God redovisning kan rädda Europas ekonomi
Svenska politiker gärna får slå sig för bröstet när statsfinanserna visas upp i Bryssel, men det återstår en del att göra när det gäller den svenska redovisningen, säger riksrevisor Claes Norgren.
Enskilda länder i Europa har under lång tid finansierat stora budgetunderskott med krediter och i en sådan utsträckning att lånefällan slagit till. Hur kunde något sådant hända och hur undviker vi att det händer igen? Riksrevisor Claes Norgren menar att en förklaring är bristfällig finansiell redovisning.
Den statliga redovisningen utförs olika i olika länder, och de uppfyller långt ifrån samma krav som näringslivet. Det finns exempel på länder i Europa som har bristfällig redovisning och som dessutom utnyttjar det, till exempel genom att låta framtida förväntade intäkter påverka den aktuella redovisningen av statsfinanserna.
– Flera stater tillämpar en rent kassamässig bokföring som inte ger någon fullständig bild av den ekonomiska situationen, säger Claes Norgren.
– Det finns exempel på transaktioner där man sålt framtida förväntade intäkter till en aktör, en bank till exempel. Det kan handla om kommande avgiftsintäkter för ett vägbygge. Med en kassamässig bokföring kommer detta att framstå som en intäkt.
– Med den typen av redovisning är det mycket svårt att förutse vartåt det barkar, säger Claes Norgren.
I andra änden
Vad kan man åstadkomma med en god redovisning?
– Det kan till exempel finnas anledning att fundera på vad ett lands infrastrukturkapital är värt. Ingen vet idag, vi bokför det inte och det värderas inte regelbundet. Därmed blir det svårt att se om vi fattar korrekta ekonomiska beslut om nyinvesteringar kontra underhåll. Om infrastrukturkapitalet värderas och redovisas kan vi fatta mer underbyggda ekonomiska beslut.
Ett annat exempel är pensionsskulden. Näringslivet bokför sin pensionsskuld men i offentlig sektor hanterar man det på lite olika sätt.
– Det statliga pensionssystemet är komplext, och Sverige har relativt bra kontroll på läget, men i många andra länder, som till exempel USA, saknar man överblick över vilka pensionsåtaganden man faktiskt har, säger Claes Norgren.
Skuldkrisen inom EU visar tydligt att de offentliga finanserna måste styras och genomlysas så att välfärden inte äventyras. Nu finns det förutsättningar att genomföra nödvändiga förändringar av den offentliga redovisningen och revisionen.
Ett viktigt förbättringsarbete pågår såväl internationellt som inom EU. Sverige behöver nu införa dessa regler.
– Det är inte bara en fråga för regering, riksdag och långivare utan också av stor betydelse för medborgarnas möjlighet till insyn. Ytterst är detta en demokratifråga.
– Sverige har varit ett föregångsland när det gäller att värna stabila statsfinanser. Vi var till exempel tidiga med att upprätta ett finanspolitiskt ramverk och har inrättat system för uppföljning av dess efterlevnad. Trots detta återstår fortfarande en hel del att göra innan Sverige ligger i framkant inom det statliga redovisnings- och revisionsområdet.
Det är dags att modernisera redovisningsreglerna i Sverige.
Arbete pågår
EUs finansministrar har i september 2011 undertecknat ett reformpaket, det så kallade six-pack, innehållande sex stycken lagstiftningsförslag. Syftet är att hindra att medlemsstaternas skulder och underskott ökar, och se till att obalanser i ekonomin upptäcks i ett tidigare skede så att problem kan åtgärdas i tid.
Reformpaketet innehåller bland annat åtgärder för att anpassa medlemsstaternas bokföringspraxis, statistisk praxis och prognospraxis till EU-standarder. Men arbetet är inte okomplicerat. Att genomföra en harmoniserad redovisning i Europa över en natt skulle få mycket stora konsekvenser för enskilda länders ekonomiska status.
Åsikterna om redovisningen spretar dessutom och ännu har man inte beslutat hur en harmonisering ska gå till i praktiken.
– EU består av många stater och redovisningskulturerna skiljer sig åt. Vissa har en närmast religiös tillit till kassamässig bokföring och det kan smärta att införa ändringar. Men världen är större än EU och de stora ledande nationerna kommer att införa internationella standarder. Skuldtyngda EU kommer ha ett egenintresse i att öka transparensen – nämligen att stärka förtroendet. Kortsiktigt kan reformerna ge en sämre bild, men på lång sikt ökar trovärdigheten. Det viktiga är att bota osäkerheten på marknaden.
Och i Sverige då?
Den svenska regeringens redovisning av det samlade statliga åtagandet sker i budgetpropositionen och i årsredovisning för staten. Denna redovisning har successivt utvecklats men upprättas i likhet med många andra länder inte enligt internationella redovisningsstandarder. Men vi är på väg.
Claes Norgren har nöjt konstaterat att regeringen gett Ekonomistyrningsverket i uppdrag att göra en jämförelse mellan svenska och internationella redovisningsregler, för att på sikt anpassa redovisningen till internationella standarder.
Även om den svenska ekonomin får bra betyg idag finns det anledning att se över hur vi ska finansiera det statliga åtagandet på sikt, sådär 20-30 år framåt. Orsaken stavas demografi – en allt äldre befolkning.
För att politiker, riksdag och medborgare ska kunna göra väl avvägda vägval krävs inte bara god redovisning utan även att de ekonomiska beslutsunderlagen kommuniceras.
– Redovisning kan tyckas trist, få medborgare har någon klar uppfattning om ämnet. Till det kommer att många revisionsrapporter är svåra att förstå. I medierna fokuserar man främst på budgetfrågorna men en mer heltäckande rapportering vore eftersträvansvärt, anser Claes Norgren.
Den pedagogiska utmaningen är stor. Ansvaret vilar på Finansdepartementet att kommunicera relevanta siffror och analyser.
Fotnot: Riksrevisionen har för två år sedan börjat tillämpa en internationellt harmoniserad standard för finansiell revision, ISA, i sin granskning av exempelvis statens årsredovisning.