Krav på kollektivavtal vid upphandling
Riksdagen har behandlat ett antal motioner som rör offentlig upphandling, fem av motionerna rör frågan om krav på kollektivavtal vid upphandling. Riksdagen beslutade att avslå alla utom en motion.
(Denna artikel är uppdaterad jämfört med publicerad artikel i Offentliga Affärer nr 2-2011. Se längst ner för att läsa tillägget.)
Riksdagen behandlade den 9 mars Finansutskottets betänkande 2010/2011: FiU 29, i vilket behandlas 39 motioner angående offentlig upphandling som gavs in under den allmänna motionstiden hösten 2010.
Motionerna avser bland annat frågan om krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. I beslut den 10 mars avslog riksdagen samtliga 39 motioner och däribland således de fem som rör krav på kollektivavtal.
Finansutskottet säger i sitt betänkande att utskottet tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om kollektivavtal och hänvisar till sitt betänkande 2009/2010: FiU 22.
I betänkandet avstyrkte utskottet motionsyrkandena med motiveringen att frågan om krav på kollektivavtal vid upphandling prövats rättsligt och att förvaltningsdomstolar be-dömt att sådana krav anses strida mot upphandlingsreglerna.
Även EU-domstolen har prövat tillåtligheten av krav på kollektivavtal vid upphandlingar och funnit att sådana krav strider mot gemenskapsrätten. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet bifall till de aktu-ella motionerna, vilket också blev riksdagens beslut.
En återkommande fråga
Frågan om tillåtligheten att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling har prövats i såväl EU-domstolen som i svenska förvaltningsdomstolar. Frågan dyker regelbundet upp i debatten och har således helt nyligen åter varit föremål för behandling i riksdagen. Mot denna bakgrund finns det skäl att åter redogöra för rättsläget idag.
EU-domstolens avgörande i mål C-341/05 av den 18 december 2007, det så kallade Vaxholmsmålet, har fått stor betydelse. I tvisten mellan Laval un Partneri ltd och Byggnadsarbetareförbundet m.fl. kom EU-domstolen i korthet fram till att Byggnadsarbetareförbundet inte hade rätt att kräva att ett utländskt företag tillämpade hela Byggnadsavtalet utan endast villkor som motsvarade den så kallade ”hårda kärnan” i utstationeringsdirektivet (dir 96/71) som avser t.ex. arbetstid, arbetsmiljö och semester.
Detta följer även av den svenska lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare som bygger direktivet. (Fotnot 1)
Utöver dessa villkor får endast en tydlig och förutsägbar minimilön krävas. De delar av kollektivavtalen i privat sektor som gäller till exempel krav på försäkring och betalning av ålderspension får inte tillämpas för gästande företag.
Det innebär att sådana krav inte kan ställas vid offentlig upphandling eftersom det skulle strida emot likabehandlingsprincipen. Domen innebär även ett erkännande av utländska kollektivavtals giltighet i Sverige, vilket måste beaktas vid offentlig upphandling.
Om en upphandlande myndighet/enhet utesluter ett företag som har sitt säte i ett annat medlemsland av den anledningen att man inte tillämpar ett svenskt kollektivavtal begår den upphandlande myndigheten/enheten ett brott mot såväl friheten att tillhandahålla tjänster som brott mot likabehandlings- och proportionalitetsprincipen.
I domen i mål C-346/06 Rüffert den 3 april 2008 fastslog EU-domstolen att sådana tyska lagregler, som innebär att en upphandlande myndighet/enhet endast får anta anbud från leverantörer som åtar sig att betala sina arbetstagare minst den lön som fastställs i kollektivavtal som gäller på den ort som tjänsten skulle utföras, strider mot den fria rörligheten av tjänster inom EU.
Tysk tvist
Bakgrunden till EU-domstolens prövning var en tvist mellan ett polskt byggföretag och den tyska delstatsregeringen i Niedersachsen. Vid en offentlig upphandling i den tyska delstaten Niedersachsen vann ett tyskt byggföretag ett kontrakt att bygga en kriminalvårdsanstalt. Det tyska företaget anlitade i sin tur ett polskt byggföretag som underentreprenör.
Tysk lag föreskrev att lönen vid en offentlig upphandling skulle motsvara den kollektivavtalsreglerade lön som gällde på den ort där tjänsten skulle utföras. Den polska underentreprenören betalade dock enbart sina anställda den tyska minimilönen och alltså inte den lön som det tyska kollektivavtalet föreskrev. EU-domstolen fastslog alltså att den tyska lagen stod i strid med gemenskapsrätten i aktuellt hänseende.
Länsrätten i Skåne län kom i mål nr 5538-09 av den 2 juli 2009 fram till att ett upphandlande landstings krav på att sökande vårdgivare skulle teckna kollektivavtal för anställda vid vårdenheten stred mot principerna om proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande enligt 1 kap. 2 § lagen om valfrihet (LOV).
Länsrätten hänvisar i domen till förarbetena till LOV där det, mot bakgrund av EU-domstolens dom C-346/06 Rüffert, konstateras att det inte finns möjligheter att ställa krav på att leverantören ska teckna kollektivavtal i ett valfrihetssystem. Propositionen anger att vissa krav som förekommer i kollektivavtalet kan ställas på en leverantör under förutsättning att kraven står i överensstämmelse med EU-rätten och de grundläggande principerna. (Fotnot 2)
Proportionerliga krav
Sammanfattningsvis kan man säga att om en upphandlande myndighet/enhet vill tillämpa vissa villkor i kollektivavtal och använda dessa som krav eller särskilda kontraktsvillkor, får kraven inte gå längre än vad som är möjligt med hänsyn taget till de slutsatser som dras av EU-domstolen i Vaxholmsmålet.
De krav som ställs måste vara proportionerliga i förhållande till vad som upphandlas och enbart omfatta den del av leverantörernas verksamhet som upphandlas. Att ställa krav vid en offentlig upphandling på att gästande företag ska tillämpa svenska kollektivavtal skulle dessutom kunna strida mot den fria rörligheten av tjänster.
_________________
Uppdaterad:
Det har påpekats att riksdagen den 10 mars 2011 beslutade (arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU3 ”En förnyad arbetsmiljöpolitik med en nationell handlingsplan 2010-2015”) att bifalla en motion om förbättrade villkor för offentlig upphandling ur ett arbetsmiljöperspektiv.
Enligt motionen bör lagen om offentlig upphandling ändras så att arbetsmiljöhänsyn kan tas och krav på villkor enligt svenska kollektivavtal kan ställas vid upphandling.
Som en kommentar till vår artikel kan nämnas att de avslagna motionerna och den beviljade motionen är utformade på olika sätt. De motioner som avstyrktes av riksdagen är formulerade så att det generellt skulle vara möjligt att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling.
Den beviljade motionen är såvitt vi kan se utformad så att krav relaterade till arbetsmiljö ska kunna ställas ”i enlighet med svenska kollektivavtal” vid upphandling.
Att ställa vissa krav i enlighet med kollektivavtal är, möjligt så länge kraven är förenliga med vad som uttalats av EU-domstolen. De krav som ställs måste dessutom vara proportionerliga i förhållande till vad som upphandlas och enbart omfatta den del av leverantörernas verksamhet som upphandlas.
Av Anders Nilsson och Lovisa Molander, Advokatfirman Lindahl
Fotnot 1) Lagen om utstationering av arbetstagare gäller för alla utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige, alltså även arbetsgivare från länder utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Arbetsgivare från länder utanför EES ska således inte behandlas mer förmånligt än arbetsgivare från EES-länd
er. Med en sådan utstationerad arbetstagare avses varje arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land men som under en begränsad tid utför arbete i Sverige enligt de förutsättningar som anges i lagen.
Fotnot 2) Prop. 2008/09:29 sid 77 f
Anders Nilsson är delägare och verksam på Lindahls kontor i Göteborg sedan 1991. Han är även verkställande delägare för Lindahl. Han har särskild erfarenhet inom obeståndsjuridik, processrätt, offentlig upphandling samt allmän affärsjuridik. Före sin tid på Lindahl var Anders verksam vid Hovrätten för Västra Sverige 1989-91. Han är ledamot i Sveriges Advokatsamfund sedan 1994.
Lovisa Molander är verksam som biträdande jurist på Lindahls kontor i Göteborg sedan 2011. Hon arbetar inom området offentlig upphandling.