Inre marknad – inte utan hinder
EU:s inre marknad fyller 20 år och i april antog EU-kommissionen den inre marknadsakt som ska inleda en nysatsning på tolv områden för att ytterligare öka rörligheten och frihandeln inom EU. Men det finns fortfarande vissa hinder, visar ett panelsamtal hos Europahuset.
EU befinner sig i sin största kris och den inre marknaden ska användas som motor för att stärka tillväxten i EU. Samtidigt lyfts frågor om en grönare och mer social tillväxt. De tolv utpekade områdena handlar om allt från de arbetandes rörlighet, finansieringen av små och medelstora företag, till konsumentskydd och skatter. De syftar till att förenkla livet för alla aktörer på den inre marknaden: företag, medborgare, konsumenter och arbetande.
Under ett seminarium arrangerat av EU-kommissionens och Europaparlamentets Sverigekontor diskuterades den inre marknaden av en panel bestående av Lena Johansson, generaldirektör, Kommerskollegium, Henrik Mørch, enhetschef EU-kommissionen, Mikael Gustafsson, Europaparlamentariker (V) och Elisabeth Thand Ringqvist, vd Företagarna. Moderator var Pernilla Baralt, från EU-kommissionen i Sverige.
– Det tog oss 30 år att förhandla fram den single market act som EU-kommissionen antogs i april, säger Henrik Mørch, enhetschef på EU-kommissionen. Nu har vi en mycket stor utmaning i att implementera de nya målen i medlemsländerna.
Ingen rörlighet för personer
Lena Johansson, generaldirektör på myndigheten Kommerskollegium har bland annat har i uppgift att stödja företag, privatpersoner och myndigheter i frågor som rör den inre marknaden. Hon beskriver utvecklingen de senaste 20 åren.
– Vi har fått skaplig rörlighet för varor, sådär för tjänster men inte alls för privatpersoner.
Hon menar att större fokus nu måste läggas på just privatpersoners rörlighet och att de begränsningar som finns idag får effekter även på till exempel företagens fria marknad. Företagens perspektiv representerades av Elisabeth Thand Ringqvist, vd på branschorganisationen Företagarna.
– Ett nu liggande förslag från Kommissionen anger att minst hälften av komponenterna i en produkt måste vara inhemska för att få handla med den på EUs marknad. Det kan vara ett rimligt krav för en stor industrination som Frankrike eller Tyskland, men ett litet land som Sverige är i stor utsträckning beroende av import av komponenter för tillverkning.
E-upphandling inte enkelt
Offentlig upphandling är ett av tolv utpekade arbetsområden i inre marknadsakten. Genom att till exempel införa obligatorisk e-upphandling i medlemsländerna hoppas man öka rörligheten på marknaden.
Henrik Mørch på EU-kommissionen menar att det borde vara snabbt genomförbart och något av en lågt hängande frukt. Men panelen är inte enig.
– Jag är tveksam till om det är en så lågt hängande frukt. Det finns fortfarande hinder på marknaden, bland annat i konkurrenslagstiftningen, och beslutsfattandet inom EU går väldigt långsamt. Vi har nyligen genomfört en studie av regelverket kring molntjänster och det finns mycket att göra innan den marknaden kan få ett stort genomslag, säger Lena Johansson på Kommerskollegium.
Elisabeth Thand Ringqvist har också exempel på handelshinder som uppstår när till exempel reglerna tolkas olika i olika medlemsländer. Skatteverket i Sverige gjorde en tolkning av momsreglerna kring app-försäljning som i praktiken medförde en dubbel momsbeskattning. När andra länder tolkar annorlunda blir resultatet en marknadsfördel för vissa. Nu har en momskommitté tillsatts inom EU som ännu inte presenterat något resultat – så vi vet fortfarande inte vad som gäller.
Unions- eller nationsbeslut?
Panelen diskuterade också hur mycket EU bör besluta och vilka konsekvenser det får. EU-parlamentariker Mikael Gustavsson från Vänsterpartiet pekade till exempel på problemet att EUs inre marknad reser handelshinder för länder utanför EU och att prioriteringarna har en tendens att fokusera på pengar före människors behov. Och vissa frågor bör fortfarande beslutas på nationell nivå.
– Ta exemplet med el-kontakter i Storbritannien, som inte har samma utformning som övriga Europa. Det hade varit en enkel standardisering att genomföra och som jag tror hade uppskattats av många men det måste de själva få upptäcka.
– EU bör alltid inför centrala beslut fråga sig om det här är en fråga där vi som union kan utgöra ett mervärde. Är det inte det bör man avstå från att lägga beslut, säger Lena Johansson på Kommerskollegium.