Dags att reda ut begreppen

Innovationsupphandling av en fungerande produkt

Området innovationsupphandling har rönt allt större intresse under de senaste åren, politiskt såväl som på tjänstemannanivå. Möjligheten att använda skattebetalarnas pengar mer innovationsstimulerande för att ta tekniksprång, exempelvis genom att ställa proaktiva miljökrav, ses som mycket tilltalande.

Dock har de senaste årens debatt kring vad innovationsupphandling egentligen är, och framförallt vad man ska göra, haft en tendens till att mer diskutera termer och namnkoncept, snarare än att fokusera på det konkreta görandet.

Begreppet omfattar många delar
Att begreppsförvirringen är stor beror troligtvis på att man med namnet innovationsupphandling har velat kommunicera flera olika former av innovationsfrämjande upphandlingar. De kanske mest vanliga formerna som diskuterats är Pre Commercial Procurement (PCP), Teknikupphandling och den i Storbritannien förekommande metoden Forward Commitment Procurement (FCP).

Det kan vara på sin plats att förklara visa grundläggande skillnader mellan dessa tre olika former av upphandlingar.

PCP – vid forskningens framkant
PCP är som antyder en upphandlingsform fokuserad på upphandling av FoU-tjänster. Formen är intressant då innovationsfronten befinner sig relativt långt från marknaden och det finns en osäkerhet kring vilken slutprodukt som man kan, och vill, efterfråga. Då är det en fördel att kunna välja mellan flera olika leverantörer över tid.

Teknikupphandling – snart på marknaden
Teknikupphandling skiljer sig markant från PCP genom att en beställargruppering, bestående av flera kunder som gått samman, i upphandlingen efterfrågar leverans av en installerad fungerande enhet som idag inte finns tillgänglig på marknaden. I denna upphandling efterfrågas således en innovation som ligger på, eller mycket nära, marknadsintroduktion men som inte riktigt är där ännu.

Teknikupphandlingens potential att verka innovationsdrivande är väldokumenterad genom det energieffektiviseringsprogram som Energimyndigheten och NUTEK (Tillväxtverket) drev under 1990-talet. Goda exempel på lyckade upphandlingar är t.ex. värmepumpar, treglasfönster, kylskåp och miljöbilar. Electrolux och Ford är exempel på företag som vann kontrakt och där upphandlingen medförde att både vinnande företag, och hela branschen, gjorde betydande tekniksprång i en snabbare takt.

Teknikupphandling som fenomen bygger sin styrka i att flera mindre aktörer (kunder) samordnar sig i en beställargrupp och gentemot leverantörerna tydligt visar upp en kravspecifikation på en produkt som inte finns, men som bedöms ha förutsättningar att kunna utvecklas och sättas på marknaden inom 1-2 år. Beställargrupperingen förbinder sig att köpa produkten, förutsatt att funktionskraven uppnås. Tekniken har sin förebild i framförallt Försvarsmaktens upphandlingar av militära materiel ex. ubåtsmotorer. Försvarsmakten kunde utifrån sin egen storlek och köpkraft agera teknikdrivande, utan att behöva alliera sig med andra köpare. Det är således beställargrupperingens samlade köpkraft som är den drivande kraften i teknikupphandlingen.

FCP – vill ge tydliga köpgarantier
Det engelska konceptet FCP påminner därför i hög grad om de svenska teknikupphandlingarna, men bygger istället på att för marknaden visa upp en tydlig vilja att upphandla en framtida lösning, av en vara eller tjänst, som idag inte existerar kommersiellt, mot en kravspecifikation som dagens produkter inte tillgodoser , i sådana nivåer att det blir kommersiellt intressant att utveckla produkten enligt de kostnader och krav som ställs.

Enkelt sammanfattat bygger FCP på att man mot tydliga köpgarantier vill få marknaden att utveckla en lösning som fyller önskad funktion.

Vid en teknikupphandling förs processen ett steg vidare, så att det genom en öppen internationell tävling utses en vinnare som slutligen får leverera produkten till kunderna.

Teknikupphandling är överlägsen
Teknikupphandling som redskap för att arbeta med energieffektiviserande åtgärder avslutades för 10 år sedan. Energimyndigheten och NUTEK hade då under 10 års tid investerat cirka 1 miljard inom programmet vilket bland annat resulterat i 50 lyckade upphandlingar. Den samlade kunskap som finns om hur Teknikupphandling kan verka innovationsdrivande är idag överlägsen de andra formerna av innovationsupphandling som diskuteras.

Sedan några år tillbaka bedriver Jegreliusinstitutet för tillämpad Grön kemi en satsning på att använda konceptet teknikupphandling för att uppnå miljömålet Giftfri Miljö och samtidigt stimulera till ett miljödrivet företagande. Tillsammans med bland annat Miljöstyrningsrådet har vi exempelvis funnit att förutsättningarna för att arbeta med konceptet är stora inom Sveriges landsting.

Landstingen vill ha PVC-fri påse
En beställargrupp bestående av representanter från ett flertal av Sveriges landsting vill nu kunna köpa en PVC-fri blodpåse och anser att det inte är möjligt med vanlig upphandling. Dagens blodpåsar för röda blodkroppar består oftast av PVC med den hormonstörande ftalaten DEHP som mjukgörare. I en förstudie har möjligheterna att använda teknikupphandling undersökts för att erhålla en PVC-fri blodpåse. Förutom att undersöka teknikupphandling har målet varit att stimulera utvecklingen av ett giftfritt alternativ till dagens blodpåsar.

Leverantörerna vill ha garantier
Arbetet i projektet har handlat om att ta fram en kravspecifikation, att förankra kravspecifikationen, att analysera marknaden och att undersöka olika upphandlingsförfaranden ur ett rättsligt perspektiv.
Marknadsanalysen visar att intresset är svalt för att utveckla en PVC-fri blodpåse trots lagstiftning som pekar på riskerna med DEHP i medicintekniska produkter. Leverantörerna efterlyser en större efterfrågan. Projektet har därför arbetat med en avsiktsförklaring för svenska landsting att underteckna samt en namninsamling för sjukvårdsorganisationer globalt.

Resulterade i samverkansprojekt
Det som är intressant är att i fallet blodpåsar verkar teknikupphandling inte vara en lämplig väg då en produkt befinner sig för långt ifrån marknadsintroduktion. Initiativet som sådant har dock fört med sig att ett demonstrationsprojekt planeras där landsting och leverantörer samverkar för att göra en marknadsintroduktion möjlig på sikt. En tekniksprångsfrämjande samarbete som troligen inte hade tillkommit utan teknikupphandlingsprocessen.

Miljöfarlig bottenfärg är ett annat exempel
Ett annat problemområde inom Giftfri Miljö är påväxt på båtbottnar. I decennier har problemet varit känt att båtbottenfärger, innehållande exempelvis tenn och koppar, kan ha mycket negativa sidoeffekter på havsmiljön. Skärpt lagstiftning har gjort att flera färger har blivit förbjudna och fler miljöanpassade alternativ har introducerats på marknaden.

Utbudet av miljövänliga lösningar är dock fortfarande begränsat och fler alternativ behövs för att passa olika typer av fartyg och fritidsbåtar som används i skilda havsmiljöer. Dessutom finns det oklarheter hur miljövänliga de nya alternativen verkligen är.

Vill snabba på utvecklingen
Jegreliusinstitutet har därför startat initiativet ”Ren botten utan gifter” för att undersöka förutsättningarna för att snabba på marknadsintroduktionen av fler och bättre tekniker som kan hålla båtars botten rena utan användning av giftiga kemikalier.

Syftet är att undersöka om det är möjligt att samordna många kunder till en köpstark beställargruppering som på marknadsmässiga villkor kan få leverantörer att tillhandahålla
lösningar som svarar upp mot funktionskravet ”Ren botten utan gifter”.

Initiativet, som finansieras av Naturvårdsverket och följs av bland andra Svenska Båtunionen, Sveriges Redareförening, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Kemikalieinspektionen, Transportstyrelsen och Vinnova, kommer till Båtmässan Allt för Sjön, 4-13 mars 2011, bjuda in och visa upp 10-15 av de mest lovande giftfria alternativen. Varje utställare kommer bli bedömd av en jury bestående av presumtiva köpare. I anslutning kommer seminarier och workshops anordnas som underlättar för kunder och leverantörer att träffas.

Under maj 2011 kommer en rapport att färdigställas till Naturvårdsverket med förslag på hur en skarp innovationsupphandling kan komma att genomföras utifrån de kravspecifikationer som initiativets beställargrupperingar föreslår.

Vilket innovationsupphandlingskoncept det blir återstår därför att se. Det viktigaste är dock att fler innovationsupphandlingar blir av för att stimulera miljödrivet företagande och bättre offentliga affärer i Sverige – oavsett om det heter PCP, FCP eller Teknikupphandling.

Erik Noaksson
Miljötoxikolog & Chef för Jegrelius-institutet för tillämpad Grön kemi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.