Svenska bibliotekarier – läsfrämjare eller katalogisatörer?

Ska 290 kommuner enskilt och lokalt börja utföra det arbete som ett litet företag har hjälpt dem att lösa centralt och kostnadseffektivt? Månadens gästkrönikör Anette Grönroos, VD på BTJ i Sverige, ställer sig frågan hur svenska bibliotek bäst löser frågan med katalogiseringen av medier på svenska bibliotek.

Bibliografisk service är en kostnadseffektiv tjänst som frigör tid för biblioteksmedarbetaren att göra det man är bäst på – skapa möten mellan litteratur och läsare. I tjänsten ingår produktion av metadata med information och detaljerad beskrivning av medierna.

BTJ har levererat den här tjänsten till svenska bibliotek under 40 år. Tradition eller inte, så tror vi oss veta att vår utgångspunkt i att leverera bredd, kvalitet och språkkompetens på ett kostnadseffektivt sätt är det som gör oss bäst lämpade att utföra det här arbetet.

På BTJ möter vi dagligen bibliotekspersonal som alla ställer samma fråga: Är en fungerande tjänst som skapar förutsättningar för en kvalitativ hantering av medier, och därmed möjlighet för verksamheten att fokusera på utåtriktat arbete, på väg att försvinna?

BTJ och tjänsten bibliografisk service byggdes upp av svenska folkbibliotek för 40 år sedan, bland annat för att gemensamt centralisera skapandet av metadata. Detta skulle effektivisera mediehanteringen och öka tillgängligheten av media på våra svenska bibliotek. Oavsett vilken kompetens kommunens bibliotekarier besatt kunde media på olika språk och i olika format köpas in på vilket bibliotek, i vilken kommun, som helst. Kommunerna delade på kostnaden eftersom alla tjänade på en central engångshantering av poster, istället för att varje enskilt bibliotek skulle göra det lokalt.

En ständigt aktuell fråga för oss som jobbar inom biblioteksvärlden är den om möjligheten att skapa och sälja kvalitativ metadata. Kan svenska kommuner gemensamt köpa öppen delbar data för tillgängliggörande i en öppen och digital infrastruktur? I en tid när öppen delbar data diskuteras i alltfler sammanhang förändras också förutsättningarna för Sveriges biblioteksverksamhet.

Kungliga biblioteket erbjuder en infrastruktur för postförsörjning till offentligt finansierade bibliotek i Sverige, även känt som Libris. Bibliotek som önskar vara en del av infrastrukturen förväntas skapa och dela data med andra bibliotek anslutna till Libris. Vi på BTJ har inga problem med öppen data.
Det krävs dock en kostnadskrävande kommunal resursförflyttning, när personalen på biblioteken behöver prioritera datahantering framför andra arbetsuppgifter.

BTJ som privat aktör på biblioteksmarknaden lägger sig inte i hur kommunerna fördelar bibliotekens resurser. Vi frågar oss ändå var bibliotekarien gör mest nytta. Som katalogisatör, eller i mötet med barn och unga som behöver vägledning i sitt lärande och läsande?

Hur kan kommuner dela på kostnaden för att köpa öppen delbar data i en fritt tillgänglig databas? Som leverantör saknar vi en motpart som kan samordna och på sikt lösa frågan om metadataförsörjning till en fri infrastruktur. Vi har kunskap, erfarenhet och kompetens för att fortsätta leverera en kvalitetstjänst som skapar förutsättningar för kommunens biblioteksmedarbetare att jobba utåtriktat. Vi menar att detta är en kommunal angelägenhet för fortsatt fokus på uppdrag och mål.