”Slå ihop kommuner ingen lösning”
Fler sammanslagningar kommer inte att lösa kommunsektorns problem. Det menar Gissur Ó Erlingsson, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet.
Teorin om vad kommunförstoring ska åstadkomma är förföriskt enkel. Men det är inte mycket som talar för att en större sammanläggningsreform skulle lösa kommunsektorns grundproblem, skriver han på debattplats i Altinget den 13 oktober 2023.
– Missförstå mig inte: naturligtvis är inte dagens 290 kommuner huggna i sten. Det finns säkert områden där kommuner kunde få utväxling av att gå samman. Det jag vill understryka är däremot att inte mycket talar för att en större sammanläggningsreform skulle lösa kommunsektorns grundproblem förklarar Gissur Erlingsson.
Han tror att orsaken till att många nu sneglar på sammanläggningar sannolikt hänger samman med två saker – dels teorins enkelhet, dels att flera västeuropeiska länder redan genomfört sådana reformer. Det sistnämnda gör att det finns en ansenlig mängd forskning om vad det sena 1990-talets och 00-talets reformer lett till.
Negativt för demokratin
Flera forskare har sammanfattat lärdomarna från vad vi i dag vet om effekterna av dem. Härifrån finns tre övergripande medskick:
* Besparingar finns att göra i central administration, men när allt är räknat och klart leder sammanläggningar långt ifrån alltid till besparing och effektivisering.
* Ur medborgarperspektivet tyder mycket på att sammanläggningar påverkar demokratin negativt.
* Sammanläggningar sår frön till centrum-periferi-spänningar – orter som tappar centralortsstatus förlorar attraktivitet, därmed arbetstillfällen, kommunal service och invånare.
Använd kreativa verktyg
Professor Erlingson erkänner att han i mörka stunder är defaitistisk. De utmaningar som kommunerna i dag står inför ter sig närmast oöverstigliga, menar han.
– I ljusare stunder inbillar jag mig att vi skulle kunna komma en bit på väg om politiker på både kommunal och statlig nivå vågar vara kreativa och använder flera verktyg på en och samma gång.
Bland de verktyg som Erlingsson tror på finns följande (återges här något förkortade):
1. Där politisk vilja och ekonomisk potential finns – frivilliga sammanläggningar.
2. Noggrann analys av hur verksamheten i dag bedrivs: säkra att kommunal kärnverksamhet står i fokus, att välfärdens frontlinje prioriteras.
3. Aktivt och medvetet sondera om man verkligen tömt all potential i tänkbar samverkan med grannkommuner.
4. Införa ett slags ”ekonomiska frizoner” i landets mest sårbara och utsatta kommuner. Det ligger redan nyckelfärdigt förslag från Landsbygdskommittén och Kommunutredningen om så kallad ”asymmetri i lagstiftning” där man föreslår skuldnedskrivning av studielån för individer som tar jobb i landets mest utsatta kommuner. Idén bör kompletteras med andra förslag för att göra dessa områden mer attraktiva, till exempel sänka arbetsgivaravgifterna för företagare som etablerar sig där.
75 konkreta förslag finns
Slutligen påpekar Erlingsson att slutbetänkandet för den Parlamentariska landsbygdskommittén (SOU 2017:1) för sex år sedan presenterade 75 förslag ”som ofta var kreativa och konkreta” med syfte att stärka landets mest utsatta kommuner. Men av dessa har det tyvärr bara blivit en tummetott, summerar Gissur Erlingsson.
Läs hela artikeln här.