Kan en kommun gå i konkurs?

Med jämna mellanrum ringer telefonen och någon frågar: ”Kan en kommun gå i konkurs?” Svaret på den frågan är nej. Ett annat svar är också ”Haninge några år in på nittiotalet”.

”Då är det inget problem då?” hörs det i luren men det kan det visst vara. Hur får man ut sina pengar från en organisation som man inte kan försätta i konkurs? Kommuner är inte bra på att betala fakturor i tid. Men man har hittills fått betalt, för att uttrycka sig exakt. Hur framtiden blir vet ingen. Haninges obestånd under nittiotalet förorsakade banker transaktionskostnader. Hur stora dessa var vet vi inte. Banker är organisationer med särskild kompetens på hantering av osäkra fordringar.

Under kronförsvaret med skyhöga räntor i början av nittiotalet valde ekonomichefen i Jokkmokk att slira med betalningarna av fakturor i stället för att belasta en checkkredit med en astronomiskt hög ränta. Ryktet spreds över världen och påskyndade försvagningen av den svenska valutan. Vi har också den finansiella härdsmältan i Malmö som kommunalrådet initierade för att pressa staten på extra bidrag med samma resultat. Sveriges valuta föll.

Hur är Sveriges beredskap?
I den här sortens diskussioner brukar namn nämnas på kommuner i USA och Norge som gått i konkurs. Där finns det dock författningsmässigt reglerat hur en kommun på obestånd ska hanteras. Sverige är en centraliserad demokratisk enhetsstat. Allt hamnar i statsministerns knä. Vi vet hur dålig handlingsberedskapen var under tsunamikatastrofens första dagar. I dag har vi minoritetsläge i riksdagen med en inte särskilt handlingskraftig regering.

Samma vecka som detta skrivs beslutar Sveriges riksdag om en ny grundlag där ingenting är förändrat i denna sak. Svenska politiker anser sig vara så duktiga att de alltid kan hantera uppdykande problem, vilka de än må vara. Man kan säga att politikerstyrda offentliga företag som kommuner inte är mer lagmässigt operativt reglerade i ekonomiska frågor än vad företagen var i det rövarkapitalistiska skedet under 1800-talet, innan den lagstiftning tillkom som reglerade affärslivet. Vad vår på den tiden mycket förutseende finansminister Johan August Gripenstedt åstadkom inom det marknadsekonomiska området återstår att utforma inom det politikerstyrda området i dagens Sverige. Gripenstedt var finansminister 1856-1866 och resultatet av hans insatser blev 100 år av exempellöst god ekonomisk tillväxt i Sverige.     

Kan vi lita på statens hjälp?
Men åter till frågan om kommuner kan gå i konkurs. Sannolikheten är mycket stor att den kommun som i dag skulle hamna i Haninges läge på nittiotalet är medlem i Kommuninvest och eventuellt river med sig detta finansbolag. Det finns många möjliga händelseutvecklingar som en häpen allmänhet kan få bevittna. Haninge engagerade omedelbart landshövdingen i händelseförloppet, vilket signalerade att det fanns en pipeline till statskassan. Det lugnade kreditgivarna och övriga större fordringsägare.

Men den lärdom staten drog var att inrätta kommun- och bostadsakuter. Händer det något i en kommun ska staten involveras på rätt sätt. Tron att staten går in och räddar eller tvångsförvaltar kommuner finns det inga historiska stöd för.  

Personligen tror jag att Riksgälden, Finansinspektionen och Riksbanken blir aktörerna om det skulle uppstå en stor ekonomisk kris i en kommun. Finansmarknadernas händelser är sekundsnabba och inte något för långsamma politiska processer. Det tog Sverige tre dygn att komma upp i operativ beredskap vid tsunamikatastrofen. Det tog Italien tre timmar.

Vad tänker kreditgivarna?
Det finns mer intressanta bakomliggande fakta. De svenska kommunerna avreglerades i finansiell mening helt och hållet med den nya Kommunallagen 1992. Alla operativa regleringar försvann och ersattes av ett hushållningskrav i kapitel 8. Kommunerna ålades att hushålla med sina resurser. Kapitel 8 i den nya kommunallagen betraktades i början av nittiotalet som en allmän samling floskler som ingen begrep. Ingenting av utredarnas förslag till nya regleringar fanns med. Det tolkades så att marknaden i stället skulle pröva kommunerna. Exempelvis skulle kreditgivare noga kreditvärdera kommunerna.

Som en reaktion på att all statsuppsikt över kommunerna försvann bildades bland annat företag som lärde marknadens aktörer att förstå kommunal redovisning och även utvecklade system för finansiell analys av kommunerna. I mitten av nittiotalet anlitades dessa av kreditgivare, men förvirringen var stor om vad som egentligen gällde, speciellt efter Haninges sammanbrott. Enligt staten är kommunerna ute på marknaden. Men så tolkar inte kreditgivarna läget eftersom de inte ser att Haninge var ett särfall som utbildade staten i kommunal krishantering. De ser Haninge som det generella fallet och anser fortfarande att det är staten som har ansvaret för den kommunala lånestocken.

Tsunamin inträffade en julhelg. Förmodligen händer något nästa gång i en kommun under regeringskris, kanske vid ett läge med minoritetsregering. Det kanske kommer att visa sig vara så att ekonomiska aktörer tjänar på att vara rätt positionerade även vid affärer med offentliga företag.

Hans Jensevik
VD Svensk Kommunrating
Chefredaktör för Kommunexperten

Svensk KommunRating är ett företag, som specialiserat sig på öppna finansiella värderingar av svenska kommuner och ger ut analystidningen Kommunexperten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.