Två fel gör ofta ett rätt

Vid ett tillfälle frångick jag principen att inte skämma bort mina barn och köpte en el-driven fyrhjuling, långt från både födelsedagar och julaftnar. Barnen var ivriga då den äntligen kom, men ivrigast var nog ändå pappan. Det var han (jag) som skruvade fast hjulen så slarvigt att premiärturen resulterade i en tappad hjulmutter. För att lösa problemet erbjöd jag hittelön: ”Den som hittar hjulmuttern får en tio-krona!”. Dottern sprang ut för att leta, medan sonen sprang in på sitt rum gråtandes och skrikandes ”Orättvist!”.
Efter sprang jag. ”Det är väl inte orättvist! Den som hittar muttern får pengen”, sa jag snusförnuftigt.
– Det är visst orättvist! Om vi båda letar, då är det ju bara tur för den som hittar muttern. Båda letar ju!
Han hade inte bara satt fingret på mitt misstag, utan på ett misstag som återfinns i många organisationer. Man uppmärksammar och premierar bara då det blir rätt, inte alla misslyckade försök. Men utan att få försöka och misslyckas ibland är det väldigt svårt att lyckas.
Jag tror många organisationer lider av detta. Till slut får man en kultur där ett ”fel” väger mer än ett ”rätt”, och där rädslan för ett misslyckande blir starkare än viljan att lyckas. Detta påverkar inte bara innovationskraften i organisationen negativt, utan gör också att man ibland fortsätter driva projekt, trots att man tidigt kunde se att utfallet skulle bli dåligt. Att sätta stopp är ett misslyckande, och det var ju precis det man ville undvika.
Kanske känner några av er igen er från offentlig sektor, men jag tror problemet är generellt och har att göra med organisationens storlek och ålder. För tio år sedan hade jag förmånen att arbeta med ett statligt flygbolag. De ville tänka nytt och se över sina processer för att öka effektiviteten, förbättra kvaliteten och ge kunderna en bättre upplevelse, men precis innan projektstart kom det som satte stopp: ”Vi måste ha referenser på företag som gjort exakt detta tidigare. Givetvis i flygbranschen.” Rädslan att bryta ny mark var för stor och de flesta vet hur det gick sen.
Vill man vara nyskapande och innovativ kan man inte ta rygg på andra. Att göra något nytt är att göra något annorlunda. Till offentlig sektors hjälp står innovationsdrivna upphandlingar, men de hjälper oss bara en liten bit på vägen. Dels så utgår de ifrån att innovationen skall komma utifrån, inte inifrån den egna organisationen. Men framförallt avslutas den med ett tilldelningsbeslut och sedan tar projektet vid, precis som vanligt. Visst ökar möjligheten att det blir rätt, men utrymmet för misslyckande har knappast ökat.
Jag tror att det är lika viktigt att skapa juridiska och kulturella möjligheter för att faktiskt kunna avbryta när det inte blir som vi tänkt oss. Att man ger organisationen förutsättningar för att göra om och göra rätt. Det är vid dessa omtag vi kan reflektera över vad som var mindre lyckat och vad vi ska göra annorlunda nästa gång. Precis som när barnen lärde sig att cykla – att trilla var en förutsättning för att de faktiskt skulle lära sig. Samma ödmjukhet måste vi ha mot oss själva, för två fel är ofta en förutsättning för ett rätt.
Hur det gick med hjulmuttern och hittelönen? Jag beställde en ny mutter, men denna gång med låsbricka. Problemet var inte att barnen inte letade, utan att jag skruvat fast muttern för dåligt. Det blev min lösning och muttern sitter där än.

Full fart med alla hjulmuttrar på plats

Mina fem tips för en innovativ organisation
–        Vi uppmärksammar och välkomnar försök till nytänkande.
–        Vi vågar erkänna när det blir fel.
–        Vi ser ett misslyckande som en värdefull erfarenhet.
–        Vi väljer flexibla lösningar som gör det möjligt för oss att tänka om.
–        Vi skriver kontrakt som låter oss växa eller kliva av.
 

Karl-Oskar Brännström är utbildad jurist och delägare i flexiteBPMS. Under mer än 10 år har han varit med på många spännande resor där offentlig sektor förbättrat både sina processer och sin medborgarservice. Vid sidan av sitt uppenbara barn- och mekarintresse uppskattar han även god mat, gärna i kombination med trevligt sällskap.