Människor är vårt största hot

Nästa gång en större katastrof inträffar, som tsunamin 2004, finns det någon i Sverige som lyssnar och är beredd att tillkalla en krisorganisation inom loppet av några minuter. Helena Lindberg, generaldirektör på MSB, berättar om ansvaret för landets skydd och beredskap.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – kan eventuellt vara Sveriges längsta myndighetsnamn. Därmed har förkortningen MSB fått starkt fäste. När vi pratar med generaldirektör Helena Lindberg vill vi först veta vilket det största hotet mot vårt samhälle är?

– Jag skulle säga att det är människor, och vår naivitet. Det är väldigt ofta människor som orsakar de risk- och sårbarheter vi arbetar med – för MSBs verksamhet handlar inte bara om hot utan alla dimensioner av skydd. Det kan till exempel vara aningslöshet vid teknisk utveckling, eller att vi bebygger områden utan föregående riskanalys om översvämningsrisken.

Helena Lindberg är jurist som efter domartjänstgöring arbetat på Försvarsdepartementet, Säkerhetspolisen och med krisberedskap. Hur hamnade du i säkerhetsbranschen?

– I grunden handlar det om mitt stora intresse för samhällsfrågor, jag har ingen närmare förklaring. Och det är en väldigt spännande värld att vara verksam i, med kopplingar till människors hälsa och säkerhet. Det handlar om samhällets existentiella förutsättningar.

Fler kvinnor i räddningstjänsten
Helena Lindberg har gjort en karriär som kvinnlig chef i mansdominerade områden, som domare, inom försvaret, polisen och med krisberedskap. Men hon protesterar delvis mot min förutfattade mening.

– Hade du besökt ledningsgruppen på försvarsdepartementet när jag var expeditionschef där hade du sett att fördelningen var 50-50. Men självklart, på myndighetsnivå har det traditionellt varit mansdominerat hos till exempel polisen och försvarsmakten.

Som generaldirektör för MSB engagerar hon sig idag för ökad mångfald och jämställdhet inom Räddningstjänsten där man bara har knappt två procent kvinnor anställda.

– Det är så att man tar sig för pannan, säger hon.

Frågan om jämställdhet i räddningstjänsten är infekterad och genererar bitvis en högljudd och hätsk debatt. Hur kommer det sig att Räddningstjänsten ligger så långt efter till exempel Polisen i arbetet med att rekrytera för mångfald?

– Jag har inga vetenskapliga belägg men min teori är att det har att göra med ledarskapet. För de statliga myndigheternas verksamhet har regeringen varit väldigt tydlig i sina krav att öka både jämställdhet och mångfald. Men Räddningstjänsten är kommunernas ansvar och jag är osäker på om samma tydliga krav har utgått från kommunerna, säger hon.

På vilket sätt kan du påverka situationen om ansvaret ligger på kommunerna?

– Vi kan försöka ändra attityder. Dessutom medverkar vi genom kompetensförsörjning till Räddningstjänsten genom den tvååriga postgymnasieutbildning som MSB ansvarar för.

– Det måste också bli attraktivt för kvinnor att överväga Räddningstjänsten och se till att de blir väl mottagna där, så att de stannar. Det finns väldigt mycket att jobba med, även med mångfaldsfrågan.

Hur har du själv upplevt det att vara kvinna i karriären?

– Jag har alltid varit på arbetsplatser och i ledningsgrupper med jämn fördelning. Men jag har blivit kallad Herr ordförande många gånger i rätten, säger hon och skrattar.

När hon träffar sina europeiska kollegor är hon däremot i minoritet. I EU-kretsen är endast den spanska kollegan kvinna men det har hon närmast upplevt som en fördel.

– Det finns fördelar med att man syns, man sticker ut. I en internationell krets kan det vara bra eftersom Sverige i ett internationellt perspektiv är ett mycket litet land.

Inte utan konflikter
Efter tsunamikatastrofen beslutades om att bilda en gemensam myndighet med ett helhetsansvar för landets samhällsskydd och beredskap istället för de tidigare tre myndigheterna Statens Räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. MSB fick ytterligare ett antal ansvarsuppgifter bland annat för samordning av informationssäkerhetsfrågor.

Att slå ihop flera myndigheter har även tidigare visat sig vara en komplex uppgift och MSB har inte varit något undantag. Men en nyligen genomförd uppföljning från Statskontoret ger MSB ett gott betyg på att man är på god väg mot de mål som sattes upp när myndigheten bildades. Rapporten visar dock även att det finns förbättringsområden.

– Självklart finns det frågeställningar att arbeta vidare med, och de som Statskontoret tar upp i sin rapport innebär inte några överraskningar för oss, säger hon.

En utmaning är att få med alla medarbetare från sina respektive organisationskulturer mot ett gemensamt mål. Det är något hon tagit sig an från start men där det fortfarande återstår visst arbete.

– Det handlar om att vi i det mellanmänskliga mötet ska förstå varandra och definiera våra roller. Det är viktigt med en öppen dialog, en respektfull och förtroendefull diskussion och det här är något vi arbetar med just nu.

Något diffusa mål
Statskontorets rapport pekar även på att MSB behöver arbeta vidare med sina verksamhetsmål, göra dem mer konkreta och möjliga att följa upp. Men hur mäter man effekten av beredskap inför scenarier som ännu inte har inträffat? Det är en svår utmaning, konstaterar Helena Lindberg.

– Mycket av det vi arbetar med och mycket av det som ska göras – utförs inte av MSB. Vi ska vara pådrivande och se till att alla aktörer tar sitt ansvar och har rätt förutsättningar – rätt kompetens och rätt verktyg och så vidare. För att inte tala om uthållighet.

Alla aktörer måste inkluderas i arbetet, kommuner, myndigheter, landsting och en hel del privata aktörer. Andelen privata aktörer som ansvarar för samhällsviktig verksamhet ökar och MSBs mandat är inte lika tydligt.

– Vi är till viss del beroende av vår charm, skojar Helena Lindberg. Vi träffar de privata aktörerna och försöker hitta winwin-lösningar för att åstadkomma resultat. Det är inte alltid regler är det mest effektiva. Men visst finns det en hel del regler och lagstiftning som kontrollerar det privata näringslivets verksamhet, till exempel regler kring transporter och hantering av farliga ämnen.

Uppgiften som åligger MSB är långt ifrån enkel. Myndigheten har väldigt många olika uppdrag och verksamheten är både operativ, analyserande, stödjande och även viss tillsynsverksamhet. Arbetsuppgifterna täcker hela samhällsskyddet, från vardagsolyckor till krig. Jag medger inför Helena Lindberg att arbetsbeskrivningen åstadkommer en viss känsla av matthet hos mig, och undrar om hon kan känna så ibland?

– Nej, det är inte den känsla jag får, men däremot ödmjuk. Och jag efterfrågar en förståelse för att vi arbetar mot relativt diffusa mål.

KORTFATTAT
Helena Lindberg om…

…sin nya chef, försvarsminister Karin Enström.
– Det var glädjande att höra att vår nya försvarsminister Karin Enström pratade om samhällsberedskap bara någon dag efter utnämningen. Väldigt många förknippar försvarsdepartementet uteslutande med militärverksamhet.

…kvinnor och risk.
– Jag säger som Peggy Bruzelius nyligen uttalade sig med hänvisning till finanskrisen. Kvinnor är inte mindre riskbenägna, tvärtom. Det är mer troligt en ålderfråga, att unga människor är mer riskbenägna än äldre.

…twitter.
– Jag har oerhört god användning av twitter. Det är bra omvärldsbevakning och ett
bra kommunikationsredskap för mig som myndighetschef. Vi är flera på myndigheten som är aktiva twittrare och jag hoppas att mina medarbetare upplever det samma. Det kan ju gå väldigt fort ibland.

Helena Lindberg, gd MSB. Foto: Henric Lindsten.
FAKTA
Titel: Generaldirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Ålder: 52 år
Familj: Man, och två vuxna barn
Fritid: Tycker om att åka skidor och spelar golf ibland
Utbildning: Juridik
Karriär: Svea Hovrätt, Försvarsdepartementet, Justitiedepartementet, samt chefsjurist vid Säkerhetspolisen. Expeditionschef Försvarsdepartementet. Generaldirektör Krisberedskapsmyndigheten samt även för Statens räddningsverk, innan dessa uppgick i MSB.
Övrigt: ledamot i E-delegationen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.