Utredningen i sitt slutskede

Magnus Arnek från Upphandlingsutredningen var på plats under Västsvenska Handelskammarens Upphandlingsdag och presenterade några tankar om arbetet som nu går in i sin slutfas. Han delade även med sig av sina personliga tankar kring arbetet.

Den senaste tiden har frågan om en höjd gräns för direktupphandling debatterats i medier. Det finns kritiker som menar att det skulle försämra konkurrensen för företagen och även öppna upp för en ökad korruptionsrisk. Men majoriteten av både upphandlare och leverantörer på plats på konferensen är positiva och ser att det behövs.

– Det är högst sannolikt att vi föreslår en höjd gräns för direktupphandling till cirka 600 000 kronor, ifrån dagens 284 000, men inga beslut är fattade, säger Magnus Arnek.

Personliga åsikter
Magnus Arnek fick åhörarna att vakna till i bänkarna, och han tvekade inte att dela med sig av sina högst personliga synpunkter.

– För egen del anser jag att man skulle höja gränsen ännu mer och ge upphandlarna förtroendet att hantera upphandlingar under EUs tröskelvärden självständigt, utan denna omfattande reglering.

Men han är nöjd med att förslaget nu kommer att innehålla en höjning.

Magnus Arnek anslöt till utredningsarbetet i april i år, och har bland annat varit sysselsatt med att grundligt räkna på samhällsnyttan för var gränsen för direktupphandling bör gå. Vid vilka upphandlingsvärden blir kostnaden som regleringen medför större än samhällsnyttan – och funnit att brytpunkten ligger just runt 600 000 kronor.

Han är nationalekonom och anser att hela upphandlingslagstiftningen är ett tydligt verk av jurister, vilket märks på bekostnad av de ekonomiska värden som borde finnas med på området.
– Hela upphandlingsområdet har kidnappats av juristerna, säger han.

Ökad förhandling
Större möjligheter till förhandling mellan upphandlare och leverantörer har varit ett starkt önskemål som utredningen fokuserat på. Magnus Arnek berättar att man arbetar med att översätta de regler som finns i LUF, lagen om offentlig upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster – för att gälla även i LOU, lagen om offentlig upphandling. Dessa innehåller ett större inslag av förhandling.

Stävja överprövningar
Antalet överprövningar av offentliga upphandlingar är rekordstort. Det är framförallt upphandlingar av större värden som överprövas, hela 20 procent av alla större upphandlingar råkar ut för en prövning. Ingen ifrågasätter huruvida överprövning ska vara möjligt, men området ses över eftersom det förekommer att systemet utnyttjas oseriöst.

– Hela skalan finns, från överprövningar av uppenbart felaktiga upphandlingar till fall där leverantörer okynnesprövar upphandlingar för att få leverera på befintligt avtal i ytterligare tre månader, säger Magnus Arnek.

Han presenterar två förslag för att minska problemen som uppstår.
– Vi vill ge upphandlande myndigheter större möjligheter till direktupphandling under den avtalslösa tiden. Och vi vill föreslå att domstolsprövningen koncentreras till totalt fyra förvaltningsrätter och en kammarrätt – för att samla kompetensen i dessa ärenden.

Ramavtal med inslag av valfrihet
Ett nytt förslag som vi inte tagit del av tidigare rör ramavtalen. Magnus Arnek förklarade helt kortfattat att ramavtal av varor och tjänster som riktar sig till enskilda bör teckna avtal med leverantörer enligt samma princip som inom LOV, lagen om valfrihetssystem. Det skulle innebära att alla intresserade leverantörer knyts till avtalet, till ett förutbestämt pris, och en medborgare med till exempel behov av hjälpglasögon får själv välja leverantör av dessa.
– Vi ser att det skulle öka konkurrensen på marknaden, säger Magnus Arnek.

Förbjud relativa utvärderingsmodeller
När Magnus Arnek vid ett tillfälle under sin presentation mycket hårt kritiserade så kallade relativa utvärderingar av anbud, som inkluderar poängsättning av leverantörernas offerter, möttes det av spontana applåder från publiken som till stor del bestod av västsvenska leverantörer.

– Det är tyvärr fortfarande ganska vanligt att man använder de relativa modellerna. Och för mig är det obegripligt, varför använder man inte istället  mervärdesmodellerna? Funktionsupphandling kan också vara ett bra alternativ.

Hoppas på bättre statistik
Hans eget ansvarsområde i utredningsarbetet berör främst området statistik kring offentlig upphandling.

– Statistiken är skrämmande bristfällig, vi vet inte vad vi handlar för. Och det berör så stora belopp att det ligger med stor sannolikhet flera miljoner och skvalpar. Det är egentligen ganska förvånande med tanke på att det är 2012.

Han är hoppfull inför satsningen på elektronisk upphandling, ett arbete som pågår för fullt hos i första hand de statliga myndigheterna men även hos kommuner och landsting. Får vi ordning på statistiken och kan bedriva god uppföljning kommer inköpen styras bättre.

– Även om det bara handlar om några få procent blir det mycket pengar räknat på de totala inköpen i offentlig sektor på 600 miljarder kronor.

Vilka krav får man ställa?
Kollegan Åsa Edman, jurist och huvudsekreterare i Upphandlingsutredningen har försökt reda ut frågan om vilka krav som är tillåtet att ställa i offentliga upphandlingar. En angelägen fråga eftersom många upphandlande myndigheter fått problem när man till exempel vill ställa djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

– Resultatet av Åsas analys är – att det är väldigt komplicerat. Hon har tagit del av den bästa expertisen i Europa och ändå har vi ingen enhetlig bild att arbeta med. Men det är en grund vi nu arbetar vidare från.

Han fiskade efter lite förståelse från leverantörerna i publiken.
– Ta med er det, ni leverantörer. Jag tror inte att ni skulle vilja byta sida, skojade han.

Slutbetänkandet från Upphandlingsutredningen ska enligt plan presenteras den 5 mars.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.