Sverige kommer att införa en lag kring hållbarhetsredovisning. Hållbarhet inom offentlig upphandling – Vad har hänt?

När Anders Wijkman i mars 2013 lämnade sitt slutbetänkande; ”Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling” (SOU 2013:12) så fanns en bra grund för fortsatt diskussion om den goda, och hållbara, affären. Snart därefter påbörjades arbetet med att implementera de nya upphandlingsdirektiven. Den svenska lagstiftningen skulle ha trätt ikraft i april 2016 men är nu planerad till runt årsskiftet 2017.
Diskussionen om hållbarhet inom upphandling har nästan helt tystnat. Varför? Kanske är det så att allt fokus har varit på den nya lagstiftningen. Frågor om vinster i välfärd och möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i upphandlingar har tagit det utrymme som finns för framtidsfrågor. Jag tycker det är olyckligt. Frågor om hållbarhet i dess vida bemärkelse är kanske den fråga som näringslivet diskuterar mest idag, inte minst i styrelserummen. En anledning till det är förstås de nya regler som träder ikraft i slutet av året rörande rapporteringen av icke-finansiell information och mångfaldspolicy.
Bakgrund och ikraftträdande
Lagförslaget är ett resultat av Sveriges implementering av rådets direktiv 2014/95/EU om ändring av direktiv 2013/34/EU. De nya lagreglerna föreslås träda ikraft den 1 december 2016. De ska dock tillämpas första gången för de räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2016.
Tillämpningsområde
Lagförslaget berör de företag som tillhör någon av följande företagskategorier: stora företag, företag av allmänt intresse och stora koncerner.
Stora företag föreslås definieras som företag som inte är ett företag av allmänt intresse och som de senaste två räkenskapsåren har uppfyllt mer än ett av följande villkor:

• medelantalet anställda i företaget uppgår till mer än 250,
• företagets redovisade balansomslutning uppgår till mer än 175 miljoner kronor,
• företagets redovisade nettoomsättning uppgår till mer än 350 miljoner kronor.

Stora koncerner föreslås definieras som koncerner som de två senaste räkenskapsåren har uppfyllt mer än ett av följande villkor:

• medelantalet anställda i koncernen uppgår till mer än 250,
• koncernföretagens redovisade balansomslutning uppgår till mer än 175 miljoner kronor,
• koncernföretagens redovisade nettoomsättning uppgår till mer än 350 miljoner kronor.

Lagförslagets innehåll Upprättande av en hållbarhetsrapport
De företag som omfattas av lagens tillämpningsområde åläggs enligt de nya lagreglerna en skyldighet att upprätta en årlig hållbarhetsrapport.
Hållbarhetsrapporten ska innehålla de icke-finansiella upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, resultat och konsekvenser av dess verksamhet. Upplysningarna ska åtminstone omfatta frågor om:

• miljö, vilket bland annat bör innefatta uppgifter om användning av energi från förnybara och icke-förnybara källor, växthusgasutsläpp, vattenanvändning och luftföroreningar,
• sociala förhållanden och personal, exempelvis åtgärder som vidtagits för att säkra jämställdhet, arbetsvillkor, sociala dialoger, hälsa och säkerhet samt respekt för mänskliga rättigheter,
• åtgärder som vidtagits för att motverka korruption och mutor,
• företagets affärsmodell,
• företagets policy i hållbarhetsfrågor inklusive de granskningsförfaranden som genomförts,
• resultatet av tillämpning av företagets policy,
• de väsentliga risker som rör dessa frågor och som är kopplade till företagets verksamhet inklusive företagets affärsförbindelser när det är lämpligt,
• produkter och tjänster som sannolikt får negativa konsekvenser för nämnda frågor,
• företagets riskhantering, och
• andra icke-finansiella upplysningar som är relevanta för verksamheten.

Skulle företaget sakna en policy i någon av de ovan nämnda frågorna ska skälen för detta anges i hållbarhetsrapporten. Vidare ska hållbarhetsrapporten, när det är lämpligt, innehålla hänvisningar till och ytterligare förklaringar av de belopp som tas upp i årsredovisningen. Även uppgift om huruvida särskilda riktlinjer har använts vid upprättande av hållbarhetsrapporten ska anges.
Upplysningar om framtida utveckling eller om frågor som är under förhandling behöver dock inte tas med i hållbarhetsrapporten, om styrelsen kan ange skäl för att ett offentliggörande skulle skada företagets marknadsposition allvarligt och om det inte hindrar förståelsen av företagets utveckling, ställning, resultat och konsekvenserna av företagets verksamhet.
Placering och granskning av hållbarhetsrapporten
Hållbarhetsrapporten ska ingå i förvaltningsberättelsen eller utgöra en från årsredovisningen skild handling. Upprättas hållbarhetsrapporten separat ska hållbarhetsrapporten offentliggöras tillsammans med förvaltningsberättelsen eller offentliggöras på företagets webplats inom högst sex månader efter balansdagen. En uppgift härom ska i det senare fallet föras in i förvaltningsberättelsen.
Hållbarhetsrapporten ska granskas av bolagets revisor. Revisorn ska därefter uttala sig i revisionsberättelsen om huruvida hållbarhetsrapporten har upprättats eller inte. Däremot ska revisorn inte närmare uttala sig om hållbarhetsrapportens innehåll. Om hållbarhetsrapporten upprättats separat ska revisorns slutsatser redovisas i ett särskilt yttrande.
Krav på upplysningar om mångfaldspolicy i bolagsstyrningsrapporten
Det nya lagförslaget ålägger även företag att lämna upplysningar om företagets mångfaldspolicy i bolagsstyrningsrapporten. Skyldigheten att lämna upplysningar om mångfaldspolicy ska dock endast gälla bolag som de senaste två åren uppfyllt mer än ett av villkoren för definitionen av stora företag avseende antal anställda, balansomslutning och nettoomsättning.
Bolagsstyrningsrapporten ska innehålla en beskrivning av den mångfaldspolicy som tillämpas i fråga om:

• bolagets styrelse,
• målet med policyn,
• hur policyn tillämpats under räkenskapsperioden, och
• resultatet av policyn.

Om företaget inte tillämpar någon mångfaldspolicy ska skälen för detta anges.
Den nya lagstiftningen kommer att vara gällande för många leverantörer till den offentliga sektorn. De krav som det offentliga ställer i sina upphandlingar kommer att kunna kontrolleras vid anbudets lämnande genom leverantörers hållbarhetsrapporter. Det torde innebära en, jämfört med idag, utökad kontrollmöjlighet och en möjlighet att påverka dessa viktiga framtidsfrågor. Särskilt mot bakgrund av den offentliga upphandlingens betydelse i samhället är det beklagligt att det offentliga inte deltar mer i debatten.
Anders Wijkmans utredning förtjänar att läsas ånyo.
[Stockholm 2016-06-15]
/ Eva-Maj Mühlenbock