När ska man anmäla karteller?

Offentliga Affärers expertpanel svarar på frågor om anbudskarteller. Hur kan dessa upptäckas, behövs ytterligare sanktioner för att stävja förekomsten av karteller och när ska man anmäla?

Stora upphandlingar frambringar ibland samarbete mellan leverantörer, men det är inte alltid ett gemensamt anbud är tillåtet enligt konkurrenslagstiftningen. Så kallade anbudskarteller är dock svårupptäckta, det krävs relativt omfattande erfarenhet av upphandlingar för att identifiera omständigheter som kan tyda på brott mot konkurrenslagstiftningen. Därför vet ingen i vilken omfattning de förekommer. Tillsynsmyndigheten Konkurrensverket uppmanar upphandlare att anmäla vid minsta lilla misstanke, men i vilken utsträckning görs det?

Hur kan man upptäcka anbudskarteller? Har du egna erfarenheter?

Roland Pettersson, Upphandlingskonsult i Sverige AB
– Jag har ingen egen erfarenhet, men har hört om ett par fall då det anmäldes misstankar om karteller. I den välkända asfaltkartellen delade man upp marknaden och kom överens om vem som skulle lägga anbud, och det är nog svårt att upptäcka. Vad jag förstår är det ofta priset som avslöjar samarbeten. Det kan nog också förekomma att man kopierar varandras anbud och därigenom som upphandlare kan bli varse om likheter. Man bör även vara observant när det gäller val av underleverantörer. Det gäller här att leverantörerna verkligen kompletterar varandra och att de inte samarbetar på ett kartelliknande vis, säger upphandlingskonsult Roland Pettersson.

– Det kan finnas flera olika situationer. Om inte alla potentiella leverantörer lämnar anbud i en upphandling så föreligger en uppenbar misstanke om att leverantörerna kommit överens i syfte att undvika konkurrens. Detta gäller även om man får in misstänkt få anbud i en upphandling, då kan man undra om någon form av samarbete pågår. Jag har råkat ut för den situationen att prissättningen i olika anbud var identisk och att anbuden innehöll i princip identiska formuleringar när det gällde svar på frågor som ställts i förfrågningsunderlaget. Då misstänkte vi att ett samarbete av något slag förelåg, säger chefsjurist Pia Hedström.

Hugo Norlén, advokat, Advokatfirman Lindahl
– Konkurrensverket har gett ut en utmärkt checklista för hur man upptäcker anbudskarteller (i korthet: finns det mönster/något som sticker ut bland anbuden?). Ja, Lindahl anlitas löpande som ombud i konkurrensärenden. Ett exempel är ”asfaltkartellen” (totalt 500 Mkr i konkurrensskadeavgift), säger advokat Hugo Norlén.

Behövs det någon form av upphandlingsrättslig sanktion, till exempel att man blir utesluten från kommande upphandlingar om man fälls för otillåtet kartellsamarbete? Som ett komplement till den konkurrensrättsliga lagstiftningen?

– Jag tycker inte att det behövs, det finns reglerat i konkurrenslagstiftningen, med kraftiga påföljder för den som avslöjas. Det handlar i dessa fall om konkurrensskadeavgift, näringsförbud och skadestånd, så det kan bli mycket kostsamt för den som fälls, säger upphandlingskonsult Roland Pettersson.

Pia Hedström, chefsjurist SKL Kommentus
– Jag arbetar inte med konkurrensrätt och det är svårt för mig att bedöma behovet av ytterligare sanktioner inom detta område. Men om en leverantör har fällts för otillåtet kartellsamarbete och har betalat en konkurrensskadeavgift skulle leverantören drabbas av ytterligare bestraffning i form av uteslutning från offentliga upphandlingar. Det känns som en mycket långtgående åtgärd. Ett företag som uteslutande levererar till offentlig sektor kan då lägga ner verksamheten eller så kommer företaget försöka kringgå förbudet. En sådan uteslutningsgrund borde i så fall vara begränsad i tid så att leverantören endast utesluts under en viss tid efter en fällande dom. Jag vet inte hur omfattande problemet med otillåtet samarbete är. Jag föreställer mig att den konkurrensrättsliga sanktionen borde räcka, säger chefsjurist Pia Hedström.

– Nej, möjligheten finns redan (men används sällan): uteslutning på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen. Beställaren kan även använda kontraktet som ”sanktion”: till exempel införa hävningsrätt vid konstaterade konkurrensbrott, säger advokat Hugo Norlén.

Rapportera vid minsta misstanke, uppmanar Konkurrensverket. Hur stor misstanke skulle krävas för att du skulle rapportera till Konkurrensverket?

– Jag föreställer mig att Konkurrensverkets viktiga arbete mot karteller i mångt och mycket är beroende av tips från oss som dagligen arbetar med upphandlingsfrågor. Jag tycker det är ett allvarligt brott, för att det i hög grad skadar upphandlarens arbete och fördyrar köpen och därigenom orsakar onödigt höga kostnader för offentlig sektor. Jag skulle vilja säga att det gör det nödvändigt att rapportera, även vid låg grad av misstanke. Det kan till exempel vara då priser verkar avvika från det normala. Kanske till och med i upphandlingar där det bara finns en känsla av att konkurrensen på något vis inte fungerar. Sund konkurrens är en grundbult för upphandlingsarbetet och att bli grundlurad av oseriösa aktörer är inte kul, varken för köpare eller seriösa leverantörer, säger upphandlingskonsult Roland Pettersson.

– Jag skulle inte tveka att rapportera till Konkurrensverket om vi i en upphandling misstänkte någon form av samarbete, men bara om vi kan påvisa väldigt konkreta tecken på att samarbete kan misstänkas. Det är viktigt att upphandlare är observanta på tecken som tyder på otillåtet samarbete av något slag eftersom det har så förödande konsekvenser för konkurrensen. Att vi inte rapporterade i det fall som jag nämnde hade andra orsaker, säger chefsjurist Pia Hedström.

– Jag skulle anmäla tidigt: ”vakenhet” motverkar i sig karteller, säger advokat Hugo Norlén.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.