Varnar för alltför gränslös sjukvård

Sjukvården har sedan andra världskriget kännetecknats av oavbruten och ofta snabb expansion. Den bör nu i stället präglas av eftertanke och väl övervägd gränssättning.

Det hävdar läkarna Rolf Ahlzen och Louise Olsson, docenter verksamma vid HTA-enheten Camtö vid universitetssjukhuset i Örebro.

Louise Olsson. Foto: Region Örebro län.

Rolf Aflzén. Foto: Svenska Läkaresällskapet.

Ett främjande av de antika dygderna besinning och måttfullhet kan bidra till detta, skriver de på debattplats i Svenska Dagbladet den 30 januari 2024. ”Fascinationen inför det nya måste mötas av noggrann prövning av evidens och värdering av konsekvenser. Sjukvården är inte alla goda gåvors givare, men kan fortfarande göra människors liv mycket bättre. För detta krävs att dagens gränslöshet ersätts av klokskap och moderation. Låt det prägla det nya sjukvårdsåret 2024.”

Ohälsa diffust begrepp

Ett exempel på vad de menar med gränslöshet är bland annat det utbredda talet om ohälsa som sjukvården ska ta hand om. ”När sjukdomsbehandling överges som mål och ersätts med det diffusa och svåravgränsade begreppet ohälsa öppnas slussluckorna för närmast obegränsade krav och förväntningar”, menar de båda docenterna.

De pekar också på hur sjukvården i ökande grad måste agera preventivt för att tränga tillbaka de stora folksjukdomarna. ”Upptäckt och behandling av till exempel förhöjt blodtryck och blodfetter tar numera en betydande del av primärvårdens resurser i anspråk. Ett stort antal individer måste behandlas för att förhindra sjukdom hos ett fåtal, med de biverkningar och den resursåtgång detta innebär”, fastslår Ahlzen och Olsson.

Mer kritiskt tänkande

Parallellt med denna utveckling ser de båda läkarna tendenser till underminering av den för sjukvården så avgörande vetenskapliga basen. ”Läkemedel, medicintekniska produkter och organisatoriska förändringar möts inte av det kritiska tänkande som bör förväntas. Det måste tydliggöras att vetenskaplig utvärdering bör komma först och ett eventuellt införande sen, inte tvärtom”, framhåller debattörerna.

De är övertygade om att ”det svåra ekonomiska läget är ett gyllene tillfälle till viss prövning. En kris kan ge upphov till nya möjligheter. Här behöver alla dra sitt strå till stacken”, framhåller de och nämner tre grupper; sjukvårdspolitiker, läkarkåren och allmänheten:

  • Sjukvårdspolitiker behöver fundera över uppdragets gränser.
  • Läkarkåren behöver uppmärksamma medikalisering och överkonsumtion av sjukvård.
  • Allmänheten behöver fundera igenom förväntningarna på vad sjukvården kan åstadkomma.