När ska man anmäla karteller?
Offentliga Affärers expertpanel svarar på frågor om anbudskarteller. Hur kan dessa upptäckas, behövs ytterligare sanktioner för att stävja förekomsten av karteller och när ska man anmäla?
Stora upphandlingar frambringar ibland samarbete mellan leverantörer, men det är inte alltid ett gemensamt anbud är tillåtet enligt konkurrenslagstiftningen. Så kallade anbudskarteller är dock svårupptäckta, det krävs relativt omfattande erfarenhet av upphandlingar för att identifiera omständigheter som kan tyda på brott mot konkurrenslagstiftningen. Därför vet ingen i vilken omfattning de förekommer. Tillsynsmyndigheten Konkurrensverket uppmanar upphandlare att anmäla vid minsta lilla misstanke, men i vilken utsträckning görs det?
Hur kan man upptäcka anbudskarteller? Har du egna erfarenheter?
– Det kan finnas flera olika situationer. Om inte alla potentiella leverantörer lämnar anbud i en upphandling så föreligger en uppenbar misstanke om att leverantörerna kommit överens i syfte att undvika konkurrens. Detta gäller även om man får in misstänkt få anbud i en upphandling, då kan man undra om någon form av samarbete pågår. Jag har råkat ut för den situationen att prissättningen i olika anbud var identisk och att anbuden innehöll i princip identiska formuleringar när det gällde svar på frågor som ställts i förfrågningsunderlaget. Då misstänkte vi att ett samarbete av något slag förelåg, säger chefsjurist Pia Hedström.
Behövs det någon form av upphandlingsrättslig sanktion, till exempel att man blir utesluten från kommande upphandlingar om man fälls för otillåtet kartellsamarbete? Som ett komplement till den konkurrensrättsliga lagstiftningen?
– Jag tycker inte att det behövs, det finns reglerat i konkurrenslagstiftningen, med kraftiga påföljder för den som avslöjas. Det handlar i dessa fall om konkurrensskadeavgift, näringsförbud och skadestånd, så det kan bli mycket kostsamt för den som fälls, säger upphandlingskonsult Roland Pettersson.
– Nej, möjligheten finns redan (men används sällan): uteslutning på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen. Beställaren kan även använda kontraktet som ”sanktion”: till exempel införa hävningsrätt vid konstaterade konkurrensbrott, säger advokat Hugo Norlén.
Rapportera vid minsta misstanke, uppmanar Konkurrensverket. Hur stor misstanke skulle krävas för att du skulle rapportera till Konkurrensverket?
– Jag föreställer mig att Konkurrensverkets viktiga arbete mot karteller i mångt och mycket är beroende av tips från oss som dagligen arbetar med upphandlingsfrågor. Jag tycker det är ett allvarligt brott, för att det i hög grad skadar upphandlarens arbete och fördyrar köpen och därigenom orsakar onödigt höga kostnader för offentlig sektor. Jag skulle vilja säga att det gör det nödvändigt att rapportera, även vid låg grad av misstanke. Det kan till exempel vara då priser verkar avvika från det normala. Kanske till och med i upphandlingar där det bara finns en känsla av att konkurrensen på något vis inte fungerar. Sund konkurrens är en grundbult för upphandlingsarbetet och att bli grundlurad av oseriösa aktörer är inte kul, varken för köpare eller seriösa leverantörer, säger upphandlingskonsult Roland Pettersson.
– Jag skulle inte tveka att rapportera till Konkurrensverket om vi i en upphandling misstänkte någon form av samarbete, men bara om vi kan påvisa väldigt konkreta tecken på att samarbete kan misstänkas. Det är viktigt att upphandlare är observanta på tecken som tyder på otillåtet samarbete av något slag eftersom det har så förödande konsekvenser för konkurrensen. Att vi inte rapporterade i det fall som jag nämnde hade andra orsaker, säger chefsjurist Pia Hedström.
– Jag skulle anmäla tidigt: ”vakenhet” motverkar i sig karteller, säger advokat Hugo Norlén.