Tidiga insatser är en god affär

För varje individ som förhindras till missbruk, kriminalitet, utanförskap sparar samhället miljontals kronor, men eventuella insatser behöver göras tidigt. En stark trend i Kommunsverige är tillämpningen av så kallade sociala investeringar för att finna resurser till sådana tidiga insatser. Men innan formerna för modellen har satt sig uppstår vissa problem.

För att förhindra utanförskap måste insatser göras tidigt, men trots det är det vanligt att kommuner väljer bort den typen av satsningar till förmån för mer kortsiktiga behov. Det problemet vill man komma åt genom att anlägga ett nytt perspektiv på kommunens resursallokering. Det kallas sociala investeringar och alltfler kommuner i landet har börjat införa modellen i sin verksamhet.

Lars Stjernkvist, kommunalråd i Norrköping, var först i landet med att initiera sociala investeringar i en kommun. I Norrköping vill man bland annat minska långtidsarbetslösheten som ligger på höga 13 procent.

– Vi har gjort kalkylen att vi sparar cirka 1000 kronor per invånare som sätts i arbete. Det handlar bland annat om minskat försörjningsstöd. Det finns en utväxling om vi med tidiga initiala insatser kan minska den här kostnaden, säger Lars Stjernkvist under konferensen Kommek i augusti.

– Vi har satt ett mål att få ner arbetslösheten åtminstone till riksgenomsnittet. Det skulle frigöra cirka 130 miljoner kronor i kommunen.

När vinsterna uppstår återinvesteras de i nya sociala insatser. Kapitalet återförs genom utgiftsminskningar för berörda verksamheter.

– Det förutsätter att varje insats måste utredas och följas upp noga så att vi vet om det blir några ekonomiska vinster. Så kravet för att få pengar från den sociala investeringsfonden är att redovisa en plan för hur det ska utvärderas, tillägger han.

Har man inte utvärderat förebyggande insatser tidigare?

– Ambitionsnivån varierar. Vi bedriver en hel del verksamhet på goda grunder för att vi vet att det är bra. Men en så omfattande uppföljning som de här projekten kräver skulle vi inte mäkta med att göra på all verksamhet, säger Lars Stjernkvist.

Om insatserna visar sig lyckade kommer de lyftas in i den ordinarie verksamheten.

Ekonomerna är skeptiska
Någon som inte är lika förtjust i fenomenet som nu sprider sig bland landets kommuner är Jan Åke Troedsson, ekonomichef Malmö stad. Han vänder sig framförallt mot att använda begreppen investering och fond i det här sammanhanget.

– Det känns som om någon kör en oljeborr rakt ner i vår balansräkning. Man tror sig ha hittat en källa för att finansiera verksamhet vi inte ansett oss ha råd med tidigare, säger han och tillägger att det inte är ekonomerna som förhindrar – det är vår lagstiftning, säger Jan Åke Troedsson.

– Att använda ordet investering är fel och får debatten att kantra. Det handlar om förebyggande insatser, något som vi alltid bedrivit inom vår verksamhet. Vi har redan befintliga system för att ta sådana initiala kostnader som ska löna sig på sikt.

Lars Stjernqvist medger att begrepp är viktiga och ska helst inte användas fel.

– Men idag har vi ingen mekanism för hur vi ska räkna på framtida vinster. Det måste rimligen vara därför vi avstår från att göra kloka investeringar. Det är ett systemproblem vi har och vi behöver ekonomernas hjälp att hitta en lösning, säger Lars Stjernkvist.

Begreppet sociala investeringar myntades av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog. De anser att användningen av ekonomiska termer har en pedagogisk poäng – man vill skapa ett perspektivskifte. Lyckade förebyggande satsningar har alla kommuner gjort tidigare – medan arbetet med sociala investeringar förhoppningsvis ska förnya sättet att allokera resurser.

Och de är kritiska till hur arbetet sköts idag. Finns det till exempel styr- och uppföljningssystem som stödjer långsiktighet och helhetssyn? Nej, är svaret på den frågan enligt Ingvar Nilsson.

Svårt med kalkylerna
Uppföljnings- och utvärderingsprocessen är en nyckelfråga i sociala investeringar. Men det är inte helt enkelt att räkna på avkastning av sociala insatser. Kalkyler över samhällsnyttan summerar visserligen snabbt upp till höga belopp – men det är inte ovanligt att siffrorna skiljer sig beroende på vem som räknar. Många variabler krävs för att få fram en kalkyl.

Många kommuner har hört av sig till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och vill veta mer om sociala investeringar. SKL arbetar med frågan och ska utreda vilka möjligheter som finns. På deras webb finns idag ett kalkylverktyg som kan hjälpa kommuner att visualisera vad olika scenarier kostar för samhället och fördela ner det på enskilda budgetposter. Kalkylverktyget bygger på de båda nationalekonomernas mångåriga arbete, men är en förenklad modell och kan komma att förfinas.

Staten tjänar mest
De kommuner som hittills startat sociala investeringsfonder har i regel gjort det ur befintligt överskott. Det är inte alla kommuner som visar överskott – hur ska de agera i frågan?

– Egentligen borde staten vara med och bekosta en del av verksamheten eftersom en stor andel av besparingarna som kommer ur åtgärderna hamnar hos dem, exempelvis hos Polisen och Försäkringskassan, säger SKLs chefsekonom Stefan Ackerby. Stefan Ackerby kan se att initiativen är sprungna ur en brist: – Det behövs större långsiktighet i de ekonomiska besluten. Det kan vi åstadkomma genom bättre beslutsunderlag för resursallokering som tar in de långsiktiga aspekterna. Samt genom att binda upp medel till de här verksamheterna över en längre period, säger Stefan Ackerby. Men budgettekniskt måste man hålla isär begreppen. – Det går att använda sig av begreppet investering internt, men i den externa redovisningen får en kostnad inte redovisas som en investering.

Tips för att lyckas med en social investeringsfond Politisk enighet i kommunen är en förutsättning. Involvera ekonomichefen. Tillsätt en tvärsektoriell beredningsgrupp. Utarbeta tydliga kriterier för beslut om insatser. Låt både nämnder och förvaltning lyfta ansökningar till fonden. Varje insats ska ha en plan för löpande uppföljning, hur resultatet ska mätas och när.