Assistansersättning kostar mer i Sverige
Assistansersättningen till 15 000 personer kostar staten lika mycket som barnbidraget till 1,3 miljoner barn.
Det rapporterar nättidningen Kvartal som också pekar på att assistansersättningen totalt sett är en av de dyraste förmånerna i socialförsäkringen, men omfattar en av de minsta bidragsgrupperna.
Kostnaderna för assistansersättningen har ökat kraftigt. 1994 låg de svenska kostnaderna på ungefär samma nivå som i de andra nordiska länderna. Tio år senare är de nästan dubbelt så höga i Sverige som i de nordiska grannländerna och fyra gånger så höga som EU-genomsnittet. Enligt alla prognoser kommer kostnaderna att fortsätta stiga om inget görs.
Lagen tillkom 1994
LSS-reformen, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, kom till 1994 när Bengt Westerberg var socialminister. Assistansersättningen utgjorde en viktig del av reformen.
Assistansersättning är ett statligt bidrag som kan tillfalla den som har behov av mer än 20 timmars assistans i veckan för de så kallade grundläggande behoven. Utöver dem har den som får assistansersättning även rätt till assistans för alla andra behov. För dessa finns det inte någon övre gräns vad gäller antalet timmar.
Utredning tillsatt
Regeringen är medveten om kostnadsbilden och har tidigare tillsatt en utredning. Enligt ett förslag som utredningen lagt fram ska funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år inte ha rätt till personlig assistans i framtiden. I alla fall om regeringens utredare Gunilla Malmborg får igenom förslagen i en kommande LSS-utredning, skriver SVT Nyheter och Aftonbladet.
De som undantas ska istället kunna få en ny form av insats: omvårdnad och stöd för barn, eller boendestöd för de som inte har stora behov av omvårdnad. Äldre funktionshindrade över 80 år ska få vända sig till kommunens äldreomsorg. Förslaget har skickats nu ut till experter och slutbetänkandet ska lämnas till regeringen senast den 1 oktober i 2018.
Kritik från RBU
Men idéerna att begränsa assistansersättningen möter kritik. Maria Persdotter, ordförande för RBU, Rörelsehindrade barn och ungdomar, kallar förslaget för ett dråpslag. Hon menar att om det skulle bli verklighet så innebär det ”slutet för barnen att leva som andra barn”, säger hon till SVT Nyheter.
Tycker att det är en väldigt snedvriden jämförelse. Bör i så fall jämföras med andra grupper i behov tex 15000 asylsökande, 15000 på vårdanstalter etc. Man kan undra på vems uppdrag artikeln är skriven.
Assistansersättning och rätt till assistans insatser kan inte enbart beräknas utifrån kostnaden i förhållande till antalet personer som har funktionsnedsättningar. Människors rätt att kunna delta i samhället som alla samhällsmedborgare utan att bli diskriminerade eller tvingas leva med sämre livsvillkor är en rättighet som är viktig att skydda och sörja för. Diskrimineringslagen och lagen om barns rättigheter får tullas på, på grund av ekonomiska orsaker. Att minska på assistans resurserna påverkar inte bara personen med funktionsnedsättning, utan även dess familj och samhället i övrigt. Föräldrar som inte klarar av att jobba heltid, blir sjukskrivna och syskon som hamnar i kläm på grund av hög belastning i familjen ger också samhället stora kostnader. Att funktionsnedsatta personer behöver mycket resurser som kostar behöver inte i fråga sättas. Att minska på resurserna för en redan utsatt grupp människor är inte mänskligt och försvarbart. Dessa personer kommer aldrig ha samma möjligheter som icke funktionsnedsatta i vårt samhälle, flertalet har låga inkomster mycket behov av vård och omsorg och behöver all den hjälp som finns för att kunna leva ett så fullgott liv som möjligt. Att slå på dem som redan ligger ner är inte värdigt i vårt förövrigt rika land. Vissa grupper behöver mycket resurser även om de är få i antalet. Värna om den socialförsäkring som vi har, den har gett många familjer och funktionsnedsatta en möjlighet att orka, och på så vis också bidra till samhället genom minskad sjukskrivning och möjlighet att jobba, och bidragit med skatt till vårt samhälle. Hur man kan ta upp barnbidraget som en jämförelse är verkligen skrämmande och under all värdighet för familjer med funktionsnedsatta barn. Frågan är, behöver verkligen alla föräldrar barnbidrag för att kunna försörja sina friska barn? Ge dem som har större behov mer av kakan och låt dem som har resurser dela med sig, kanske det vore det dags, att våga i frågasätta barnbidraget för alla, i stället för att skära ned på resurserna för dem som redan har det svårt nog i vårt samhälle. Sätt de mänskliga rättigheterna och omsorgen om de svaga och behövande på agendan. Från signaturen mor till vuxen funktionsnedsatt dotter som tack vare nuvarande socialförsäkring fortfarande orkar arbeta deltid och fått möjlighet till assistans i hemmet vilket gav vår familj ett andhål med syskon och vårt eget förhållande. Tänk långsiktigt, så får vi välfungerande familjer och barn som växer upp och bidrar till ett gott samhälle vilket kostar mindre på lång sikt.
De här är ett sådant inlägg som aldrig skulle varit skrivit. De är fuskare och även en massa invandrade funktions nedsatta (invandring) som passade på när vi öppnade gränserna. Det blev kaos, och då passade oseriösa personer på att tjäna pengar på detta, då kontrollorgan inte fungerar som det borde.
Det är detta som fått kostnader att skena!
Jag vet att giriga familjer och företagare har tillskansat sig stora summor och väldigt höga löner. Riskkapitalbolag har sett möjligheterna och köpt in sig i branschen. Assistansbolagen har blivit en stor arbetsgivare för jurister som driver på i assistansärendena mot Försäkringskassan. Dom enda förlorarna i denna cirkus är brukarna och skattebetalarna. I många ärenden är brukarna plötsligt en handelsvara för att kunna tjäna pengar.
Micael Kallins artikel i kvartal är en mycket olycklig skrivning, närmast att betrakta som desinformation. Man undrar vems ärenden han går. Troligen framför allt sina egna där man kan misstänka att han är avundsjuk på de assistansberättigade, fast på felaktiga grunder. Bengt Westerberg har skrivit en bra replik: https://www.svt.se/opinion/bengt-westerberg-orimligt-att-inte-differentiera-stodet-till-personer-med-funktionsnedsattning I allt väsentligt hänvisas till den.
Sverige har ratificerat konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta och självklart kostar det pengar. Nu har vi en grundlag som säger att alla människor har lika värde, rätt till personlig frihet, integritet, valfrihet, självbestämmande, jämlikhet och delaktighet. Domstolars tolkning av grundläggande behov stämmer inte med verkligheten. Att äta och andas är inte grundläggande behov anser HFD och många mister sin assistans. Det är en liten klick experter som bestämmmer vad som är basbehov och ett fullgott liv för funktionsnedsatta och det är i stort sett bara sköta hygien och toabesök som är basen. Ska vi avveckla mänskliga rättigheter för vissa gruppper och sätta dem på institution. Det är inte mänskligt och ger en undermålig livskvalitet.
På vems uppdrag publicerar ni den här artikeln? Det borde vara förbjudet att sprida en text som är så full av felaktigheter och en direkt kränkning av personer som är i behov av assistans.
Sverige ska vara ett föregångs land i allt, men inte när det gäller rätten för funktionshindade till självbestämmande och ett så gott och fritt liv som möjligt? Det som står mellan raderna.
Att vi lägger mer pengar är bra, det betyder att vi kan ånjuta mer frihet i våra liv. Sen att detta även leder till fusk ska inte gå ut över alla som sköter sig. Det finns fusk inom mycket. Vård av Sjukt barn och föräldrar penning ändå ser man aldrig artiklar benämmna det som ett problem! Varför är det så, att man med sån iver attackerar LSS, och sparkar på redan liggande personer? Varför är det mest negativa artiklar och nästan inga posetiva artiklar om LSS i vanlig media! Det finns en tydlig agenda mot LSS, frågan är varför?
Den här artikeln är sensationslystet dravel från någon fullt fungerande som inte vet vad LSS innebär varje dag. Ska vi ha förvaring av kapabla, tänkande, kännande människor eller ska vi få leva?
Svar till artikeln som utgör er grundkälla:
https://www.svt.se/opinion/bengt-westerberg-orimligt-att-inte-differentiera-stodet-till-personer-med-funktionsnedsattning
Om inget görs är slutklämmen i en mening med fullständigt absurda jämförelser. Vad är det som bör/ska göras . Knuffa dem som råkan födas eller senare i livet blivit handikappade, utför ättestupan.
Så ja, problemet löst för alla dem som aldrig tror eller ens kan föreställa sig att något oönskat skulle drabba dem.
Den slutgiltiga lösningen kommer nog bara vi passerat 9 september.