Sekretess används slentrianmässigt

Sekretessen har blivit alltför omfattande och slentrianmässigt använd i offentliga upphandlingar på senare tid. Det konstaterar företagen inom möbelindustrin.

Upphandlande organisationer tar inte själva ställning till vad som är korrekt enligt lag, utan sekretessbelägger helt enligt företagets önskemål, heter det i ett debattinlägg.

Det undertecknades nyligen av TMF:s vd, en representant från Svenskt Näringsliv samt flera företrädare för möbelindustrin.

Hemligstämplandet ”sker trots att det är den upphandlande organisationen som ska avgöra vad som ska omfattas av sekretessen”, skriver debattörerna och konstaterar att det finns exempel på hur anbud svartmarkeras i sin helhet, vilket strider mot offentlighetsprincipen. Denna trend är något som även domstolarna behöver vara uppmärksamma på framöver, anser debattörerna.

OFFENTLIGA AFFÄRER tog kontakt med David Johnsson, vd Trä- och Möbelföretagen, för att ställa några frågor (bilden nedan).

Vilken var den utlösande faktor som fick er undertecknare att skriva debattinlägget om ökad öppenhet i offentlig upphandling?

– Möbelbranschen har under en tid märkt av en förändring där mer och mer av underlagen beläggs med sekretess. Några företag i branschen initierade en dialog med oss på TMF kring den här förändringen och vi kom fram till att vi behöver ta upp diskussionen i den allmänna debatten. Frågan är alltför viktig för att passera obemärkt förbi.

Ni noterar att Upphandlingsmyndigheten nyss kommit ut med ett stöd vid sekretess i offentlig upphandling. Men stödet finns endast på myndighetens webbsida, vilket inte räcker för att ge nödvändig effekt, menar ni. Det behövs en rad kommunikationsaktiviteter, som utbildningar, seminarier och en möjlighet att snabbt få svar på konkreta frågor om sekretess. Min fråga är: har ni framfört detta till myndigheten och i så fall, vilken respons fick ni?

– Upphandlingsmyndigheten är ju för det första helt rätt ute här, både vad gäller själva sakfrågan och tajmingen på den. Detta är nyttig information både till leverantörerna och till de offentliga myndigheterna. Men det finns alltid ett problem med den här typen av material – att få faktiskt sätter sig och läser från pärm till pärm och faktiskt anpassar sig till vad som står där. Det vi behöver få till stånd är en beteendeförändring och för att det ska ske måste Upphandlingsmyndighetens stöd kompletteras med både kommunikativa och utbildande insatser.

– Och ja, vi har sagt detta till myndigheten. De har lyssnat till vad vi har sagt men vi har förstått att deras uppdrag har sträckt sig fram till att ta fram ett material, inte att säkerställa att det når alla berörda för att få till en förändring. Vi har ännu ett möte inom kort med företrädare från Upphandlingsmyndigheten, där vi ska fortsätta diskutera den här frågan. Vi vill gärna vara behjälpliga där vi kan för att bryta den onda spiral upphandlaren och leverantören nu sitter i, där sekretessen används på ett alltför slentrianmässigt sätt.

Gör du bedömningen att det kommer att bli bättre och att öppenheten kommer att öka framöver?

– Ja, det är ju såklart vår ambition, så det måste vi både hoppas och tro på! Men – vi förstår såklart att det inte är något som löses över en natt, då det handlar om ett beteende som behöver förändras. Upphandlaren behöver ta ansvar för att inte godkänna mer sekretess än vad som är nödvändigt, leverantören behöver se över sitt ansvar kring att begära sekretess – och kanske är det även så att lagstiftningen behöver ses över, som vissa har lyft i den diskussion som har följt efter vår inledande debattartikel i frågan. Men jag tycker att vi alla behöver se till fördelarna med öppenheten i offentlig upphandling, och värna den.

Vad finns i övrigt att säga om den problematik som ni debattörer tar upp?

– Vi har fått stor respons på vår debattartikel, vilket visar att frågan engagerar. Det finns många infallsvinklar på sekretessfrågan som tas upp och vi förstår att det är en frågeställning som behöver diskuteras för att skapa samsyn kring vari problemen ligger.

– Många gånger sitter inköparen i en pressad situation med kort om tid, så det kan vara svårt att hinna avgöra hur det sekretessen ska hanteras på rätt sätt. Desto viktigare att man besitter kompetensen och att man har ledningens stöd i hur man agerar. Detta ska självklart inte enbart vila på den enskildes axlar. Jag tror också att det är viktigt att vända på alla stenar, tex som att se över om förändrad lagstiftning är vägen fram för att säkerställa öppenheten framöver.

Reglerna kring LOU finns för att bekämpa korruption och att hushålla med allmänna medel. Detta förutsätter transparens och insyn. Det är bra för konkurrensen och trovärdigheten att vem som helst i efterhand kan granska, låt oss inte glömma bort detta!

Så långt David Johnsson.

I debattartikeln avslutar undertecknarna med att skriva:

I dag tycks det som om många upphandlande myndigheter är rädda för att råka sekretessbelägga för lite. Det borde vara precis tvärtom, eftersom risken med för mycket sekretess är så mycket allvarligare.

Här nedan är namnen på samtliga undertecknare av det ursprungliga debattinlägget som OFFENTLIGA AFFÄRER citerat från Trä- och möbelföretagens hemsida:

Robert Petersson, CEO Kinnarps AB
Conny Torstensson, Vd och koncernchef Edsbyn Senab AB
Marcus Westdahl, CEO EFG European Furniture Group AB
Sune Lundqvist, CEO och grundare Input Interiör AB
Johanna Hedström, Country Manager Sweden Flokk AB
Hans Bergström, Vd Zilenzio AB
Martin Johansson, Vd Stolab Möbel AB
David Johnsson, Vd Trä- och Möbelföretagen
Ellen Hausel Heldahl, Jurist och expert på offentlig upphandling Svenskt Näringsliv (bilden nedan).