänster är lättillgängliga och håller god kvalitet är ett ansvar som måste vila på myndigheterna snarare än på de människor som nyttjar dem”, fastslår de.

Samskapande handlar om att offentligt anställda och medborgare tillsammans skapar något, till exempel hälsa eller välfärd.

Alternativ till New Public Management

Bakgrunden är enligt forskarna den starka kritiken mot New Public Management, som länge präglat den svenska välfärden. Den metoden har kritiserats för att betona effektivitet och konkurrens på bekostnad av det stöd och den hjälp som människor är i behov av. På senare år har därför olika alternativ lyfts fram, däribland idén om att verksamheter bör samskapa välfärdstjänster med de som nyttjar dem eller med deras närstående. Exempel på detta är att vi i allt högre grad behöver bidra till handläggningen av våra ärenden, välja vår egen vårdcentral och hantera delar av vår framtida pension, konstaterar de tre debattörerna.

De skriver:
”Vår forskning, som precis publicerats i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Public Management Review, visar att dessa nya idéer inte erbjuder en enkel helhetslösning på välfärdens utmaningar. Tvärtom upplever många människor, som i många fall redan är sårbara och hårt ansträngda, att de behöver bidra med en omfattande arbetsinsats för att producera den välfärd som de nyttjar.”

De avslutar med påpekandet att om samskapande ska fungera krävs en genomtänkt implementering och insikt om dess begränsningar. ”Annars riskerar det att bli ännu ett ineffektivt styrningsideal som inte är ändamålsenligt, skapar nya problem för enskilda individer och urholkar förtroendet för vår gemensamma välfärd.”

Bakom inlägget i Svenska Dagbladet står följande tre personer:

Robin Bankel, postdoktor vid Akademin för ekonomi, samhälle och teknik vid Mälardalens universitet-

Johan Kaluza, ekonomie doktor i företagsekonomi från Handelshögskolan vid Karlstads universitet.

Per Skålén, professor i företagsekonomi vid Centrum för tjänsteforskning och Handelshögskolan vid Karlstads universitet