Kommunwebbar strider mot EU-rätten
Det är inte bara bindande regler som kan fällas för att hindra den fria rörligheten inom EU, visar en utredning från Kommerskollegium. Även andra myndighets- eller kommunala åtgärder, exempelvis information på webben, kan vara otillåtna – något som inte alltid är känt bland svenska myndigheter och kommuner.
Kommerskollegium vill med utredningen visa hur EU:s regler kan påverka myndigheters och kommuners icke-bindande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder kan vara information på en myndighets webbplats, pressmeddelande, policy- och vägledningsdokument eller i vissa fall en enskild tjänstemans uttalanden i media.
– Utredningen visar att alla typer av åtgärder som en myndighet eller kommun vidtar kan beröras av EU-rätten om de har en negativ påverkan på den fria rörligheten. Därför är det viktigt att myndigheter och kommuner gör en bedömning av effekten av sina åtgärder, oavsett form, säger Olivier Linden, utredare vid Kommerskollegium.
Kommerskollegium har tagit fram flera ärenden då EU-domstolen har avgjort att även icke-bindande åtgärder har hindrat den fria rörligheten och därmed varit otillåtna enligt EU-rätten.
Uttalande kan vara otillåtet handelshinder
Domstolen har exempelvis bedömt att det kunde strida mot EU-rätten när en finsk tjänsteman i media hade uttalat sig misskrediterande om en produkt som importerats från Italien. Ett annat exempel var en kampanj som den irländska staten hade initierat och som uppmanade konsumenter att köpa irländska produkter.
– Vi misstänker att det inte är så väl känt att också olika typer av informationsåtgärder omfattas av EU-rätten och därför har vi tittat på konkreta åtgärder från svenska myndigheter och kommuner som riskerar att vara handelshindrande. Tanken med utredningen är inte att peka ut felaktigheter utan snarare att visa på i vilka situationer och på vilket sätt EU:s regler bör beaktas, säger Fredrik Olsson, utredare vid Kommerskollegium.
Genomgången av webbplatser för de 20 största svenska kommunerna visar exempelvis att 15 av dem (75 procent) innehåller information som kan strida mot EU-rätten. I samtliga dessa fall uppmuntrar kommunerna till köp av lokalproducerade livsmedel, vilket kan utgöra en otillåten diskriminering.
I vissa fall tillåter EU-rätten handelshinder men då måste myndigheten eller kommunen kunna visa att hindret faktiskt är nödvändigt för att skydda exempelvis miljön eller människors hälsa.
Källa: Kommerskollegium