Tvistlösning i världshandeln kan stärkas

USA har på senaste tiden varit kritisk till hur man hanterar konflikter som rör internationell handel inom Världshandelsorganisationen, WTO.  Men det finns sätt att stärka förtroendet för detta sätt att lösa handelstvister, visar Louise Johannesson i sin avhandling i nationalekonomi vid Örebro universitet.

 – Det är viktigt att få systemet att fungera bättre eftersom det i dag är den enda instansen för att lösa handelskonflikter på ett transparent och konstruktivt sätt. Alternativet är en återgång till privata förhandlingar bakom stängda dörrar där ekonomisk makt spelar en mycket större roll, säger Louise Johannesson som efter sin disputation med avhandlingen Settling disputes at the World Trade Organization börjat vid OECD i Paris där hon nu arbetar som analytiker med frågor om internationell tjänstehandel.

Hon har i flera studier undersökt hur tvistlösningsmekanismen inom WTO fungerar och hur den kan förändras. I WTO ingår en majoritet av världens länder och avtalet har som syfte att sänka handelshinder. Modellen för att lösa tvister har varit i bruk i 20 år och använts flitigt.

– Som med alla avtal så uppstår det konflikter om någon medlem anser att en annan medlem bryter mot reglerna. För att förhindra att sådana konflikter leder till regelrätta handelskrig finns det ett formellt juridiskt system för att lösa tvister, förklarar Louise Johannesson.

Metoden inom WTO för att lösa tvisterna är en panel med domare och Louise Johannesson har undersökt hur dessa tillsätts.

– Många gånger väljs de ut genom en överenskommelse med parterna, en ibland omstridd process som kan ta lång tid.

Brist på domare är en orsak till fördröjningen. Konflikterna har också blivit mer invecklade vilket lett till att det har blivit svårare att hitta tillgängliga och tillräckligt kunniga domare, konstaterar Louise Johannesson.

– En konsekvens är att medlemmar väljer alternativa vägar att lösa tvisterna, vilket gynnar ekonomiskt starka länder, säger hon.

Louise Johannesson föreslår i sin avhandling en reform med permanent tillsatta domare, vana med att arbeta med varandra, för att vinna tid.

Hon har också studerat utvecklingsländernas möjlighet att använda WTO-systemet på lika villkor med de rikare länderna.

– Det är väl känt att de allra fattigaste medlemsländerna i stort sett aldrig använt sig av tvistlösningsmekanismen, trots att de utgör majoriteten av medlemsländerna. Det gör att systemet lätt kan uppfattas som en ”rikemansklubb” vilket kan undergräva de fattigare ländernas förtroende för WTO.

Ett sätt för WTO att väga upp ojämlikheten har varit att garantera att minst en av domare av tre kommer från ett utvecklingsland, om en fattigare medlem möter en rikare i en dispyt.

– Data visar att utvecklingsländer inte verkar bli hjälpta av att ha med en domare från andra utvecklingsländer. Tvärtom, vilket är överraskande, verkar denna åtgärd minska sannolikheten att vinna, säger Louise Johansson.

Något motsägelsefullt, men kan förklaras av utvecklingsländer driver tvister som har lägre sannolikhet att utfalla till egen fördel.