Olika syn på nya upphandlingsregler
Att dela upp större kontrakt i mindre delar är något som alltid ska beaktas när de nya EU-reglerna för offentlig upphandling träder i kraft. Men är det bra eller dåligt? Där skiljer sig uppfattningarna åt mellan upphandlare och leverantörer, erfar Offentliga Affärer.
Företagarna gör tummen upp. SKL gör tummen ner.
Företagarna ser positivt på ambitionen att dela upp större kontrakt i mindre bitar i syfte att underlätta för små och medelstora företag, förklarar Ulrica Dyrke, jurist med ansvar för offentlig upphandling och konkurrensfrågor, på Företagarna.
Eva Sveman, förbundsjurist på SKL, håller inte med. Hon finner regeln klåfingrig och hävdar att det finns områden där det inte lämpar sig att dela kontrakten. För övrigt görs det redan i dag, inom till exempel livsmedel. Men på områden som röntgenapparatur och annan medicinsk utrustning fungerar det inte, liksom inte heller på större byggentreprenader, bland annat med hänsyn till ansvars- och försäkringsfrågor.
Från EU:s sida är tillämpningen av denna regel frivillig. Men om en större upphandling inte delas upp i mindre kontrakt, så ska den upphandlande myndigheten alltid motivera varför.
Skulle ni från Företagarnas sida se att regeln blev obligatorisk i Sverige?
– Vi har ännu inte tagit ställning till frågan, så i den delen får vi återkomma framöver, säger Ulrica Dyrke till Offentliga Affärer.
Men Företagarna ser mycket positivt att frågan om att dela upp stora kontrakt i mindre delar alltid ska beaktas. Detta för att möjliggöra ökad mångfald, få till stånd fler anbud samt öka konkurrensen, enligt Företagarna.
SKL däremot har andra förhoppningar kring ett nytt kommande regelverk; förenklingar för upphandlarna. Eva Sveman tycker att man inte tagit tillfället i akt och förenklat den offentliga upphandlingen tillräckligt.
– Vi hade hoppats att det skulle bli fritt fram för förhandlat förfarande, säger förbundsjuristen när Offentliga Affärer ringer upp för en intervju. Så blir nu inte fallet. Men Eva Sveman ger de nya reglerna både ris och ros.
En positiv sak som Eva Sveman identifierar handlar om ramavtalen. Där kommer helt nya leverantörer att kunna komma med när en så kallad förnyad konkurrensutsättning görs av den upphandlande myndigheten. Något som SKL gillar och välkomnar.
På området ramavtal har man också tagit bort det som Eva Sveman kallar ”en idiotbestämmelse”, nämligen att man i dag inte får teckna ramavtal med två leverantörer. Tidigare krävdes ”särskilda skäl” för detta, vilket nu försvinner.
En annan nyhet som SKL välkomnar är att man inför ett särskilt förfarande för upphandlande myndigheter på regional och lokal nivå, det vill säga landsting och kommuner. Dessa ska kunna annonsera planerade upphandlingar en gång om året, varpå leverantörer kan anmäla intresse. När sedan själva upphandlingen genomförs behöver den upphandlande myndigheten endast vända sig till de leverantörer som föranmält intresse att delta.
En annan förändring är att ekonomiskt mest fördelaktigt blir den utvärderingsmodell som i princip alltid ska användas, medan lägsta pris skrotas. Eva Sveman tycker att detta är olyckligt, eftersom det finns produkter där lägsta pris är det enda rimliga kriteriet för utvärdering. Hon nämner diesel, eldningsolja och bensin, där kvaliteten i princip är likvärdig oberoende av leverantör.
– Det är löjligt och onödigt klåfingrigt, eftersom det går att komma undan genom att vikta priset till 99 procent i utvärderingen. Men då måste man ju ändå ha någon sorts utvärderingsmodell, säger Eva Sveman och menar att det hela är ett uttryck för att man inte förstår sig på hur man ställer krav i offentlig upphandling.
Regeländringarna bearbetas nu i två parallella spår. Dels genomför regeringen en revision av de befintliga regler som ska ses över, dels arbetar utredaren Eskil Nord med de nya regler som ska införas i svensk lag. Allt ska vara klart till 2016.
Bo Höglander