Digital tippex

Jag bara måste få berätta en kul grej. För typ 25 år sedan hörde jag om en kollega till en kompis syster som hade fått sin första dator på jobbet. Hon fick snabbintroduktionen till Word Perfect och satte sig att skriva. Den där introduktionen visade sig dock ha vissa brister, för vid arbetsdagens slut upptäckte hennes kollega att skärmen var full av tippex.
Ja, jag vet att det där är en skröna, men den kan säga oss något. Vi drar på munnen åt skrivmaskinistens oförmåga att förstå och lära sig den nya tekniken. Tron att man skulle fortsätta göra på samma sätt som tidigare, trots teknikskiftet, blir humoristisk.
Men något har hänt på de här 25 åren. Idag värderar vi nästan användarvänlighet och användbarhet lika högt som verksamhetsnytta och pris. Inför varje kravställning bildas fokusgrupper där man tar reda på vad användarna förväntar sig och vill ha. Sedan kravställer och utvärderar man utifrån det.
Frågar man hur något nytt ska fungera, så kommer svaret alltid utgå från hur det gamla fungerade. Eller som Henry Ford sa: ”Hade jag frågat folk vad de ville ha, så hade de svarat snabbare hästar”. Så hade idag varit för 25 år sedan, hade ingen tyckt att tippex på skärmen var humoristiskt, utan istället hade vi fått digital tippex. För det var ju precis så användaren ville arbeta och bevisligen var det så förväntan såg ut.
Nu kanske digital tippex hade varit en fantastisk idé. Det låter jag vara osagt. Vad jag däremot tror är att vi står inför ett liknande skifte som för tjugofem år sedan. Digitaliseringsvågen sveper över både offentlig och privat sektor och med den oanade möjligheter att öka både kvalitet och effektivitet. Men med ny teknik följer nya förutsättningar.
För att digitaliseringens möjligheter verkligen ska utmynna i något positivt måste vi acceptera dessa nya förutsättningar och att vi inte kan fortsätta göra på samma sätt som tidigare. Användarna, den personal som producerar nytta, måste förmås att ta till sig nya arbetssätt och att göra saker annorlunda. Verksamhetsnyttan måste väga tyngre än tryggheten med gamla rutiner och vanor.
Men det är lite med digitalisering som med visionen om det papperslösa kontoret. En vision som sparar både miljö och pengar, men dit vi inte nått riktigt än. Vi hade kommit en längre bit på väg om vi hade plockat bort alla skrivare. Varför har vi inte gjort det?
 

/ Karl-Oskar Brännström